Min läslista

Din läslista är tom.

69
Delningar
Lägg i läslista
Idrott för alla / Idrott & samhälle

Nya grepp krävs för att nå de barn som rör sig minst

23 Sep 2021
Text: Johan Högman, doktorand pedagogiskt arbete. Karlstads universitet

Ett problem när föreningar och förbund ska försöka rekrytera nya grupper av barn till idrotten är att de använder traditionella metoder som lockar redan idrottsintresserade. För att nå de barn som rör på sig minst krävs ett annorlunda upplägg, visar en ny avhandling vid Karlstads universitet.

Endast runt en tredjedel av barnen i Sverige är idag fysiskt aktiva i tillräckligt hög utsträckning för att nå de nivåer som rekommenderas för att upprätthålla en god hälsa (1). Idrottsrörelsen, med sina 18 000 föreningar, är en av nyckelspelarna i arbetet med att få fler barn att röra på sig på ett sätt som ökar deras välmående.

Årligen satsar också Riksidrottsförbundet, distriktsidrottsförbund, och specialidrottsförbund stora pengar på olika anpassade aktiviteter (det som inom forskningen kallas alternativa aktiviteter) som ska introducera fler barn för organiserad idrott.

Läs också:

Stora satsningar – magra resultat

Initiativen kan gå under olika benämningar så som prova-på-idrott, drop-in-idrott, idrottsskola och så vidare. De har också lite olika inriktning beroende på vad som arrangörerna anser passande utifrån förutsättningarna och målgrupp. Syftet är dock i slutändan detsamma – att få fler flickor och pojkar att idrotta i idrottsföreningarna.

Mer om studien

Denna artikel bygger på slutsatserna i den nyligen publicerade avhandlingen ”Barn i rörelse. Om förutsättningar för utveckling i alternativa (?) idrottsaktiviteter” samt en ännu opublicerad delstudie i projektet ”De inaktiva barnen”.

Sammanlagt har 105 barn och 28 vuxna idrottsledare och tjänstemän i fem olika rekryteringsprojekt deltagit i olika typer av intervjuer.

Det övergripande syftet har varit att undersöka hur alternativa idrottsaktiviteter kan bidra till att fler barn utvecklar ett intresse för fysisk aktivitet.

Delar av forskningen har finansierats av Värmlands, Västra Götalands och Örebro läns idrottsförbund samt Centrum för idrottsforskning.

Under tiden för de stora statliga satsningarna Handslaget och Idrottslyftet blev var och varannan förening del av ett rekryteringsprojekt av något slag. De efterföljande utvärderingarna bekräftade dock det många föreningar hade upplevt. Det blev inte fler barn i föreningarna när projekten var slut (2,3).

Även om de enskilda stora satsningarna är förbi, står de flesta föreningar idag inför samma utmaning som förr: hur vi ska locka fler barn till vår verksamhet? Svaret blir då ofta att försöka sjösätta någon form av projekt.

Anpassningar i projekten – inte i verksamheten

När ett projekt ska startas igång görs vanligtvis ett antal modifieringar av verksamheten inom ramen för projektet. Först och främst elimineras materiella barriärer genom att t ex avgifter, krav på material tas bort och aktiviteterna förläggs på geografiskt tillgängliga platser. Denna åtgärd har visat sig fungera ganska bra då många alternativa aktiviteter varit framgångsrika att nå ungdomar ur urban arbetarklass med starkt idrottsintresse men som saknar materiella resurser för att regelbundet delta i föreningsaktiviteter (4).

Mer läsning

I vårt tema “De inaktiva” hittar du mer läsning om unga som rör sig alldeles för lite.
De inaktiva – om unga som rör sig minst | Idrottsforskning.se

Den andra modifieringen som görs handlar om att ge aktiviteterna en mindre allvarsam och mer informell prägel genom att tona ned tävlingsmoment, inte ställa krav på engagemang eller idrottslig progression samt att ge deltagarna större delaktighet i utformningen av aktiviteterna.

Dessa två typer av modifieringar görs av idrottsföreningar för att nå nya målgrupper. Ett stort problem för föreningarnas rekryteringsambitioner är dock att den ordinarie verksamheten inte förändras. Detta gör att hindren, oavsett om de är materiella eller handlar om för stort tävlingsfokus, kvarstår i den ordinarie verksamheten när projektet är slut (3,5).

Uteblivna anpassningar för de barn som rör sig minst

Ett, ur folkhälsosynpunkt, större problem är att aktiviteterna inte utformas för att skapa förutsättningar för den gruppen barn som rör sig allra minst. Det handlar då inte om barn med enbart materiella hinder eller barn som inte gillar idrottens tävlingsinslag – då dessa med stor sannolikhet idag hittar andra rörelseaktiviteter och träningsformer exempelvis på gymmen, på egen hand eller med kompisgänget (6,7).

