Den kommersialiserade barn- och ungdomsidrottens framväxt utmanar den traditionella föreningsidrotten. Bland idrottsföräldrar finns en ambivalens i synen på utvecklingen. Å ena sidan ser de flera fördelar med kommersiell idrott, å andra sidan uttrycker de en oro för att verksamheten utesluter vissa grupper av barn.

Idrott har sedan länge attraherat en stor del av våra barn och ungdomar. Sedan mitten av 1980-talet är drygt 60 procent av alla barn och ungdomar regelbundet aktiva i någon eller några idrottsföreningar.¹

På senare år har dock en nedåtgående trend kunnat noteras samtidigt som andra alternativa former av idrottsaktiviteter börjat fått en alltmer framträdande roll, inte sällan med kommersiella motiv.² För att barn och ungdomar ska kunna delta i dessa aktiviteter krävs att föräldrarna är välvilligt inställda till denna nya typ av verksamhet, och också anser att den ekonomiska insatsen motsvarar de förväntningar som föräldrarna själva och barnen har på verksamheten.

Kommersiellt även i föreningar

Idrottsforskarna Johan R Norberg och Karin Redelius lyfter i sin forskning fram två olika former av marknadsanpassad barn- och ungdomsidrott.³ Dels en mer tydlig kommersialiserad idrott – barnoch ungdomsidrott i kommersiell regi, dels en mer gråzonsbetonad verksamhet – medlem eller kund i föreningens barnverksamhet.

Den första formen omfattas av verksamheter som drivs av privata företag, som bland annat har specialinriktat sig på att anordna idrottsläger (sport camps) inom en rad olika idrotter under skolloven. Vad gäller den andra formen består den av en kombination av traditionell och kommersialiserad idrott, där det i huvudsak är idrottsföreningarna själva som står bakom och arrangerar olika kommersiella verksamheter.

I nuläget vet vi alldeles för lite om och på vilka grunder föräldrarna är med och tar beslut om barnens deltagande i dessa olika former av idrottsaktiviteter. Hur resonerar idrottsföräldrar exempelvis om de ekonomiska aspekterna, och hur ser man på ledarnas kompetenser inom de olika verksamheterna?

Skiljer sig föräldrarnas syn åt gällande vilka grundläggande värderingar som anses dominera i föreningsidrott jämfört med kommersialiserad idrott? Hur ser föräldrar på det ideella engagemanget i förhållande till den kommersialiserade barn- och ungdomsidrotten? Kommer det att ske en utslagning av idrottande barn vars föräldrar inte har råd att betala de avgiftsbelagda aktiviteterna?

Mot denna bakgrund har vi studerat idrottsföräldrars syn på den kommersialiserade barn- och ungdomsidrotten. Studien är en del i Centrum för idrottsforsknings uppföljning av statens stöd till idrotten 2014.

Bra men onödigt dyr

För att ge en bild av vilken syn föräldrarna har på den kommersialiserade idrotten behöver vi först ta del av deras upplevelser och erfarenheter av den traditionella idrotten.

Resultaten visar att föräldrarna i allmänhet är väldigt positiva till den traditionella idrotten. Det som främst framhålls är dess betydelse som glädjefylld aktivitet, att den har en fostrande roll och att den traditionella idrotten stärker den sociala gemenskapen. Men de tycker även att den bidrar till upplevelser barnen kan ha nytta av i framtiden:

”Jag tycker det bästa är gemenskapen och att ha tre barn som spelar i ett område där vi bor, och så lär man känna kanske tio föräldrar i varje. Umgänget … du umgås inte med alla men du hälsar på folk och man ses på matcher och träningarna. Man lär känna väldigt mycket folk i området och för barnens vidkommande, lära känna andra barn i olika åldrar. Helt klart mer än själva sporten tycker jag.”

Vidare upplever närmare hälften av föräldrarna att föreningarna ställer höga krav, ibland alltför höga, vilket för vissa leder till en känsla av otillräcklighet, och därmed upplevelsen av att inte vara en god förälder:

”Då kanske inte vi skulle kunna ha våra barn på vissa aktiviteter för att vi kan inte ställa upp med allting som är. Och det är ju också fruktansvärt. Både att det är ekonomiskt och att man faktiskt inte har tiden. Det tycker jag att det borde ju ändras, verkligen. För då kan man ju känna sig jättedålig som förälder … Vi kan inte ställa upp på det här, medan vissa klarar allting och ställer upp på allting. Det kommer jag känna som en press.”

Inom föräldragruppen såg vissa möjligheten att köpa sig fri från beting som en lösning på de höga kraven:

”Man skulle vilja att det var som att gå på ICA och handla lite mjölk bara. Jag skulle vara beredd att satsa resurser på det om det fanns möjlighet att göra det, för jag hinner liksom inte själv att vara den som leder idrott.”

