Min läslista

Din läslista är tom.

Foto: Petter Arvidson, Bildbyrån

1753
Delningar
Lägg i läslista
Elit ungdom / Hälsa & Medicin

Mängder av skador på riksidrottsgymnasier

15 Sep 2017
Text: Annette Heijne & Philip von Rosen, Karolinska Institutet

I genomsnitt 30 procent av eleverna är skadade varje vecka. Många har allvarliga skador. Det visar stor studie på Sveriges riksidrottsgymnasier (RIG). De äter för dåligt och sover för lite. Tillsammans med en hög träningsintensitet ökar det signifikant risken för skada.

I Sverige studerar varje år cirka 1 200 ungdomar på riksidrottsgymnasier (RIG). Där har de möjlighet att kombinera elitidrott med gymnasiala studier. Målsättningen med RIG är att utveckla ungdomar till att nå internationell elitnivå inom sin idrott.

Det medicinska stödet för att rehabilitera skadan ser väldigt olika ut på olika skolor.

Elitidrott är förenat med hög träningsbelastning och press och därmed hög skaderisk. Vår studie är den första som undersökt skadeförekomsten på RIG i relation till en mer komplex modell, där information om träningsbelastning, sömn, kost, stress, mental hälsa och livskvalitet såväl som rörelseanalyser ingår.

Dålig koll på kost och sömn

I ett första delprojekt undersökte vi stressnivåer, näringsintag, självkänsla, sömn och menstruationsstörningar hos 340 ungdomar.1

Resultatet visade att en hög andel inte når det svenska rekommenderade näringsintaget av fisk om minst två tillfällen per vecka. Samma sak gäller det dagliga intaget av frukt och grönsaker; 20 procent åt för lite frukt, 39 procent för lite grönsaker och 43 procent för lite fisk. För närvarande håller vi på att analysera och jämföra resultaten med uppgifter från cirka 300 gymnasieungdomar, som inte går på RIG.

Om studien

Studien följde cirka 700 elever, 15-19 år, på RIG under åren 2013-2016. Hälften pojkar och hälften flickor.

Ungdomarna fyllde i formulär om skador, träningsmängd, sömn, kost, mental hälsa, stress och upplevd livskvalitet. Dessutom gjordes rörelseanalyser på många av deltagarna.

Cirka 20 elever deltog även i gruppintervjuer om sina upplevelser som skadad, om stödet under skadetiden, om återgången till idrotten och synen på framtiden.

Expandera

En stor andel sover också för lite. Totalt sov 19 procent av ungdomarna mindre än åtta timmar på natt under vardagar, vilket bör ses som otillräcklig sömn.

Vi kunde också se att flickorna uppgav högre stressnivåer och lägre självkänsla (uppfattningen om sig själv och den man är), jämfört med pojkarna.

Cirka fyra procent av flickorna hade ännu inte fått sin mensdebut, så kallad menarche, vilket kan vara ett resultat av för hård träning, undervikt och stress. De som inte fått menarche kännetecknades av att de hade en låg vikt samt utövade någon form av konditionsidrott.

Hela 32 procent hade någon form av menstruationsstörning, det vill säga sparsam, oregelbunden mens eller försenad mensdebut. Både lågt näringsintag, minskad sömn och menstruationsstörningar ökar sannolikt skaderisken samt leder på sikt till sänkt idrottslig prestationsförmåga.

Många allvarliga skador

I en annan delstudie undersökte vi skador i sju olika idrotter – friidrott, längdskidor, orientering, handboll, freestyle, skidorientering och utförsåkning.2 Resultatet visar att nästan alla var skadade vid minst ett tillfälle under ett år. Cirka 75 procent rapporterade att de var allvarligt skadade vid minst ett tillfälle under året.

Andelen skador i några av idrotterna.

Totalt ådrog sig ungdomarna 4,1 nya skador per 1 000 träningstimmar. I genomsnitt var tre av tio unga elitidrottare skadade varje vecka. Av alla rapporterade skador resulterade 22 procent i frånvaro från normal träning under minst två månader.

Flickorna var oftare skadade och dessutom mer allvarligt skadade jämfört med pojkarna. Flest skador var lokaliserade i knä och fot. Dessa skador medförde även allvarligast konsekvenser för fortsatt idrottsdeltagande, det vill säga svårigheter att delta i träning och tävling under längre tid.

Kombination av riskfaktorer

Vad ökar då risken för skada på RIG? I ett material där vi undersökte 500 elitidrottande ungdomar visade det sig att en ökad träningsvolym, träningsintensitet och samtidig minskning av sömn ledde till att risken för skada fördubblades.3 Det är riskfaktorer som påminner om det som ofta sker vid ett träningsläger.

