Idrottsföräldrar betraktas ofta som problem. De är jobbiga, väsnas och ställer orimliga krav. Men i själva verket är det precis tvärtom. Föräldrar är en tillgång. Deras engagemang borde snarare stärkas för barnens skull, enligt Louise Davis forskare vid Umeå universitet.
Trots att det finns avarter har föräldrar oftast en positiv inverkan på barns upplevelse av sin idrott. Därför borde föräldrar snarare vara mer involverade än vad de är i dag. Men på ett mer optimerat sätt, anser Louise Davis, docent i psykologi.
Om studien
Forskarna vid Umeå universitet intervjuade föräldrar och barn i 14 familjer. Barnen var mellan 12 och 15 år.
– Utan engagemanget från föräldrarna skulle de flesta barn inte kunna delta i idrott, eller nå sin potential, säger hon.
Hur ska då egentligen en bra idrottsförälder vara? Den frågan har hon och hennes kollegor sökt svaret på. De har intervjuat vuxna och barn i 14 familjer, om hur föräldrar bäst kan bidra till att stärka barns självförtroende, uthållighet och känsla av att idrott är kul. Alla dessa faktorer är en förutsättning för fortsatt motivation och fortsatt idrottande.
Viktigt att vara tillgänglig
Föräldrar bör avstå från uttalade förväntningar om att vinna, att blanda sig i tränarnas coachning eller straffa barnet för dåliga prestationer, visar forskningen.
– Däremot. Föräldrar som agerar på sätt som barnen vill och tycker om, bidrar i stället positivt till barns upplevelse av idrott, säger Louise Davis.
Att föräldrar är tillgängliga för sina barn är viktigt. Det framhöll både barn och föräldrar i studien. Tillgänglighet handlar inte minst om att vara fysiskt närvarande och lyhörd för barnens behov.
I dag blir det ofta en envägskommunikation. Föreningen ger föräldrar instruktioner om vad de får, och inte får, göra.
Att föräldrar närvarar vid tävlingar visar sig ha särskilt många fördelar – så länge föräldrarnas agerande stämmer överens med barnens önskemål. Det skapar trygghet, och tillgängliga föräldrar kan ge uppmuntran och tröst vid behov. Tävlandet blir också roligare och man att vågar ta större risker, ansåg barnen.
Råd och pepp vid rätt tillfälle
Föräldrar bör däremot avstå från att ge råd och instruktioner, om barnet inte först tagit initiativ till det. Och även lägga band på sina känslor av besvikelse eller överdriven stolthet. Det minskar onödig press, och barnet slipper känna pinsamhet eller skam.
Läs också:
Hemmet är den plats som är bäst lämpad för samtal och uppmuntran, enligt både barn och vuxna. Ansträngning är något som särskilt bör premieras. För föräldrarna i studien var det också viktigt att kommunicera värdet av att idrotta, och att vara en förebild för sina barn.
Stöd till självständighet
Barnen satte stort värde i föräldrarnas stöd för att självständigt kunna fatta beslut i sådant som rör deras egen idrott. Behovet av självständighet blev särskilt tydligt i samband med träningar, vilket överraskade forskarna.
– Barnen nämnde återkommande att det är okej att föräldrar inte närvarar vid träningar. Särskilt om de förstod varför föräldrarna inte vara med. Många barn utryckte faktiskt en önskan att få ha sin idrott för sig själva. Träningar var ett tillfälle till att få just det, säger Louise Davis.
Samtidigt ska man komma ihåg att intervjuerna gjordes kort efter det att pandemirestriktionerna tagits bort. Föräldrarna var nu åter välkomna att närvara i större grupper. Det kan ha påverkat studiens resultat i den här frågan, påpekar hon.
Checklista för idrottsföräldrar
- Var tillgänglig för ditt barn – fysiskt närvarande och lyhörd.
- Prata med barn och ledare – hur bör en idrottsförälder vara?
- Ge gärna råd och instruktioner – men låt barnet ta initiativ till det.
- Hemmet är den bästa platsen för stöd och uppmuntran.
- Ge beröm för ansträngningar och belöna uthållighet.
- Håll inne med starka känslor som besvikelse och stolthet.
Idrotten behöver ny syn på föräldrar
Men ansvaret för ett positivt föräldraengagemang ska inte enbart läggas på föräldrarna, betonar Louise Davis. Även idrottsrörelsen har en viktig roll att spela. Föreningar och ledare behöver förändra sin attityd och den kultur som råder kring vad föräldrar kan bidra med till verksamheten.
I dag blir det ofta en envägskommunikation. Föreningen ger föräldrar instruktioner om vad de får, och inte får, göra.
– Försök att utveckla stöd, i syfte att optimera föräldraengagemanget i idrotten, möts ofta av motstånd från föreningar och ledare. Det kan bero på att de inte vill addera ännu fler arbetsuppgifter, eller att de saknar självförtroende i kontakten med föräldrar.
Louise Davis är övertygad om att ledare och föreningar kan göra mycket för att bättre involvera föräldrar i verksamheten och därigenom skapa en bättre idrottsmiljö för barnen.
– Prata mer med föräldrar om mål, värderingar och vilken filosofi ni har. Men också om hur föräldrar bäst kan stödja tränarnas arbete och barnens utveckling. Försök skapa en miljö där föräldrar känner sig välkomna, värdefulla och respekterade. När föräldrar trivs, känner sig välinformerade och får en förståelse för hur barnen upplever sin idrott, är de bättre rustade för att ge lämpligt stöd till sina barn.
Artikeln baseras på en intervju med Louise Davis i FLOW – medlemstidning för Svensk idrottspsykologisk förening.