Regeringen satsar stort på projekt där nyanlända ungdomar genom idrotten ska integreras i det svenska samhället. Peter Carlman, forskare vid Karlstads Universitet, har studerat hur idrottsföreningar i Värmland arbetat med integrationsprojekten.
– Arbetet med nyanlända har satt ljuset på hur svårt det kan vara att börja med idrott i Sverige, även som svensk tonåring, säger han.
Peter Carlmans forskningsprojekt är ett samarbete mellan Värmlands Idrottsförbund (Värmlandsidrotten) och Karlstads universitet. I projektet har han studerat hur föreningar i Värmland arbetat med nyanlända sedan de sökt och tilldelats statliga medel för integrationsprojekt under 2016.
Satsning på idrott för nyanlända
Under 2015 fick Riksidrottsförbundet (RF) 32 miljoner för att hjälpa nyanlända invandrare och andra grupper att etablera sig i samhället. För perioden 2016-2018 höjdes beloppet till 64 miljoner per år.
De statliga medlen ska bidra till att öppna upp för dessa grupper inom idrottsrörelsen och föreningslivet. RF har gett sina 20 distriktsförbund uppdraget att snabbt sätta igång arbetet och att utgå från distriktens egna utmaningar och möjligheter.
Enligt RF genomfördes under 2016 verksamhet i 259 av 290 kommuner inom satsningen. Uppskattningsvis har 160.000 personer deltagit i aktiviteterna som till exempel bestått av deltagande i fotboll, kampsport, ridsport och basket.
Den färdiga studien är tänkt att presenteras under början av 2018, men Peter Carlman kan redan nu berätta för Idrottsforskning.se om de viktigaste fynden.
Hur har ni gått tillväga i studien?
– Vi har intervjuat föreningsledare i Värmland som fått statliga medel för att arbeta med nyanlända, samt gjort intervjuer med nyanlända ungdomar mellan 15 och 18 år som varit med i idrottsprojekten. Vi har även analyserat de ansökningshandlingar som föreningarna sammanställt för att söka medel för att arbeta med nyanlända.
Vad har framkommit i intervjuerna?
– Inledningsvis talar idrottsledarna mycket om att de nyanlända ungdomarna inte har erfarenhet av idrott ”på riktigt”. Att ungdomarna – även om de kanske har spelat fotboll i hemlandet – behöver lära sig vissa egenskaper och färdigheter innan de kan vara med i föreningarnas ordinarie verksamhet.
– Men arbetet med nyanlända har också fått föreningsledare att reflektera över sin egen verksamhet och de hinder och trösklar man byggt upp för ungdomar. De har uppmärksammats på hur svårt det kan vara för en tonåring utan tidigare idrottserfarenhet att komma in i idrotten och att det egentligen inte är någon skillnad på de hinder som finns för nyanlända och de som finns för svenska ungdomar. Exempelvis kan ekonomiska resurser vara ett hinder för båda grupperna.
Hur har de nyanlända ungdomarna upplevt projekten?
– Deras upplevelser är överlag mycket positiva. Det har betytt mycket för ungdomarna att få delta i dessa projekt. De uttrycker väldigt tydligt i intervjuerna att idrotten har en stor betydelse för deras hälsa och livssituation.
Är det här ungdomar med ett idrottsintresse sedan tidigare?
– Ja, min känsla är att det är ungdomar som har ett väldigt starkt intresse för idrott eller att röra på sig överhuvudtaget. Det är personer som tyckte om att vara ute och leka och vara fysiskt aktiva i hemlandet och det är något som de gärna vill fortsätta med. Sen kanske de inte spelat fotboll eller handboll i hemlandet men de har ändå varit fysiskt aktiva, och de känner ett driv och intresse att fortsätta med det i Sverige.
Det har tidigare (bland annat i en artikelserie av Aftonbladet) ifrågasatts om pengarna verkligen gått till rätt klubbar och till de mest behövande. Vad är din bedömning av det?
– Det har funnits en del kritik som handlat om att pengarna bara går till vissa klubbar, i vissa kommuner och städer. Men om man pratar med de unga själva så framkommer det att ungdomarna ofta rör sig över kommungränser och reser ganska långt för att få vara med i vissa idrotter. Så även om en förening i en viss stadsdel fått pengar kan det även gynna nyanlända som till exempel bor i kranskommuner.
Hur lyckade tycker du att de här projekten varit och vilken potential finns i liknande satsningar?
– Det är inga stora summor som föreningarna fått men trots det verkar det som projekten har betytt en hel del. Bara det att föreningsledarna sätter sig ned och formulerar en ansökan gör att de tvingas tänka till kring sin egen verksamhet och se hur man kan göra för att inkludera nya grupper av unga, oavsett om det handlar om nyanlända eller svenskar ungdomar.
– Stödet har även inneburit att föreningarna kunnat köpa materiel och ny utrustning. Man kan tycka att det inte är en så stor sak, men lyssnar man på ledarna och de unga så säger de att de här små bidragen, som kanske gått till en extra uppsättning boxningshandskar, ger förutsättningar och har betydelse.
Obs!
Denna artikel är några år gammal. Det kan finnas nyare forskning i ämnet. Använd gärna vår sökfunktion. På centrumforidrottsforskning.se finns även en översikt av de studier CIF finansierar.