Ett problem när föreningar och förbund ska försöka rekrytera nya grupper av barn till idrotten är att de använder traditionella metoder som lockar redan idrottsintresserade. För att nå de barn som rör på sig minst krävs ett annorlunda upplägg, visar en ny avhandling vid Karlstads universitet.

Endast runt en tredjedel av barnen i Sverige är idag fysiskt aktiva i tillräckligt hög utsträckning för att nå de nivåer som rekommenderas för att upprätthålla en god hälsa (1). Idrottsrörelsen, med sina 18 000 föreningar, är en av nyckelspelarna i arbetet med att få fler barn att röra på sig på ett sätt som ökar deras välmående.

Årligen satsar också Riksidrottsförbundet, distriktsidrottsförbund, och specialidrottsförbund stora pengar på olika anpassade aktiviteter (det som inom forskningen kallas alternativa aktiviteter) som ska introducera fler barn för organiserad idrott.

Läs också:

Stora satsningar – magra resultat

Initiativen kan gå under olika benämningar så som prova-på-idrott, drop-in-idrott, idrottsskola och så vidare. De har också lite olika inriktning beroende på vad som arrangörerna anser passande utifrån förutsättningarna och målgrupp. Syftet är dock i slutändan detsamma – att få fler flickor och pojkar att idrotta i idrottsföreningarna.

Under tiden för de stora statliga satsningarna Handslaget och Idrottslyftet blev var och varannan förening del av ett rekryteringsprojekt av något slag. De efterföljande utvärderingarna bekräftade dock det många föreningar hade upplevt. Det blev inte fler barn i föreningarna när projekten var slut (2,3).

Även om de enskilda stora satsningarna är förbi, står de flesta föreningar idag inför samma utmaning som förr: hur vi ska locka fler barn till vår verksamhet? Svaret blir då ofta att försöka sjösätta någon form av projekt.

Anpassningar i projekten – inte i verksamheten

När ett projekt ska startas igång görs vanligtvis ett antal modifieringar av verksamheten inom ramen för projektet. Först och främst elimineras materiella barriärer genom att t ex avgifter, krav på material tas bort och aktiviteterna förläggs på geografiskt tillgängliga platser. Denna åtgärd har visat sig fungera ganska bra då många alternativa aktiviteter varit framgångsrika att nå ungdomar ur urban arbetarklass med starkt idrottsintresse men som saknar materiella resurser för att regelbundet delta i föreningsaktiviteter (4).

Den andra modifieringen som görs handlar om att ge aktiviteterna en mindre allvarsam och mer informell prägel genom att tona ned tävlingsmoment, inte ställa krav på engagemang eller idrottslig progression samt att ge deltagarna större delaktighet i utformningen av aktiviteterna.

Dessa två typer av modifieringar görs av idrottsföreningar för att nå nya målgrupper. Ett stort problem för föreningarnas rekryteringsambitioner är dock att den ordinarie verksamheten inte förändras. Detta gör att hindren, oavsett om de är materiella eller handlar om för stort tävlingsfokus, kvarstår i den ordinarie verksamheten när projektet är slut (3,5).

Uteblivna anpassningar för de barn som rör sig minst

Ett, ur folkhälsosynpunkt, större problem är att aktiviteterna inte utformas för att skapa förutsättningar för den gruppen barn som rör sig allra minst. Det handlar då inte om barn med enbart materiella hinder eller barn som inte gillar idrottens tävlingsinslag – då dessa med stor sannolikhet idag hittar andra rörelseaktiviteter och träningsformer exempelvis på gymmen, på egen hand eller med kompisgänget (6,7).

De barn som är minst fysiskt aktiva är däremot de som projekten skulle behöva nå för öka andelen fysiskt aktiva barn. För den här gruppen barn behövs inte enbart att förändringar görs inom miljön som idrottsaktiviteter utgör. Barnen behöver utveckla en tilltro till de egna fysiska och motoriska förmågorna samt en tro på, och känsla av, att effekterna av fysiska aktiviteter är värda ansträngningen.

Barnen behöver kunna svara jakande på frågorna ”Kan jag utföra den fysiska aktiviteten?” och ”Är det värt att utföra den fysiska aktiviteten?”. Här krävs alltså en utvecklingsprocess från ett läge till ett annat (8,9,12).

Andra populära artiklar:

Krävs välplanerade projekt

Hur kan då rekryteringsprojekt, så kallade alternativa idrottsaktiviteter, utformas för att nå denna målgrupp och få en större andel barn fysiskt aktiva?

För det första är det viktigt att alla involverade aktörer, så som föreningar, förbund och kommuner, har samma mål. På så sätt kan aktiviteterna utformas med specifikt fokus på att uppnå just det målet. Det har också visat sig framgångsrikt att en organisation har huvudansvaret för och leder projektet snarare än ett delat ledarskap. På så vis ökar också chanserna att projekten följs upp och utvärderas vilket är avgörande för att de ska utvecklas och förbättras (10,11).

Projektet behöver rikta sig mot en mindre grupp barn jämfört med idag och samtidigt stötta dem i en mer långsiktig process

Det innebär att projektet behöver rikta sig mot en mindre grupp barn jämfört med idag och samtidigt stötta dem i en mer långsiktig process. Det räcker alltså inte med några enstaka prova-på-tillfällen (12).

Lyssna in barnen

Aktiviteterna behöver vara av sådant slag att barnen finner dem meningsfulla och att de kan närma sig en tilltro till att de klarar av de moment som ingår. Eftersom det rör sig om barn som många gånger saknar idrottserfarenhet behövs en öppenhet för att organisera fysiska aktiviteter som kan uppfattas ligga långt bort från vad som anses vara idrott (12). Det kan till exempel handla om fysiska aktiviteter som lekar, hoppa studsmatta, promenader, Pokemon Go etc. Kort sagt kan det behöva vara lite mer alternativa. Här är det viktigt att lyssna in barnen själva.

Vidare krävs då följaktligen utbildade ledare som har förutsättningar att erbjuda barnen sådant anpassat stöd. Till förutsättningar hör utbildning, en utbildningsplan att följa samt goda arbetsvillkor (13).

Utmaningen att många barn rör på sig för lite kommer med största sannolikhet kvarstå lång tid framöver. Idrottsrörelsen såväl som andra aktörer har viktiga roller i det här arbetet och prova-på-aktiviteter och event har en funktion att fylla. Men för att bryta den negativa trenden krävs att alla aktörer som vill jobba mot att fler barn blir fysiskt aktiva utgår från ett mer långsiktigt fokus på behoven hos de barn som rör på sig minst. Och det innebär sannolikt att också skapa aktiviteter som är lite mer alternativa.