Risken är stor att kvinnliga elitidrottare avslutar karriären i förtid när de skaffar barn. De känner oro och osäkerhet för vad som ska hända med kroppen, prestationen, ekonomin och familjelivet, visar intervjuer med svenska och norska längdskidåkare på elitnivå. Ingen av deltagarna i studien hade diskuterat frågan om föräldraskap med sina tränare, lagledare eller andra stödfunktioner innan de blev gravida.

På senare år har vi sett flera framgångsexempel, där kvinnliga elitidrottare kommit tillbaka till eliten efter en graviditet (1–3). Shelley-Ann Fraser-Pryces guld på 100 meter i friidrotts-VM i Doha 2019, liksom Serena Williams fyra Grand Slam-finaler i tennis är bara två av dessa (4). Samtidigt är det betydligt vanligare att kvinnor lägger ner karriären efter att ha blivit förälder, än att män gör det (5,6).

Vår forskargrupp intervjuade 13 svenska och norska längdskidåkare om deras tankar kring att bli och vara mamma och samtidigt kämpa om att bli bäst i världen. Vi identifierade fyra huvudutmaningar och presenterar här även representativa citat från deltagare i studien.

Utmaning 1: Få extra stöd eller bli petad från laget

Osäkerheten kring hur en graviditet skulle påverka förutsättningarna för den idrottsliga satsningen bidrog till att skapa tvivel hos de kvinnliga skidåkarna. Ingen av deltagarna i studien visste hur deras kontrakt eller villkor skulle påverkas, varken innan de blev gravida eller i händelse av en framtida graviditet. Många oroade sig till exempel för att förlora sponsorer, lön eller kanske till och med sin plats i laget.

Om du hade fått besked från lagledningen att: ´Ok, nu ska du vara borta i ett år. Men du kan komma tillbaka och få den här typen av hjälp på vägen.´ Då skulle det vara mycket lättare att bli gravid utan att känna osäkerhet.

I studien finns exempel på idrottare som överraskades positivt av det stöd som de faktiskt fick efter graviditeten, men också på det motsatta. Utmärkande för de kvinnor som fortsatte sina karriärer längst som förälder, var att de dels hade möjligheten att försörja sig på sin idrott, dels hade tillgång till olika stödfunktioner. Det kunde till exempel vara olika typer av expertis och ett individanpassat träningsupplägg. De fick även hjälp från anhöriga med barnpassning.

Utmaning 2: Riskera barnlöshet eller att missa medaljer

Många av kvinnorna beskrev en inre konflikt. Den biologiska klockan började ticka ner, samtidigt som de var på väg att nå toppen av sin idrottskarriär och kanske vinna internationella medaljer. Flera av de deltagare som passerat 30 år, och som ännu inte hade några barn, ställdes inför ett dilemma: Hur länge vågar jag vänta med familjebildningen?

Alternativet att bli gravid under idrottskarriären är som att spela roulett med sin prestationsförmåga, upplevde de. De exakta konsekvenserna av en graviditet var svåra att förutse. Flera av deltagarna, både med och utan barn, beskrev att de helst ville ha uppnått sina största idrottsliga mål innan de skaffade barn.

Samtidigt ville de inte riskera barnlöshet genom att vänta för länge. De som valt att skaffa barn beskrev att de hade försonat sig med tanken på att de eventuellt inte skulle kunna komma tillbaka till samma nivå efter en graviditet, även om de hade för avsikt att fortsätta sin idrottssatsning.

Studien visar dock att fem av de sju deltagarna som fick barn under karriären lyckades komma tillbaka till samma idrottsliga nivå som innan graviditeten, eller blev ännu bättre.

Utmaning 3: Fostrets hälsa vs. hård träning

De utövare som tog steget och blev med barn under karriären ställdes snart inför en ny utmaning. Först och främst ville de inte riskera fostrets utveckling under graviditeten, men samtidigt ville de undvika att den fysiska formen försämrades mer än nödvändigt under perioden.

Man var ju bitvis lite orolig för att jag ville ju träna så mycket som kroppen tillät och även köra intervaller och sånt där, men man var ju jätterädd att man skulle göra någonting som inte var bra för fostret[…] Man vågade inte ta ut sig helt!