Samtidigt upplever föräldrarna att kostnaderna är höga, ibland överdrivet höga. Eftersom kostnaderna upplevs ha ökat menar de att detta också innebär en ökad risk för utslagning:

”Det är ju det som är bekymret. De som inte har möjlighet att åka med på en cup som i stort sett alla andra kanske vill eller kan åka på, 1 500 kronor kan ju vara ganska mycket pengar att lägga ut för en familj faktiskt … Vi har väl haft något case där man inte kunde följa med faktiskt, och det är ju tråkigt.”

Ledarna upplevs i regel som kompetenta och engagerade i barnen. Föräldrarna inser också svårigheten med att få behålla och rekrytera ledare, då det ideella ledarskapet är krävande och svårt att få ihop med det övriga livspusslet.

Föräldrarna ambivalenta

Ett av de främsta skälen till varför föräldrarna låter sina barn delta i kommersiell idrott är att barnen upplever glädje i sitt idrottande, men även att de därigenom utvecklas prestationsmässigt. Liksom inom den traditionella idrotten upplever föräldrarna att ett deltagande inom kommersialiserad idrott är förenat med höga kostnader. Speciellt dyrt är det att låta barnen åka på så kallade camps under skolloven:

”Vår grannpojk spelar ju hockey i och de har haft extra fysträningar, men då har det ju inte varit för att de ska bli bättre eller sämre … Men det har ändå varit så att de här fysträningarna som har pågått fredag, lördag, söndag, har ju per omgång kostat 1 000 kronor. Det tycker jag är rätt mycket pengar för en fysträning på tre dagar! Sen har det varit såna träningar 4-5 gånger från maj till augusti.”

Precis som när det gäller den traditionella idrotten tycker föräldrarna också att idrottandet är fostrande och leder till social gemenskap. Däremot menar föräldrarna att deltagande i kommersiella verksamheter mer tydligt leder till en förbättring i själva idrotten jämfört med traditionell idrott:

”Har du en tränare som är avlönad som tränare så får man ju ändå på något sätt förmoda att han håller ganska hög kvalité. Det är ju en jättefördel. En hög lägstanivå på något sätt, man har någon form av garanti.”

Vad gäller ledarskapet anser de flesta föräldrar att det är lika bra som inom traditionell idrott men att man, som tidigare nämnts, kan ställa högre krav på ledarna i kommersiell verksamhet. En relativt stor grupp anser ändå att ledarskapet är bättre eller mycket bättre inom kommersiell idrott och att betalda ledare garanterar en form av kvalitetsgaranti:

”Då vill man ju att de är engagerade. Och att de lägger ner sig och har en plan för den här veckan eller nu har vi tänkt så här. Så lite krav tycker jag nog att man … eftersom man betalar just specifikt för den här veckan.”

Föräldrarna ger uttryck för en ambivalens i synen på kommersialiserad idrott. Å ena sidan ser de flera fördelar med det, å andra sidan uttrycker de en oro för att verksamheten riskerar att utesluta vissa grupper av barn, speciellt de barn som tillhör ekonomiskt svaga familjer. Denna ambivalens avspeglar också föräldrarnas syn på framtiden, där de ser en ökad risk för utestängning och utslagning av barn samt att den traditionella idrotten tappar mark:

”Ja, jag tror att det är pengarna. Det vet jag ju. I alla fall i den yngre barngruppen. Jag har en som är 13 som var 10 då, och har man då tre grabbar som spelar så blir det en stor kostnad. Och välja bort ett barn kunde man inte göra … Nu har ju vi råd så det var inget bekymmer. Men det fanns väldigt många i det laget som sa: ’Det är absolut för dyrt’.”

Ungas idrott i förändring

Genom föräldrarnas utsagor har vi kunnat se att det ideella engagemanget blir allt svårare att upprätthålla, då fler upplever sig ha mindre tid och fler är beredda att köpa sig fria från beting.

Detta väcker farhågor om att en framtida alltför kommersialiserad föreningsidrott inte bara riskerar att utesluta vissa barn, utan även kan leda till att stora delar av den ideella föreningsverksamheten till slut får föra en tynande tillvaro. På sikt kan även negativa konsekvenser för demokratifostran och samhällsutvecklingen uppstå på flera plan.

Studien visar också att nya kommersiella aktörer har växt fram och etablerat sig på barn- och ungdomsidrottens arena, vilka utmanar den traditionella föreningsidrottens verksamhet och dess ideal ”idrott åt alla”. I vår undersökning har vi sett att det är de mer tveksamma, gråzonsbelägna kommersiella alternativen som främst hotar att rubba föreningsidrottens form och tidigare så starka ställning. Samtidigt ser vi hur mer renodlade kommersiella alternativ kan fungera som komplement till den traditionella föreningsidrotten, och därigenom också bidra till ett ökat idrottsintresse för barn och unga.

Frågan är bara om det är möjligt för föreningsidrotten att behålla idrottens kärnvärden, med det ideella engagemanget i förgrunden utan att dras med allt för mycket av kommersialiseringens starka krafter. Svaret på den frågan kan i mångt och mycket sägas ligga i händerna på idrottsföräldrarna, då deras betydelse för barn- och ungdomsidrottens utveckling är odiskutabel.