De senaste åren har allvarliga missförhållanden inklusive emotionella, fysiska och sexuella övergrepp framkommit inom svensk konståkning. Tyvärr är problem som dessa inte isolerade till konståkning utan liknande utmaningar finns inom andra idrotter i Sverige. För att skapa en trygg och utvecklande miljö, oavsett idrott, behöver man hantera åtta verksamhetsutmaningar, menar Klara Edlund och Magnus Winter som granskat vad som gick snett inom konståkningen.

Efter en rad uppmärksammade larmrapporter i media blev Svenska konståkningsförbundet det första specialidrottsförbund att brett undersöka eventuell förekomst av missförhållanden inom sin idrott.

Vi fick förtroendet att som oberoende utredare under våren 2020 genomföra denna utredning med fokus på idrottsmiljö och hälsa. Resultaten från granskningen är allvarliga – men har samtidigt möjliggjort att ett antal utvecklingsområden kunnat identifieras och formuleras.

Genom denna utredning har svensk konståkning skapat sig underlag för att börja agera i värderad riktning, baserat på de styrdokument som ligger till grund för verksamheten. Vad vi känner till är det inget annat idrottsförbund i Sverige som har den kunskapen om sin egen verksamhet.

Allvarliga missförhållanden

Utredningen påvisade allvarliga och omfattande missförhållanden samt strukturella, organisatoriska och ledarskapsrelaterade problem. Resultaten indikerade att det förekommer en tystnadskultur som bidrar till och vidmakthåller maktstrukturer där såväl emotionella som fysiska och sexuella övergrepp förekommer.

I utredningen rapporterar intervjuade barn och ungdomar om emotionella, fysiska och sexuella övergrepp

Begreppet ”tystnadskultur” handlar om att acceptera en kultur och ett sammanhang med målet att uppnå tillhörighet, kompetens och godkännande, och att detta genomförs med principer som inte skulle vara accepterade i någon annan miljö för varken barn, ungdomar eller vuxna.

Utredningen visade vidare att barn och ungdomar normaliseras till beteenden som utförs i relationer där beroendeförhållande och maktförskjutning råder och att FN:s Barnkonvention inte efterföljs.

Inom konståkningen är det vanligt med tidig specialisering, hög träningsintensitet i tidig ålder och påtaglig press vad gäller snabb prestationsutveckling. Detta bidrar i förlängningen till att även skador är vanligt förekommande. Andra problem med koppling till sporten är men­struationsstörningar och signaler om risk för ätstörningar och symtom på psykisk ohälsa.

Även bra miljöer finns

Undersökningen visade även att konståkning är en idrott som präglas av hög passion, både som idrott och som konstform. Det framkommer en samstämmighet vad gäller att beskriva konståkning som en livsstil, något som kräver tid, pengar och engagemang och som snabbt blir på allvar.

I utredningen finns också exempel på idrottsmiljöer som kan ses som förebilder i ett kommande utvecklingsarbete. Dessa miljöer har autonomistödjande ledarskap och ger åkare möjlighet att träna tillsammans med sina kompisar utan att stressas av nästa tävlingstest, samt att kunna hålla på med flera idrotter parallellt.

Det är viktigt att understryka att de problem som nu studerats inom konståkning i Sverige även finns dokumenterade internationellt. Såväl UNICEF som Internationella olympiska kommittén (IOK) har betonat vikten av åtgärder för att hantera och förebygga att idrottare far illa i sin idrottsutövning. Det är således viktigt att lyfta att konståkningen har valt att öppet granska sin verksamhet, medan det arbetet för de flesta andra fortfarande ligger framför dem.

Åtta verksamhetsutmaningar

Vad kan andra idrotter och ledare och tränare lära sig av de missförhållanden som uppmärksammats inom konståkningen? En hel del tror vi, för de problem som vi funnit i studien är inte isolerade till konståkning utan liknande utmaningar förekommer inom andra idrotter och idrottsmiljöer i Sverige.

De problem som vi funnit i studien är inte isolerade till konståkning utan liknande utmaningar förekommer inom andra idrotter och idrottsmiljöer i Sverige

I konståkningsutredningen kunde vi identifiera åtta verksamhetsutmaningar; utmaningar som mycket väl kan appliceras inom andra idrotter. Vår uppfattning är att specialidrottsförbund, distriktsförbund och idrottsföreningar generellt kan använda dessa utmaningar som utgångspunkt för att säkerställa att idrottsmiljöerna är trygga och utvecklande.

Att jobba med de åtta utmaningarna handlar sammanfattningsvis om att tillsammans bygga en sund idrottsmiljö på alla nivåer och för alla åldrar. Detta borgar för en öppen idrottsrörelse med nolltolerans för övergrepp och andra oegentligheter tillsammans med en trygg och säker idrottsmiljö.