En försvårande faktor var att de upplevde en bristfällig tillgång på specifik information om gravidträning för elitidrottare. När de vände sig till sjukvården möttes de av personal som saknade förståelse för elitidrottens krav, medan tränarna, teamet och förbundet saknade specifik kompetens om graviditet.

För att få tips och råd vände sig i stället tre av de sju deltagarna med barn till andra elitidrottare som varit i samma situation tidigare. Endast två av deltagarna med barn fick specifik hjälp genom sitt lag eller idrottsförbund, till exempel läkarexpertis eller fysioterapi.

Utmaning 4: Kombinera familjeliv med elitidrott

Längdskidåkning är en sport som kräver mycket tid och hårt jobb. Det innebär också en hel del resande under tävlingssäsongen. Detta skapade en inre konflikt hos utövarna med barn. Å ena sidan ville de prestera på internationell nivå i sin idrott, å andra sidan vara en bra mamma. Flera kände dåligt samvete över att vara borta mycket hemifrån.

Mitt barn var hos mina föräldrar mer eller mindre under hela VM […]. När jag kom hem efter VM föll mitt barn och slog sig och sprang till min mamma. [Han/hon] sprang till sin mormor och inte till mig. Jag kan fortfarande känna hur det kändes, flera år senare. Det var då jag sa till mig själv att det inte var värt det.

Problemet hanterades på olika sätt. En av kvinnorna försökte ta med sig barnet på tävlingar och träningsläger, när det var möjligt, och valde att stanna hemma om resan inte var absolut nödvändig. En annan kände att även om hon var borta från barnet under några veckor, så hade hon mycket tid att vara närvarande under de perioder som hon var hemma.

Andra populära artiklar:

Vissa upplevde till och med att familjelivet gynnade den idrottsliga karriären. Livet med barn satte prestationerna i ett större perspektiv. För andra bidrog en önskan om att kunna spendera mer tid med familjen till att man valde att avsluta elitsatsningen.

Behov av mer kunskap, kommunikation och praktiskt stöd

Studien visar att flera upplevda utmaningar bland dessa kvinnliga utövare i hög grad är en konsekvens av bristande kunskaper, kommunikation och praktiskt stöd. Det är påfallande att ingen av kvinnorna hade diskuterat frågan om föräldraskap med sina tränare, lagledare eller andra stödfunktioner innan de blev gravida. Detta bidrar till att skapa en stor ovisshet om hur förutsättningarna för att bedriva elitidrott påverkas vid en eventuell graviditet, liksom för tiden efteråt.

De åkare som längst lyckades kombinera en elitkarriär med familjeliv fann flera olika lösningar på de utmaningar de mötte på vägen (till exempel tidpunkten för graviditeten, hjälp från olika stödfunktioner och genom egna prioriteringar). Studien visar också att det stöd som åkarna fick varierade stort mellan individer, men också beroende på vilket lag eller förbund de tillhörde.

För att förhindra att kvinnliga elitidrottare avslutar idrottskarriären i förtid är det viktigt att idrottsorganisationer förbättrar sina kunskaper om elitidrott och föräldraskap, tar hjälp av tillgänglig expertis (till exempel idrottsläkare, fysioterapeuter och forskare på området), utvecklar riktlinjer för blivande mammor, samt kommunicerar på ett tydligt sätt till utövarna om vilken typ av stöd som finns under och efter en graviditet.

I Storbritannien har olika typer av policys och rekommendationer för elitidrott och föräldraskap börjat utvecklas (7,8). Tydliga signaler (till exempel i sponsoravtal eller genom extrastöd) kan ge mer förutsägbarhet och förbättra möjligheterna för tränare och utövare att jobba mer effektivt och säkrare under och efter en graviditet.

Denna typ av åtgärder kan förhoppningsvis bidra till längre idrottskarriärer, ökad jämställdhet och till att främja utövarnas prestation, hälsa och välmående. För att öka förståelsen för elitidrottares situation bör framtida forskning även undersöka hur manliga elitidrottare ser på föräldraskap under karriären, för att se vilka likheter och skillnader som finns.