Två öar. Två idrottsföreningar. Kungsholmen Basket och Visingsö AIS har samma utmaning, men helt olika förutsättningar. Hur lockar och behåller man dagens svårfångade ungdomsgeneration?
De kallas för generation Z. Ungdomar uppvuxna efter millennieskiftet med en oändlig tillgång på information och digitala nöjen. Samhällsengagerade. Hälsomedvetna. Ungdomar som i högre grad än tidigare själva vill påverka sin egen träning.
En stor grupp träningsintresserade väljer också bort föreningsidrotten. Om det finns att läsa i Ungdomsbarometerns och Centrum för idrottsforsknings senaste rapporter.
Hur flexibel kan en förenings verksamhet vara? Hur påverkar de yttre förutsättningarna möjligheten att möta den grupp ungdomar som vill träna för sin hälsas skull snarare än att satsa för att bli riktigt bra på en idrott? Idrottsforskning.se har tittat närmare på två föreningar på två svenska öar.
Från noll till tusen
– Det är en rätt häftig resa vi har gjort, säger Oskar Kotsalainen, verksamhetsansvarig för snabbväxande Kungsholmen Basket.
På sju år har den unga föreningen har gått från noll till drygt 1 000 aktiva medlemmar i alla åldrar.
Vi tror att det är bra för individen att ha olika aktiviteter. Det inkluderar blockflöjt och scouter.
Läget mitt i Stockholm är gynnsamt på flera sätt. Goda kommunikationer gör det enkelt att ta sig till och från träningen. Hög utbildningsnivå och inkomst präglar området. Föräldrarna i den kategorin värderar generellt sett idrott högt och kan betala relativt höga avgifter.
Å andra sidan är konkurrensen om ungdomarnas uppmärksamhet benhård och lokalbristen skriande, vittnar Oskar Kotsalainen.
– Det är otroligt att föreningsidrotten ändå lyckas behålla så här många i en tid där det finns tillgång till så mycket så snabbt. Och när många föräldrar har råd att byta aktiviteter lika ofta som man själv bytte kalsonger när man var i yngre. Vi gör något rätt i idrotten som behåller så många så länge.
Mindre basket men mer träning
Receptet för Kungsholmen Basket innehåller därför fler ingredienser. En av föreningens grundtankar är att basket inte är det enda intresset i de flesta ungdomars liv. Det är bra att göra flera olika saker – även om man vill bli duktig i basket, resonerar Oskar Kotsalainen.
– Vi tror att det är bra för individen att ha olika aktiviteter. Det inkluderar blockflöjt och scouter. Det är vi väldigt tydliga med.
Därför tränar lagen i Kungsholmen Basket en gång mindre i veckan än i de flesta andra basketföreningar i Stockholm. För den som tycker det blir för lite finns möjlighet till individuell ledarledd träning.
– Vi tror på att sänka ribban på lagnivå och samtidigt möta upp efterfrågan på individnivå. Det bör tilltala fler ungdomar över tid. Men vi har inte funnits i så många år så vi kan inte säga att vi har rätt. Vi tror också att gruppen mår bättre av att de flesta i laget närvarar vid färre träningar, istället för att ha fler träningar där många är borta. Det skapar negativitet.
Frånvaro från träning i unga år ska inte heller påverka möjligheten att få spela match. Men från 16 år skärps de kraven. Oskar Kotsalainen liknar det vid en orkester som är redo att framträda.
– Ska du vara med på konserten behöver du kunna noterna. Däremot får du gärna vara med på alla lektioner, säger han.
Komplett idrottsvecka
Basketklubben driver även några träningsgrupper i friidrott och parkour, som liksom basket innehåller löpning, hopp och riktningsförändringar. Det är idrotter som står för en sund idrottskultur som sätter den aktive i centrum, anser Oskar Kotsalainen. Målet är att dessa verksamheter ska växa för att på sikt kunna erbjuda medlemmarna en komplett idrottsvecka inom föreningen.
Sedan tidigare finns dessutom föräldrabasket och organiserad spontanbasket för vuxna, så kallad pick-up basket, där ett hundratal seniorer 19–45 år tränar tillsammans utan att delta i seriespel.