1. Föreningsstöd
Den första utmaningen handlar om föreningsstöd och betydelsen av att föreningar får stöd i att vara arbetsgivare, att omsätta teori i praktik genom att premiera beteenden som är förenliga med hållbar hälsa, långsiktighet och prestation.

2. Kvalitetssäkring
Den andra utmaningen handlar om att arbeta med förändring och utveckling. Det kan vara både svårt, tröstlöst och till och med vilseledande, om man inte mäter och följer upp förändringsarbetets uppsatta mål. Här behöver man alltså skapa metoder och verktyg för att exempelvis säkerställa att uppförandekoden efterlevs och att utvärdera och genomföra konsekvensanalyser. Ett sådant arbete kan i en konståkningsmiljö visa vilka effekter testsystem och utvecklingstrappa kan ha på verksamheten, för att ta ett exempel. Nästa steg kan då bli att utvärdera om effekterna är samstämmiga med förbundets värderade riktning för en trygg och utvecklande idrottsmiljö.

3. Samarbete och kunskapsdelning
Utmaning tre ringar in vikten av samarbete och kunskapsdelning mellan såväl tränare som föreningar. Detta handlar om att bygga ett kollektivt medvetande runt idrotten och dess olika delar, att skapa prestigelös kollegial ödmjukhet och bygga bort den typ av konkurrens som inte är förenlig med barnkonventionen och gängse principer för en hållbar och säker idrottsmiljö.

4. Kompetens och evidens
Utmaning fyra fokuserar på kompetens och evidens. All verksamhet behöver baseras på vetenskaplig grund. Det kan låta avancerat och omöjligt – men är egentligen den enklaste vägen. Det handlar om att omsätta formell utbildning i praktisk tillämpning och att integrera kunskap inom pedagogik och psykologi tillsammans med modernt ledarskap.

5. Ärendehantering
Utmaning fem handlar om ärendehantering och vikten av att tydligt definiera ansvarsområden mellan specialidrottsförbundets organisationsnivåer internt och i förhållande till RF, vad gäller förseelser. Här behöver man definiera vad en förseelse inom idrotten faktiskt är samt effektivisera och påskynda hanteringen av dessa.

6. Tillämpa påföljd
Utmaning sex är inriktad på att tillämpa påföljd, som handlar om påföljd i de händelser att förseelse eller brott har kunnat påvisats. Här finns ett behov av ett omtag för att skärpa stringensen av definitionen och tolkningen av bestraffningsärenden i 14 kap, 2§. Detta behöver göras av RF tillsammans med alla specialförbunden.

7. Ledning och styrning
Utmaning sju består av ledning och styrning, vilket handlar om att säkerställa följsamhet till styrdokumenten och låta dem bli verksamhetens ledstjärna. Det handlar också om att tydliggöra ansvarsfördelning och att förstärka och bredda kompetens vad gäller förändringsprocesser, styrning och kvalitetssäkring.

8. Transparens
I utmaning åtta, vår sista, vill vi peka på vikten av att låta verksamheter vara öppna för insyn och gemenskap och låta föreningar och förbund genomsyras av tillit och förtroende. Att tillåta en prestigelös öppenhet för effektiv kommunikation och gemensamt arbete mot tydligt definierade mål.

Utbildning en nyckel

Vårt arbete för svensk konståkning har belyst många frågor inom idrotten som ofta tystas ned eller som sanktioneras med förklaringen att ”detta är vad som krävs…” (för att nå elitnivå) och att ”det gäller att ha det som krävs för att lyckas”.

Det är vanligt att aktiva idrottsutövare efter avslutad karriär blir tränare. Naturligt är att den juniora tränaren använder sina egna erfarenheter som aktiv som mall för sitt eget coachande. I de fall det handlar om en dysfunktionell idrottsmiljö bidrar detta till att vidmakthålla en idrottsmiljö som inte gynnar hållbar hälsa och långsiktigt idrottande, utan istället bidrar till att bevara gamla strukturer som präglas av maktförskjutning och ”coaching by fear”.

Utbildning är en nyckel för att gamla strukturer ska brytas och nya byggas. Det behövs utbildning med utgångspunkt i barnkonventionen och baserad på modern idrottspsykologi och pedagogik kring ledarskap för att bygga trygga idrottare som vågar se att misslyckanden är en naturlig del av utveckling.

Med utbildning och färdighetsträning kan tränare vägleda idrottare till hållbar hälsa och för dem som vill och kan, höga prestationer. Det krävs mod för att lämna etablerade strukturer som inte är gynnsamma för idrotten. En väg framåt kan vara att använda de åtta föreslagna rekommendationerna som ett stöd på vägen mot en sundare idrott.