De barn som är minst fysiskt aktiva är däremot de som projekten skulle behöva nå för öka andelen fysiskt aktiva barn. För den här gruppen barn behövs inte enbart att förändringar görs inom miljön som idrottsaktiviteter utgör. Barnen behöver utveckla en tilltro till de egna fysiska och motoriska förmågorna samt en tro på, och känsla av, att effekterna av fysiska aktiviteter är värda ansträngningen.

Barnen behöver kunna svara jakande på frågorna ”Kan jag utföra den fysiska aktiviteten?” och ”Är det värt att utföra den fysiska aktiviteten?”. Här krävs alltså en utvecklingsprocess från ett läge till ett annat (8,9,12).

Andra populära artiklar:

Krävs välplanerade projekt

Hur kan då rekryteringsprojekt, så kallade alternativa idrottsaktiviteter, utformas för att nå denna målgrupp och få en större andel barn fysiskt aktiva?

För det första är det viktigt att alla involverade aktörer, så som föreningar, förbund och kommuner, har samma mål. På så sätt kan aktiviteterna utformas med specifikt fokus på att uppnå just det målet. Det har också visat sig framgångsrikt att en organisation har huvudansvaret för och leder projektet snarare än ett delat ledarskap. På så vis ökar också chanserna att projekten följs upp och utvärderas vilket är avgörande för att de ska utvecklas och förbättras (10,11).

Projektet behöver rikta sig mot en mindre grupp barn jämfört med idag och samtidigt stötta dem i en mer långsiktig process

Det innebär att projektet behöver rikta sig mot en mindre grupp barn jämfört med idag och samtidigt stötta dem i en mer långsiktig process. Det räcker alltså inte med några enstaka prova-på-tillfällen (12).

Lyssna in barnen

Aktiviteterna behöver vara av sådant slag att barnen finner dem meningsfulla och att de kan närma sig en tilltro till att de klarar av de moment som ingår. Eftersom det rör sig om barn som många gånger saknar idrottserfarenhet behövs en öppenhet för att organisera fysiska aktiviteter som kan uppfattas ligga långt bort från vad som anses vara idrott (12). Det kan till exempel handla om fysiska aktiviteter som lekar, hoppa studsmatta, promenader, Pokemon Go etc. Kort sagt kan det behöva vara lite mer alternativa. Här är det viktigt att lyssna in barnen själva.

Vidare krävs då följaktligen utbildade ledare som har förutsättningar att erbjuda barnen sådant anpassat stöd. Till förutsättningar hör utbildning, en utbildningsplan att följa samt goda arbetsvillkor (13).

Utmaningen att många barn rör på sig för lite kommer med största sannolikhet kvarstå lång tid framöver. Idrottsrörelsen såväl som andra aktörer har viktiga roller i det här arbetet och prova-på-aktiviteter och event har en funktion att fylla. Men för att bryta den negativa trenden krävs att alla aktörer som vill jobba mot att fler barn blir fysiskt aktiva utgår från ett mer långsiktigt fokus på behoven hos de barn som rör på sig minst. Och det innebär sannolikt att också skapa aktiviteter som är lite mer alternativa.

Referenser

1. Nyberg, m.fl. A national survey showed low levels of physical activity in a representative sample of Swedish adolescents. Acta Paediatrica. 2020. 109:2342–2353
2. Nordström. Idrottslyftets externa utvärdering. Sammanfattande analys och slutsatser. Riksidrottsförbundet. 2012
3. Karp, m.fl. More of the same instead of qualitative leaps: A study of inertia in the Swedish sports system. Eur J Sport Soc. 2014 11(3), 301-320.
4. De Meester, m.fl. Extracurricular school-based sports as a stepping stone toward an active lifestyle. Differences in physical activity and sports-motivation between extracurricular school-based sports participants and non-participants. J Teach Phys Educ, 2017, 36(4) 485-497
5. Carlman, P. ”Det är halvidrott, kanske lite mer än halvidrott”: Idrottsskolan som en praktik för formandet av idrottsbarndomar. 2015, Doktorsavhandling, Karlstads universitet.
6. Kemp, B. J, m.fl. Socio-ecological predictors of non-organized physical activity participation and decline between childhood and adolescence. J Sports Sci, 2020, 39(2), 120–130
7. Lundvall, S., & Thedin Jakobsson, B. (2020). To move on… – a comparative study of Swedish adolescents in a changing sport and leisure-time landscape. Eur J Sports Soc, 2020 18(1), 82–97
8. Bronfenbrenner, U., & Morris, P. A. The bioecological model of human development. I Damons, W. & Lerner, R.M. (Red.), Handbook of Child Psychology, 2006, (s. 793–828). Wiley
9. Welk, G.  J.  (1999).  The youth physical activity promotion model:  A conceptual bridge between theory and practice. Quest, 51(1), 523.
10.  Casey. M., m.fl. Partnership and capacity-building strategies in community sports and recreation programs. Managing Leisure, 2009, 14:3, 167–176
11.  Baker, C., m.fl. Partnership working in sport and physical activity promotion: An assessment of processes and outcomes in community sports networks. Public Policy Admin, 2017, 32(2), 87-109
12.  Högman, J. (2021). Barn i rörelse. Om förutsättningar för utveckling i alternativa (?) idrottsaktiviteter. Doktorsavhandling. Karlstads universitet.
13.  Newland, B., m.fl. Engaging Children Through Sport: Examining the Disconnect Between Program Vision and Implementation. J Phys Act Health, 2016, 10(6), 805–812.

