När coacher inom Svenska fotbollförbundets distriktslagsverksamhet identifierar talang handlar det i låg grad om en objektiv och rationell bedömning av spelarna. Istället är det magkänslan som i hög grad avgör vilka spelare som betraktas vara svensk fotbolls framtid.

Vi sitter på den södra läktaren och tittar ner på ett 50-tal unga fotbollsspelare som värmer upp inför dagens första match. Vi är på ett två dagar långt zon-läger, där de mest talangfulla spelarna från regionen ska väljas ut inför sommarens stora distriktslagsuttagning.

I Svenska fotbollförbundets 24 distrikt – från norr till söder – pågår dessa uttagningsprocesser. Syftet är att de 14-åriga pojkar och flickor som hunnit längst i sin fotbollsutveckling ska forma ett distriktslag inför nästkommande års nationella elitläger. Från elitlägrets uttagningar bildas slutligen ett flick- och ett pojklandslag.

Tillsammans med två andra före detta fotbollsspelare, där båda har ledarerfarenheter inom ungdomsfotbollen och har spelat på juniorelitnivå, ska vi forskare välja ut 16 utespelare och två målvakter. Vår målsättning är, precis som fotbollscoacherna nere på planen, att se och identifiera dem som vi bedömer är de mest talangfulla.

Messi är svår att missa

I gruppen har vi kommit överens om reglerna för uttagningen. Först ska var och en föra ett enskilt protokoll, där vi markerar ”intressanta spelare” och beskriver deras styrkor och svagheter. Efter zon-lägret ska vi sedan diskutera och samsas om en laguttagning. Ett liknande tillvägagångssätt har de tre coacher som leder övningarna nere på planen.

När vi är färdiga och jämför vår talangidentifikation med coachernas visar sig både likheter och skillnader. Sex 14-åringar finns med på båda uttagningslistorna. Det innebär att mindre än hälften av de två gruppernas bedömningar överensstämmer. Talangidentifikation inom fotboll tycks alltså vara en synnerligen komplicerad process. Enligt tidigare forskning är den relaterad till coachernas kompetens och erfarenheter samt det sammanhang där identifikationen tar form.¹

De spelare som utmärkt sig mest under lägret, de som tydligast har visat sina fotbollskvaliteter, finns med i båda protokollen. Vår tolkning är att de sticker ut på ett sådant sätt som gör det är nästan omöjligt att inte se dem. Retoriskt kan vi fråga oss, om inte vem som helst skulle kunna identifiera Leonel Messi på en fotbollsplan?

Merparten av bedömningarna skiljer sig alltså åt. Den fråga som vi tänker besvara i denna artikel är: Hur kan vi förstå och förklara varför vissa kriterier blir vägledande i coachernas talangidentifikation?

Bra karaktär en grundförutsättning

Vår tolkning är alltså att de allra flesta oberoende av erfarenhet och kompetens kan se de spelare som verkligen sticker ut positivt vid uttagningarna. Det är dock inget svar på frågan varför majoriteten av våra uttagningar avviker från de ansvariga coachernas? I vår tolkning kan denna fråga ges två olika svar.

För det första. Uttagningen vid zon-lägret är bara en del i processen och organiseringen av den slutgiltiga uttagningen. Coacherna har tidigare sett spelarna i deras klubbmiljöer, i skolans fotbollsprofiler och vid spelarutbildningsläger som arrangeras av distrikten. Med andra ord har de två bedömargrupperna olika förutsättningar för sina bedömningar. Spelare som i tidigare sammanhang utmärkt sig positivt i coachernas ögon har ett försprång till dem som inte haft någon chans att visa upp sig. De har även en fördel framför de spelare som coacherna vid tidigare samlingar bedömt ligga efter i sin fotbollsutveckling.

Problemet är att karaktär beskrivs som en fast eller statisk egenskap.

För det andra pekar våra intervjuer med coacherna på att spelarnas individuella inställning till sin fotboll är avgörande för att de ska bli utvalda: ”En talang för mig, det är någon som brinner, det är nån som brinner, någon som har en passion. Någon som älskar det han gör och inte ser det som en uppoffring med att träna extra.”

Ett grundkriterium för att uppfattas som en fotbollstalang i coachernas ögon handlar om spelarnas karaktär: att vilja träna, brinna för fotboll, lyssna och ta till sig instruktioner och framför allt att visa en stark vilja om att utvecklas. Utan denna visade förmåga kan spelare inte utvecklas till elitfotbollsspelare, menar coacherna. Till skillnad från dem har vi i vår grupp ingen möjlighet att prata med spelarna. Än mindre kan vi bedöma deras vilja att träna eller deras passion för fotboll. Vi hade att förlita oss på det vi såg spelarna prestera på fotbollsplanen.