– Jag tycker svensk idrott överlag är fantastisk. Vi skiljer oss inte så mycket från andra föreningar. Vi har kanske en lite tydligare värdegrund som är lättare att implementera eftersom vi är en ny förening. Har man ett tomt A4-ark finns möjligheten att tänka till och tydligare formulera hur man vill ha det.
Halva befolkningen är medlemmar
Idrottsrörelsen innehåller många olika typer av föreningar med skilda syften och mål med verksamheten. Idrottsforskarna Cecilia Stenling och Josef Fahlén har listat en hel rad: kompisföreningen, elitidrottsföreningen, idrott-hela-livet-föreningen, glesbygdsbevarande föreningen och så vidare.
Visingsö AIS är ett levande exempel på den sistnämna. Visingsö i Vättern strax norr om Jönköping har drygt 700 invånare. Hälften av dem är medlemmar i VAIS.
Vi vill vara så flexibla att medlemmarna kan träna när de vill.
För drygt tio år sedan var den en ren fotbollsförening. Men när enskilda medlemmar började efterfråga även andra verksamheter valde föreningen att gå dem till mötes, berättar vice ordförande Rolf Karlson.
– Vi kan inte ha en massa olika föreningar på lilla Visingsö, tänkte vi. Då är det bättre att vi tar ett helhetsansvar för idrott, hälsa och välbefinnande. Sedan dess tror jag inte att vi sagt nej till någonting som vill starta, säger han.
Träna när du vill
Samarbeten stärktes med andra verksamheter på ön för att få tillgång till lokaler. När det inte räckte till lät föreningen bygga ett nytt eget klubbhus. Där finns i dag både ett gym för styrketräning och en träningslokal för spinning, yoga och annan gruppträning. Lokalerna är öppna till sen kväll, med stora skärmar för digital träning för den som missade sitt pass.
Just nu byggs dessutom en kombinerad paddel- och fotbollsbana för att utöka utbudet ytterligare.
– Vi vill vara så flexibla att medlemmarna kan träna när de vill, säger Rolf Karlsson.
Även den mer traditionella barn- och ungdomsverksamheten bygger i hög grad på vad deltagarna själva vill göra. Fotboll, innebandy, mountainbike och volleyboll brukar stå på programmet.
Medlemsavgiften är låg och beslutas gemensamt vid varje årsmöte. Pengar kommer istället in via bidrag, lägerverksamhet, motionslopp, försäljning till turister och så vidare.
Barnbrist
Öbornas ideella engagemang är föreningens stora styrka. Någon ledarbrist har Visingsö AIS aldrig upplevt trots mängden aktiviteter, enligt Rolf Karlsson. Bristen på barn och ungdomar är istället föreningens största utmaning.
Få barnfamiljer bosätter sig på en ö utan broförbindelse. Ett SIS-hem för unga med olika former av problem erbjuder ett välkommet tillskott av aktiva. Vissa år är en ungdomskull tillräckligt stor för att anmäla lag till seriespel, andra inte. De som vill spela matcher får då ta färjan till samarbetsklubben Gränna AIS på fastlandet.
När ungdomarna når gymnasieåldern bosätter de sig i regel i Jönköping. Trots det består föreningens herrlag till stora delar av hempendlande äldre tonåringar.
Hur flexibel ska man vara?
Coronapandemin är ett orosmoln för bägge klubbarna. Visingsö AIS ser hur intäkterna försvinner när läger ställs in och färre turister kommer till ön. Kungsholmen Basket förbereder sig på ett medlemstapp inför hösten.
Många andra idrottsföreningar runt om i landet befinner sig i samma situation, där trenden med minskade aktivitetsnivåer riskerar att fortsätta som en effekt av pandemin.
Synen på hur flexibel en idrottsförening bör vara för att locka och behålla fler skiljer sig dock åt. Visingsö AIS strävar efter att erbjuda så mycket som möjligt för så många som möjligt, med de tillgångar och begränsningar som finns i glesbygden.
Oskar Kotsalainen på Kungsholmen Basket är av en annan åsikt utifrån sitt storstadsperspektiv. Han anser att många fler ungdomar skulle stanna kvar inom föreningsidrotten om bara de ekonomiska förutsättningarna och lokalsituationen var annorlunda. Det är något som staten och kommunerna måste ta ansvar för.
– Vi inom idrotten ska inte vara hur flexibla som helst. Idrottsrörelsen är så stor för att folk vill komma till oss utifrån det vi gör.