Forskare

Johan Högman
doktorand, pedagogiskt arbete
Karlstads universitet

3 kommentarer

  1. Knut Göthe 24 September 2021 / 13:45 2021-09-24 / 13:45

    Hej! Intressant med din forskning.
    Jag har mycket goda erfarenheter av Handslaget och Idrottslyftet. Jag är idrottslärare och många av mina elever gick med i idrottsföreningar efter besök på skolan av olika idrottsföreningar. Att versamheten upphörde berodde nästan alltid på ledarbrist. När eleverna tvingades åka för långt på grund av nedläggning i närområdet så orkade de inte fortsätta. Att tävla tycker de flesta elever är roligt, men det är viktigt att inte ta det för allvarligt. Det räcker att göra sitt bästa, då skall man vara nöjd. Ibland lyckas man ibland inte, det är en del av livet.
    I dagens toppidrott tar man idrotten på alltför stort allvar. Att man betraktar en missad straff i en OS- eller VM-final för en tragedi eller mitt livs värsta motgång visar det att man har tappad leklusten och sinnet för proportioner i modern idrott. Detta beteende sipprar sedan ner även till breddidrotten. Om fyra elever skall springa 60 meter idag, så kan tre lägga av för att de inte kommer etta. Så var det inte för 15 år sedan. Varför är det så? Jag tror det beror på toppidrottens utveckling samt på att våra ungdomar inte är vana att tävla. De måste lära sig att ta både framgång och motgång med jämnmod.

  2. Magnus Pettersson 24 September 2021 / 10:18 2021-09-24 / 10:18

    Bra artikel och intressant forskning som vi kommer använda oss av.
    Mvh

  3. Jan Björfeldt 23 September 2021 / 21:59 2021-09-23 / 21:59

    Intressant artikel. Teorierna stämmer med min långa erfarenhet av både Norm och paraidrott. Om det tillkommit stora hinder för det genomsnittliga barnet gm nya företeelse inom det digitala området, ideella sektorns förändring mm så är hindren enorma och i det närmast omöjliga att passera för marginaliserade grupper i allmänhet och funktionsnedsatta som jag känner väl till i synnerhet, Utbildningsnivå, arbetslöshet, ekonomi och svagt socialt nätverket gör det svårt att få till en meningsfull fritid och hälsosam livsstil. Kontaktytan mot idrott är för många av dessa väldigt liten om de inte får stöd på något sätt. Fördomar och kompetensbevis inom idrotten gör inte deras sak bättre. För att ändra på detta krävs mycket samordning av samhällets resurser och definitivt nya strukturer och idéer.

Läs mer om:

barn- och ungdomsidrott
Fysisk aktivitet
ungas hälsa

Tema: Nya grepp krävs för att nå de barn som rör sig minst (6 artiklar)

Stark hälsotrend bland unga – chans för idrotten att vända negativ utveckling

Regeringsrapport Satsa mer på hälsa och motionsidrott - och mindre på tävling och talangutveckling. Då kan föreningar vända utvecklingen, konstaterar Centrum för idrottsforskning i en ny rapport.

Nytänkande föreningar lockar unga till idrotten

Framtidens idrott Hur lockar och behåller man dagens svårfångade ungdomsgeneration? Kungsholmen Basket och Visingsö AIS är två föreningar som hittat sitt eget framgångsrecept.

Åtgärderna som får fler tonårstjejer att stanna i idrotten

Ungdomsidrott Att minska avhoppen från ungdomsidrotten är en högaktuell fråga. Ett projekt vid Karlstads universitet visar att med rätt åtgärder går det att få många fler tonårstjejer att fortsätta idrotta.

Nya grepp krävs för att nå de barn som rör sig minst

Idrott för alla När föreningar ska försöka rekrytera nya grupper har man svårt att nå utanför de redan idrottsintresserade. För att locka inaktiva barn med liten vana av idrott krävs ett annat upplägg.

Succéförbundet satsar på ledarskap och breddidrott

Idrottstrender När många idrotter och föreningar tappar utövare går svensk gymnastik tvärtemot trenden. Under de senaste tio åren har sporten haft en 68 procentig ökning i antal deltagartillfällen.

Den lilla föreningens stora fördelar

Barn och ungdomar Hur kommer det sig att stora spelare ofta är fostrade i små föreningar? Det visar sig att små klubbar har en rad fördelar för att rekrytera och behålla barn och ungdomar i verksamheten.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

link

Idrottsforskning.se ges ut av Centrum för idrottsforskning

08-120 537 00 (vxl)
cif@gih.se