Har du svårt att hänga med i ditt barns tempo? Det kanske inte är så konstigt, forskning visar att barn har speciellt anpassade muskler och bättre återhämtning än vältränade uthållighetsidrottare.

De flesta av oss känner nog barn som kan springa omkring och leka i timmar och bara ta korta pauser under tiden. Forskare har länge diskuterat vad det här kan bero på – handlar det om god kondition, eller om något annat?

I vår studie har vi tittat på hur barn och vuxna presterar och återhämtar sig när de utför fysiskt krävande cykling. Studien visar att barn blir mindre trötta än de flesta vuxna och kan hålla ut lika bra som vältränade vuxna uthållighetsidrottare och återhämta sig ännu snabbare efteråt.

Hur kan de hålla sig så pigga?

Tidigare forskning har visat att barnens muskler tröttas ut långsammare än hos vuxna. Sådana resultat går tvärt emot vad man spontant förväntar sig.

Eftersom barn har kortare ben än vuxna behöver de ta fler steg och borde därför teoretiskt sett göra av med mer energi och bli mer trötta. Barn har också sämre förmåga att lagra rörelseenergi i senorna vilket gör att de inte får samma drivkraft framåt när de rör sig.

Barn har dessutom större aktivitet i så kallade antagonistmuskler, något som beror på att de i regel är sämre motoriskt utvecklade, och därför använder mer energi. Men om de gör av med så mycket energi – hur kan då deras muskler hålla sig så pass pigga?

Aerob och anaerob aktivitet

En möjlig förklaring är att barn tycks kunna använda energi från aeroba energiprocesser i högre grad än vuxna. Och därmed minska behovet av anaeroba processer.

Vid anaeroba energiprocesser produceras stora mängder energi utan något behov av syre. Men detta tröttar snabbt ut oss. Ett exempel är sprinterlöpare, som använder anaerob metabolism för att kunna springa snabbt korta sträckor.

Aerob energiomsättning producerar energi i långsammare takt men gör det möjligt för musklerna att arbeta i många timmar utan att tröttna, som vid ett väl genomfört maratonlopp.

Barns aeroba mekanism kickar även igång tidigare än hos vuxna vilket gör att de slipper förlita sig på anaerob metabolism när de börjar en fysisk aktivitet. Forskare tror att de här skillnaderna delvis beror på att barn har en större andel så kallade typ-I muskelfibrer, vilket bidrar till att frigöra mer energi från aerob energiomsättning.

Hos oss väckte dessa resultat en tanke. Utvecklade aeroba egenskaper och förmågor i musklerna ser man inte bara hos barn – det är även något som noteras hos vuxna uthållighetsidrottare. Kan det vara så att barns muskler faktiskt svarar på fysisk ansträngning på liknande sätt som vuxna uthållighetsidrottare? Och att detta förklarar varför barnen orkar spring så mycket. Denna fråga bestämde vi oss för att försöka besvara.

Upp på cykeln

Vi testade vår teori i en studie som utfördes av forskare vid Université Clermont Auvergne i Frankrike. Där fick tolv barn (genomsnittlig ålder 10,5 år) och tolv unga vuxna (21,2 år) med liknande fysisk aktivitetsnivå som barnen, samt tretton manliga uthållighetsidrottare med matchande kroppslängd och ålder (21,5 år), utföra två cykeltest på en motionscykel.

Vid det första testet ökades intensiteten gradvis tills deltagarna var utmattade och inte orkade cykla längre. Vid det andra testet fick deltagarna cykla så snabbt de kunde under en 30 sekunder lång spurt.

Under de båda testen kunde vi mäta flera olika fysiologiska svar på ansträngning och bedöma trötthetsgrad och återhämtning specifikt under kortvarig ansträngning på maximal nivå.

Barn presterar bättre än idrottare

Vi kunde konstatera att barnen och uthållighetsidrottarna tröttades lika mycket under cykelspurten (cirka 40 procents kraftförlust) men att barnen tröttades betydligt mindre än de otränade vuxna deltagarna som hade cirka 50 procents kraftförlust.

Våra resultat visade också att andelen energi som kom från aerob energiomsättning under den 30 sekunder långa cykelspurten var densamma hos barnen och uthållighetsidrottarna, men lägre hos de otränade vuxna. Resultaten visar tydligt att barn kan hantera högintensiv fysisk aktivitet minst lika bra som vältränade vuxna uthållighetsidrottare.

Cykeltestet visade även att syreförbrukningen efter aktiviteten minskade i samma takt hos barn och uthållighetsidrottare. Hos barnen återgick hjärtfrekvensen dessutom till det normala ännu snabbare än hos uthållighetsidrottarna, och betydligt snabbare än hos de otränade vuxna. Samma sak gällde hur snabbt mjölksyran (ett ämne som förknippas med muskeltrötthet) försvann ur blodet.

Detta kan också ge en förklaring till varför barn klarar av att upprepa ansträngande aktiviteter medan vuxna fortsätter att känna sig utmattade.

Så kan barn optimera sin träning

Dessa slutsatser ökar förståelsen för hur man kan optimera träning och idrottsprestationer hos barn.

Barn – som redan har en god aerob kapacitet – kan ha nytta av att fokusera på rörelseförmåga, muskelstyrka och andra fysiska egenskaper i högre grad än vuxna. Även den anaeroba kapaciteten hos barn går att utveckla genom korta högintensiva intervaller.

Vuxna (och ungdomar) kan å andra sidan behöva lägga mer fokus på att förbättra musklernas aeroba kapacitet.

Det finns också viktiga hälsoaspekter kopplade till vår studie. Ämnesomsättningssjukdomar som diabetes och många typer av cancer ökar i förekomst bland ungdomar och unga vuxna men är fortfarande ovanliga hos barn.

Det skulle kunna vara så att den förlust av aerob kapacitet i musklerna som sker mellan barndom och tidig vuxen ålder är ett avgörande utvecklingssteg som gör det möjligt för ämnesomsättningssjukdomar att få fäste. I framtiden kan det vara intressant att utforska kopplingen mellan dessa sjukdomar och musklernas utveckling.

Hur som helst vet vi nu mer om varför barn kan leka och springa runt hela dagen medan vi vuxna måste vila oss – ungarna är redan på elitnivå.

Artikeln är ursprungligen publicerad i The Conversation. Översättning: Charlotte Sjögren och Johan Lundberg.