Den här iakttagelsen pekar på att ungdomarnas prestation vid det aktuella uttagningslägret har en väldigt begränsad betydelse för utfallet av identifikationsprocessen. Spelarnas tidigare prestationer och coachernas upplevda erfarenheter av deras sociala och mentala kvalitéer, tycks ha en väsentlig större betydelse.

Coacherna lär av varandra

I coachernas berättelser visar det sig att de ansvariga för distriktslagsuttagningen har lagt stor möda på att utforma kriterier som kommer i bruk redan vid de inledande regionala uttagningslägren: ”…vi är noggranna med att vi gör samma typ av bedömning, att vi bedömer samma saker och att vi inte heller bedömer våra egna spelare alls i den utsträckningen som det var när jag började.”

Inom fotbollsdistriktet har det över tid utvecklats ett gemensamt lärande för hur de inblandade coacherna ska se och bedöma talang.² Det aktuella distriktet har en tydlig spelidé som dels påverkar vilka egenskaper som bedöms och dels hur spelare rangordnas vid uttagningarna:

”Vi har en gemensam spelidé som premieras av att ha tekniska, passningstekniska, mottagningstekniska spelare som har väldigt god speluppfattning, som har en rörelse utan boll och en rörelse med boll (…) Det är klart att det kan finnas spelare som har en jättestor potential, men som kanske inte passar i vårt distrikt och det. Eller vi kanske måste bli bättre på att ta ut till exempel duktiga försvarsspelare för jag kan ju se att det kanske är en brist att vi söker duktiga spelare, men det är ju mycket anfallsegenskaper vi söker.”

Coacherna har utvecklat ett kunnande som är resultatet av otaliga diskussioner om de spelare som de sett i aktion och erfarenheterna av att leda verksamheten. Detta är naturligtvis en styrka inom organisationen.

Det sker alltså en sammanblandning mellan storväxta spelare och relativ ålderseffekt.

Samtidigt är en annan rimlig tolkning att coachernas gemensamma och situationsspecifika lärande kan innebära att de väljer ut spelare som passar in på deras sätt att definiera önskvärda fotbollskvalitéer, samtidigt som de indirekt väljer bort andra för fotbollen relevanta egenskaper. Instruktörens reflektion över sin egen praktik i citatet ovan visar på precis detta förhållande. Den gemensamma spelidén kräver vissa typer av kompetenser hos de unga fotbollsspelarna, vilket påverkar coachernas sätt att definiera talang och därmed skapa distinktioner mellan den särskilt begåvade fotbollsspelaren och den som uppfattas som en i mängden.

Dessa insikter hjälper oss att utvidga vår inledande tolkning. Till skillnad från vår tillfälligt sammansatta grupp har coacherna en större samsyn kring vad det är för typer av kvalitéer som de letar efter hos spelarna. Av varandra har de lärt sig att bättre och bättre se samma kvalitéer som indikatorer för talang.

Magkänslan avgör

I vårt intervjumaterial framgår att talangidentifikationsprocessen ofta vägleds av coachernas erfarenhetsbaserade och tysta kunskap.³ Speciellt tydligt blir det när valet står mellan två jämngoda spelare, med liknande egenskaper och fotbollskompetenser.

Vi tolkar detta som att delar av talangidentifikationen är en implicit snarare än explicit process, vilken är relaterad till coachernas erfarenhet, intuition och magkänsla. De ser spelare som rör sig och agerar på ett sätt som liknar de fotbollsspelare som de gillar/tycker om. Underförstått känner de på sig att spelaren kan vara en talang som har potential att utvecklas till elitfotbollsspelare: ”En talang är … man ska ha nåt liksom, man ska se … när man ser dem så brukar man känna att det här är nåt.”

Magkänslan skulle kunna ses som en kompass, vilken vägleder coacherna när de gör bedömningar av och jämför spelares fotbollsspecifika kvalitéer och personligheter: ”… alltså det är jättesvårt det där, någonstans så hamnar du ju i magkänslan. Man måste ju ta beslut.”

Erfarenheten av att välja ut talangfulla spelare kan i första hand förstås som en kunskap som coacherna har svårt att förmedla och dokumentera. Talangidentifikation ”… går inte att skriva ner”, eftersom värderingen av spelarna vilar på kunskap som de av erfarenhet tillägnat sig genom att se och läsa av fotbollens grundläggande elitidrottsliga principer och behov.