Cirka 75 procent rapporterade att de var allvarligt skadade vid minst ett tillfälle under året.

Dessutom hade idrottare med låg självkänsla en ökad risk för skada. En idrottare med en låg självkänsla som både ökade träningsvolymen, intensiteten och minskade sömnen hade cirka tre gånger ökad risk för skada, jämfört med en idrottare med genomsnittlig självkänsla som inte ökat träningsvolymen.

Skador leder till utanförskap

När vi intervjuade ungdomar som varit skadade under minst fyra veckor om deras uppfattning och erfarenheter, visade det sig att många var ovana vid att vara skadade. Endast ett fåtal hade varit långtidsskadade tidigare.

Deltagande gymnasieorter och idrotter

  • Arboga – Brottning
  • Eksjö – Orientering
  • Fagersta – Vattenskidor/Wakeboard
  • Falun – Friidrott
  • Gällivare – Alpint
  • Göteborg – Friidrott & Handboll
  • Helsingborg – Golf
  • Karlstad – Friidrott
  • Malmö – Friidrott
  • Mora – Skidskytte & Längdskidor
  • Motala – Triathlon
  • Nyköping – Kanot
  • Nässjö – Bowling
  • Sandviken – Orientering
  • Skara – Cykel
  • Stockholm – Friidrott
  • Torsby – Längdskidor
  • Uppsala – Golf & Amerikansk fotboll
  • Växjö – Friidrott
  • Åre – Alpint & Längdskidor
Expandera

De uttryckte tydligt att det upplevde en slags identitetskris. Många hade tidigare identifierat sig som ”löparen” eller ”idrottaren”. Under skadeperioden upplevde de att den självbilden hotades och att träningskompisarnas bild av dem som idrottare förändrades. En del av ungdomarna börjande även ifrågasätta om elitidrott var något som passade dem och övervägde att sluta med idrott.

Det medicinska stödet för att rehabilitera skadan ser väldigt olika ut på olika skolor. På vissa skolor fungerade samarbetet mellan tränare och medicinsk personal väl, enligt eleverna. På andra skolor fick idrottarna själva söka hjälp och hitta medicinskt kompetent personal.

De skadade ungdomarna upplevde även ett utanförskap. De kände sig inte längre som en del av träningsgruppen när de var skadade. Det finns därför en önskan om att få genomföra sin rehabilitering tillsammans med andra träningskompisar istället för på egen hand i en träningslokal. En av ungdomarna beskriver sin upplevelse:

”Man blir ju väldigt ensam när man är skadad. Typ jag har varit i gymmet i princip varje dag. Ensam på träningen hela den här perioden.

Studiens nästa steg

Det långsiktiga målet med vår studie är att generera fördjupad kunskap om hur ungdomars idrottande kan göras säkrare och hälsosammare. Det åstadkommer vi genom att på sikt utveckla teoretiska och kliniska modeller för att kunna förebygga skador.

Tips till tränare och skolor!

  • Elever vill bli mer inkluderad i gruppen när de är skadade.
  • Elever vill få medicinsk hjälp på ett enklare och tydligare sätt.
  • En skada kan uppfattas som jordens undergång för den enskilde.
  • ”No pain, no gain-attityden” måste utrotas.
  • Skador i sig tycks leda till försämrad sömn, nedstämdhet och skuldkänslor.

De första studierna i det så kallade KASIP-projektet visar att det behövs strategier för att förebygga skador i ett tidigt skeende, dels för att undvika att långvariga skadekonsekvenser, dels för att stimulera till fortsatt idrottsdeltagande.

Det är först när skadeförebyggande insatser har implementerats som många av ungdomarna på allvar kommer att ha möjlighet att leva upp till riksidrottsgymnasiernas målsättning – att nå högsta internationella elit.

Referenser

  1. Von Rosen P, m.fl. Scand J Med Sci Sports. 2016 Aug 19. [Epub ahead of print] PMID: 2753937.
  2. Von Rosen P, m.fl. Accepterad för publicering i Journal of Athletic Training, 2017-06-19.
  3. Von Rosen P, m.fl. Scand J Med Sci Sports. 2017 Feb 16.

Forskare

Annette Heijne

Docent
Karolinska Institutet
Sektionen för fysioterapi, Institutionen neurobiologi, Vårdvetenskap och samhälle

Philip von Rosen

Doktorand
Karolinska Institutet, Sektionen för fysioterapi, Institutionen neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle