Familjens ekonomi och utbildningsnivå avgör till stor del vilka ungdomar som föreningsidrottar. Men det är inte bara klasskillnader som skapar ojämlika villkor. Kön och var man bor har också betydelse. Det visar studier av ungdomar från fyra olika boendemiljöer i Sverige.

Det finns en mängd fritidsaktiviteter att utöva för ungdomar i dagens Sverige. Att dessa skulle vara tillgängliga för alla är naturligtvis inte riktigt. Livsvillkor kan både möjliggöra och förhindra deltagande.

Stor betydelse har exempelvis vilka sociala och kulturella miljöer man vistas i samt ens ekonomiska förutsättningar.

Sociala omständigheter och förutsättningar begränsar och anger möjliga livsval, där vissa grupper har större utsikter än andra att utnyttja ett visst fritids- och idrottsutbud och dra nytta av de möjligheter och livschanser fritiden kan erbjuda (1).

Stora olikheter

Vilka är då medlemmar i en idrottsförening och vilka står utanför? En serie enkätstudier om ungdomars idrottsvanor genomförda 1996–2018 får lämna svar. Studierna undersöker fyra skilda boendemiljöer i Sverige:

• Nordvästra Dalsland och sydvästra Värmland (glesbygd)
• Luleå (medelstor stad)
• Stockholms innerstad (storstad)
• Stockholms södra förorter (förort)

Föräldrarnas utbildningsnivå är högst i Stockholm City och lägst i Stockholm Syd, medan föräldrarnas ekonomiska resurser är störst i Dalsland/Värmland och minst i Stockholm Syd. Stockholm Syd är även det område med högst andel ungdomar med annan härkomst än svensk.

Olikheterna i ungdomars idrottande är påfallande. Låt oss börja med att titta närmare på flickors och pojkars idrottande i en idrottsförening i relation till deras socioekonomiska status. Se figuren (2).

Bland 15-åriga ungdomar med lågutbildade föräldrar och med små ekonomiska resurser är 30 procent medlemmar i en idrottsförening jämfört med 80 procent av de med högutbildade föräldrar och med stora ekonomiska resurser. Studien indikerar även att ekonomiskt kapital i högre grad är avgörande för medlemskap än utbildningskapital.

Ort och kön har också betydelse

Chansen att ta del av idrottskulturen varierar alltså med föräldrarnas socioekonomiska position. Men även boendeort och kön har betydelse. Att bo i Luleå i Norrbotten eller i södra Värmland är exempelvis fördelaktigare beträffande medlemskap än att bo i Stockholms södra förorter. Och flickorna i Stockholms innerstad är i betydligt högre grad medlemmar än pojkarna på samma plats. Se tabellen.

Tabellen visar hur medlemskap i idrottsförening har förändrats mellan åren 1996 och 2018, det vill säga en tidsrymd över 22 år. I detta perspektiv kan man, för flickor, se en kraftig ökning i samtliga områden med undantag för Luleå där medlemskapet legat på en hög nivå alltsedan 1996. Pojkarnas medlemskap är i stort sett oförändrat, förutom i Stockholms innerstad där vi ser en kraftig minskning de senaste tio åren.

En nulägesbeskrivning, år 2018, visar att flickorna generellt sett är medlemmar i högre grad än pojkarna. Såväl flickornas som pojkarnas medlemsanslutning varierar mellan de fyra områdena, vilket visar att medlemskap i en idrottsförening både är en fråga om boendeort och om kön.

Idrott utanför föreningslivet

Det pågår också en omfattande idrottslig verksamhet utanför idrottsföreningarna. Här kan särskilt två former av verksamhet iakttas. För det första den som bedrivs i organiserad form, där också någon vuxen person kan vara ledare, till exempel på ett gym eller en ridskola. Den andra bedrivs helt på egen hand, ensam eller tillsammans med någon kamrat eller föräldrar, till exempel joggning eller simning.

I Luleå verkar finnas en idrottskultur som fångar in och behåller ungdomarnas intresse av att idrotta i en idrottsförening.

Idrott på egen hand engagerar totalt något fler än tre fjärdedelar av ungdomarna, där störst andel återfinns bland flickorna i Dalsland/Värmland och bland pojkarna i Stockholms innerstad. Totalt för hela ungdomsgruppen varken ökar eller minskar andelen utövare över tid.