Med andra ord kan vi se att talangidentifikationsprocessen inte nödvändigtvis är ett resultat av logiskt och rationellt tänkande eller baserad på objektiva och mätbara kriterier som definierar spelarnas nuvarande kompetens. Det handlar istället i hög grad om att coacherna befinner sig i ett sammanhang där de gemensamt och via erfarenheter lärt sig se vissa typer av spelarkompetenser som särskiljer de talangfulla från de mediokra.⁴

Förvirring om fysik och mental mognad

Låt oss avslutningsvis återvända till vikten av spelarnas karaktär, vilken coacherna framhåller som ett avgörande kriterium för deras talangidentifikation. Varför de tillskriver den personliga karaktären en så avgörande betydelse tolkar vi som ett utfall av den osäkra och komplicerade praktik som coacherna verkar inom. Talangidentifikationen sker när ungdomarna är i 14-års ålder. En tidpunkt då de unga fotbollsspelarnas kroppsliga förmågor står under stark utveckling.

I vårt material framgår med all tydlig önskvärdhet att coacherna är medvetna om att de ibland kommer att välja ”fel” spelare. De gör som de själva uttrycker det, så gott de kan, givet sina organisatoriska och kontextuella förutsättningar. Ett tydligt exempel är insikten om att ungdomars födelsedatum påverkar möjligheten att bli utvald till distriktslaget. Inom forskningen kallar vi detta för relativ ålderseffekt (RAE). Spelare födda tidigt på året är generellt mer fysiskt utvecklade, vilket innebär att de har en betydande fördel i jämförelse med spelare födda sent på året:⁵

”Men ibland när man pratar om talang så pratar man egentligen om fysik mognad. Då tycker jag det är extra spännande med de små spelarna som är modiga, som vågar äga bollen, som vågar vinna och gå in i en-mot-en dueller.”

Coacherna väger alltså in fysisk mognad i sin identifikation, samtidigt som de också är helt förvissade om att spelarnas vilja att träna och lära är fundamentala aspekter för att de ska kunna utvecklas. Betoningen på karaktär löser så att säga upp deras osäkra utgångsläge och ger talangidentifikationen ökad legitimitet.

Gynnar små spelare födda tidigt på året

Problemet är att karaktär beskrivs som en fast eller statisk egenskap. En egenskap som individen antingen har eller inte har. Därför är den också svår att påverka genom träning.

Det paradoxala med detta resonemang är att coacherna inte väger in när på året spelarna är födda. Istället letar de efter små, kvicka och spelskickliga ungdomar med visad vilja att träna och utvecklas. Det sker alltså en sammanblandning mellan storväxta spelare och relativ ålderseffekt. Med andra ord, bara för att spelarna är småväxta, betyder ju inte att de är födda sent på året! I detta distrikt och för just den här studerade årskullen, var 72 procent av de pojkspelare som svarade på vår enkät inför distriktets första samlade uttagningsläger födda under perioden januari-juni.

Svårigheten med denna utgångspunkt är att coachernas bristande reflektion över hur karaktär och mentala förmågor samspelar med utvecklingspsykologiska premisser. En rimlig tolkning är att både fysisk och mental utveckling står i relation till när på året ungdomarna är födda. Det förefaller något naivt att förstå fotbollsspelares karaktär och motivation som en statisk och oföränderlig egenskap. Det vill säga, att brinna för sin fotboll, är en kvalité som påverkas av individens ålder, men också som en kvalité som kan tränas och utvecklas. Även motivation kan förändras.

Organisatoriskt problem

Att leta efter spelare med karaktär löser alltså inte upp frågan om den relativa ålderseffekten. Istället visar våra resultat att coachernas betoning av mentala förmågor istället för fysisk mognad leder till samma slutresultat. För att spetsa till det ytterligare. Coachernas magkänsla säger dem att spelare födda under de första sex månaderna på året har störst möjligheter att utvecklas till elitfotbollsspelare. Och majoriteten av de som haft oturen att födas senare tillskrivs egenskaper som hör hemma bland de mediokras skara.

Naturligtvis är det inte så. Det säger det sunda förnuftet och forskning, och de coacher som vi har intervjuat har inte denna uppfattning. Detta är istället ett problem i organisationen av distriktslagsverksamheten, där talang så lätt sammanblandas med de unga spelarnas prestation. Dessutom vill distrikten lyckas på elitlägret i Halmstad. Eftersom problemet finns i organisationen finns det, menar vi, alla möjligheter att åtgärda och förändra verksamheten till det bättre.