Det dominerande systemet med indelning i ålderskategorier drabbar de som mognar sent och idrotten tappar många talanger i onödan. Genom att även gruppera idrottare baserat på fysisk mognadsstatus kan ungdomar utmanas på nya sätt vilket kan ge en mer mångsidig och långsiktig utvecklingsmiljö.

Att barn och ungdomar födda tidigt på året presterar bättre i skolan och inom idrotten är känt sedan länge. Det kallas för den relativa åldereffekten och har inom idrotten ansetts bero på den fysiska fördelen tidigt födda har under uppväxtåren. Men forskning har visat att biologisk mognad korrelerar betydligt starkare till fysisk prestationsförmåga inom idrott än när man är född på året (1). Den relativa ålderseffekten kan maximalt skapa en skillnad på ett år medan skillnader i biologisk mognad kan vara upp till fem år mellan individer födda samma år (2).

Läs också:

När man undersökt vilken betydelse biologisk mognad har för att bli utvald till engelska proffsakademier i fotboll ser man att en förkrossande majoritet av spelarna som väljs ut är tidiga i sin biologiska mognad (se figur 1), medan effekten av relativ ålder är betydligt mindre (1). Endast fem procent av alla spelare i U15- och U17- fotbollsakademier i England är sena i sin biologiska utveckling (1). Liknande resultat har visats i bland annat rugby, basket och alpin skidåkning.

Fysisk mognad premieras

Även om få tränare eller talangscouter anser att tidig biologisk mognad är en viktig faktor för framtida potential visar forskningen gång på gång att fysisk mognad premieras vid uttagningar och talangbedömning (3). Trots att effekten av biologisk mognad rent teoretisk är nere på noll vid ungefär 18 års ålder (när de flesta nått fullvuxen mognad) återstår till stor del då endast de idrottare som varit tidiga i sin biologiska utveckling.

Systemet innebär att sent utvecklade idrottare väljs bort eller inte får samma möjligheter att utvecklas i form av tillgång till bra träning, coaching och matchande – och att idrotten i förlängningen tappar talanger i onödan. Problemet förekommer framförallt på pojksidan där selektionstrycket generellt är större och mognadsrelaterade skillnader i fysisk prestation är betydligt större än hos flickor (4).

Bio-banding – ett komplement till åldersklasser

I Riksidrottsförbundets riktlinjer anges att barn- och ungdomsidrotten ska ta hänsyn till variationer i utvecklingstakt. Som nämnts ovan finns ett stort behov av effektiva strategier som kan möjliggöra att idrottare som uppvisar en sen fysisk mognad bibehålls i talangutvecklingssystemet och får en fullgod utbildning. Även tidigt mogna idrottare behöver stimuleras att utveckla andra egenskaper än de fysiska så att den långsiktiga utvecklingen inte hämmas.

Bio-banding är ett nytt koncept för att hantera variationer i fysisk utvecklingstakt hos ungdomar. Konceptet har främst testats inom fotbollen och är en strategi där man grupperar idrottare baserat på mognadsstatus, till exempel procent av uppnådd fullvuxen längd, snarare än kronologisk ålder (5). På det sättet begränsas mognadsrelaterad variation i storlek och fysik. Det här formatet kan ses som ett alternativt tränings och/eller tävlingsformat som kan komplettera den traditionella indelningen baserad på kronologisk ålder.

I en nyligen publicerad studie undersökte man detta koncept i tre olika professionella fotbollsakademier i England (6). Spelarnas uppfattning om Bio-banding utvärderades kvalitativt genom intervjuer. Det var framför allt två positiva aspekter som lyftes fram som huvudfynd i studien. Tidigt utvecklade spelare uppfattade denna spelform som fysiskt och tekniskt utmanande, och de stötte på nya typer av svårigheter och utmaningar i matcherna. De sent utvecklade spelarna upplevde inte samma fysiska utmaning, men de fick större möjlighet att visa prov på sin speluppfattning och taktiska färdigheter.

Se gärna denna video av det amerikanska fotbollsförbundet där konceptet Bio-banding förklaras.

Fördel att följa biologisk mognad

Bio-banding bör ses som ett komplement och inte som en ersättning av det åldersbaserade formatet. Barn- och ungdomar kommer fortfarande att vilja umgås med sina kompisar och tillhöra ett lag under en längre tid. Bio-banding har dock potential att utmana idrottaren på ett nytt sätt och bidra till att skapa en mer mångsidig och långsiktig utvecklingsmiljö. Förslagsvis kunde en träning per vecka eller en vecka per månad ägnas åt biobandsaktiviteter.

Man kunde också skapa större flexibilitet i tävlingsreglerna så att sena och tidigt mogna idrottare får flytta upp och ner i ålderskategorier. Sent mogna spelare måste få tid på sig att komma i kapp och få samma möjligheter till träning och tävling. Att fortsätta utbilda spelare och ledare i dessa frågor och visa på hur stor betydelse fysisk mognad har för prestation och selektion i ungdomsidrotten är också viktigt.

Man kan också notera att det ur ett tränarperspektiv kan finnas fördelar med att följa den fysiska mognadsstatusen kontinuerligt för att få en större förståelse för varför det kan ske temporära prestationsförsämringar under ungdomsåren. Dessa är nämligen vanliga under tillväxtspurten och ska inte ses som ”brist på talang”. Skaderisken är dessutom högre i samband med tillväxtspurten (7). Tränare kan även få en bättre uppfattning om den relativa nivån på fysiska prestationer genom att jämföra prestation i fystester både utifrån kronologisk ålder och utifrån biologisk mognad.