Cirka en tredjedel av ungdomarna utövar organiserad idrott utanför föreningsidrotten. Även här är det flickorna i Dalsland/Värmland och pojkarna i Stockholms innerstad som ligger i topp. Denna idrottsform har också ökat markant under de senaste tio åren bland pojkar i Stockholms innerstad och bland flickor i Dalsland/Värmland samt i Luleå.

Idrottskultur i förändring?

Ungdomarnas idrottsvanor, i och utanför förening, förändras över tid där vissa områden förefaller känsligare än andra. Jag vill till en början uppmärksamma den höga och stabila medlemskapsnivån i Luleå. Här verkar finnas en idrottskultur som fångar in och behåller ungdomarnas intresse av att idrotta i en idrottsförening. Denna kultur tycks också redan 1996 ha varit särskilt tillåtande för flickor.

Och hur ska man förstå den kraftiga ökningen av flickornas medlemskap under de senaste tio åren? Studien ger ingen vink om att den skett på bekostnad av ett minskat idrottande utanför idrottsföreningen. Kanske kan den ses som ett uttryck för en ökad medvetenhet om idrottens hälsoeffekter?

När det gäller de senaste årens minskning av pojkarnas medlemskap i Stockholms city skulle denna kunna förstås i ljuset av den kraftiga ökningen av idrott utanför idrottsföreningen som kan iakttas för deras del. Här ligger det nära till hands att peka på den gymkultur som vuxit fram under senare år och att pojkarna i Stockholm city överger föreningen till förmån för gymmen.

Idrott på skilda villkor

Den idrottskultur man som ungdom har möjlighet att vara en del av är beroende av vilken socioekonomisk position man har, var någonstans man lever sitt liv samt om man är flicka eller pojke. Dessa aspekter har sammantaget, och var och en, inverkan på och betydelse för idrottandet. Man kan alltså i dag tala om ungdomars skilda idrottsvanor. De som har tillgång till idrotten ges andra möjligheter och chanser i livet än de som står utanför.

Exempel på detta kan vara att utveckla en god kroppsuppfattning eller ett positivt förhållningssätt till idrott och motion. Den motoriska och fysiska träning och inlärning som idrotten ger är också viktig för barn och ungdomars totala utveckling. I ett hälsoperspektiv är fysisk aktivitet av stor betydelse för individen, men också för samhället i stort.

Är man medlem i en idrottsförening är man också fysiskt aktiv i högre utsträckning än den som står utanför. Mer än tre fjärdedelar av medlemmarna är aktiva på en hög nivå, jämfört med en knapp tredjedel bland de ungdomar som inte är medlemmar (1). Den som håller på med idrott lär sig olika idrotter men även motoriska färdigheter, något som kan vara värdefullt under hela livet.

Många använder också idrott i rekreationssyfte och som avkoppling. Här kan idrotten erbjuda ett innehållsrikt fritidsliv och höja livskvaliteten. Att utöva idrott på fritiden ger också stora möjligheter att uttrycka sin livsstil och få sin identitet bekräftad. Vid sidan av detta ger också idrotten vissa ungdomar chansen till en yrkeskarriär som professionell idrottsman eller idrottskvinna.

Se helheten

För att förstå ungdomars förhållande till fenomenet idrott behöver vi se till deras övergripande livsstilssammanhang. Att vara flicka eller pojke, att tillhöra olika socioekonomiska grupper, att vistas i olika miljöer och påverkas av olika fritidsutbud betyder olika saker och får olika konsekvenser för idrottandet i olika inramningar.

De som har tillgång till idrotten ges andra möjligheter och chanser i livet än de som står utanför.

För en pojke i Luleå ser uttrycket för idrott väsentligt annorlunda ut än för en flicka i Stockholm Syd, eller för en pojke i Stockholms innerstad, vilket säger oss att idrottens villkor på ett mycket nära vis hänger samman med den kontext eller det sammanhang ungdomarna rör sig inom.

Det kontextuella perspektivet ger oss en nyanserad bild av unga människors möjligheter att bedriva idrott. Men att ungas fysiska aktivitet, och därmed deras hälsotillstånd och livskvalitet, ska vara beroende av familjens sociala position och ekonomiska villkor är förhållanden som ter sig oacceptabla.