Min läslista

Din läslista är tom.

Foto: Bildbyrån

539
Delningar
Lägg i läslista
Motivation / Ledarskap

Den viktiga inre motivationen – så stödjer du den som idrottsledare

7 maj 2019
Text: Christian Carlsson

Vad motiverar oss att fortsätta idrotta? Forskning visar att självbestämmande motivation gör att vi anstränger oss mer, har roligare och stannar kvar i olika aktiviteter längre.

– Forskning har visat att motivationstyper som är kopplade till en hög grad av självbestämmande har ett starkt samband med bra idrottsprestationer. Vi människor är ju självständiga varelser med ett starkt behov av att känna att vi gör saker frivilligt, säger Karin Weman Josefsson , Universitetslektor i psykologi vid Högskolan i Halmstad, och en av författarna till nyutgivna boken “Motivation inom träning, hälsa och idrott” .

Själva basen för en inre, självbestämmande motivation, fortsätter hon, utgörs av tre grundläggande psykologiska behov: autonomi, tillhörighet och kompetens.

Karin liknar dem vid ”obligatoriska näringsämnen” som vi alla behöver för att växa och utvecklas på ett positivt sätt:

– Vi behöver känna att vi gör någorlunda självständiga val.
– Vi behöver känna oss duktiga.
– Vi vill känna gemenskap.

Tre fundamentala psykologiska behov som har stor betydelse för hur vi mår och hur motiverade vi blir i olika sammanhang.

Om motivation

Inre motivation innebär att vi gör något för vår egen skull. Kanske för att det känns skönt eller att man mår bra och blir glad av själva upplevelsen. Inte för att det leder till något annat som exempelvis pengar.

Forskningen pekar på tre grundläggande behov för att människor ska känna inre/självbestämmande motivation:

Autonomi. Att individen känner att han eller hon gör självständiga val.
Tillhörighet. Gemenskap, att vara en del av något.
Kompetens. Alla har ett behov av att känna sig duktiga på det dom gör.

Yttre motivation
handlar som namnet antyder om att man drivs av incitament utanför sig själv. Idrottsutövaren motiveras kanske av rankingpoäng och prispengar.

Källa: “Motivation inom träning, hälsa och idrott” (Studentlitteratur, 2019).

Expandera

– Om vi inte känner att vi gör saker frivilligt, att vi inte kan välja vad vi ska göra och när, och om vi känner oss lite dumma och inkompetenta – då kommer motivationen att vara mer kontrollerande och av yttre karaktär. Och det är en motivationsform som i forskningen visat sig vara kopplad till olika negativa effekter som benägenhet att fuska, lågt engagemang, minskad ansträngning och kreativitet. Man håller sig under radarn och gör inte mer än vad som är nödvändigt.

Motivationstyper som är kopplade till en hög grad av självbestämmande har ett starkt samband med bra idrottsprestationer

Självbestämmande motivation däremot har i studier visat sig innebära att vi anstränger oss mer, berättar Karin. Vi blir mer uthålliga och stannar kvar i olika aktiviteter längre eftersom intresset är genuint och presterar därmed bättre i längden. Men framför allt upplevs glädjen som större. Därför, anser forskarna, har den självbestämmande motivationen en högre kvalitet än den där vi på olika sätt kontrolleras.

– Teorin springer ur tanken att alla människor drivs av frivillighet och av att lära sig och utvecklas. Alla människor drivs av inre motivation. Det är bara att titta på små barn när de till exempel ska lära sig att gå. Dom är väldigt vetgiriga och när de vill lära nya ord så gör dom det av ren lärlusta. Flow – då vi glömmer tid och rum – är också ett uttryck för inre motivation

Motivationssoppan

Allt det där låter ju både humanistiskt och fullt rimligt. Samtidigt går det ju inte att helt bortse från det faktum att fantastiska idrottsprestationer utförs av aktiva där man åtminstone som utomstående kan misstänka att motivationen inte alltid kommer inifrån.

Det är kanske inte alltid något självklart i alla idrottskulturer att betona idrottarnas inre motivation. Att det finns idrottsledare som hellre kontrollerar än motiverar är knappast någon hemlighet. Men likväl finns det alltså gott om exempel på att idrottare i sådana miljöer ändå presterar i absolut världsklass. Hur går då detta ihop med slutsatserna från självbestämmandeteorin?

Praktiska motivationstips till tränare och idrottsledare

  • Anamma ett coachande förhållningssätt där personens behov, önskemål och egen vilja är i centrum.
  • Låt barnen och ungdomarna vara med och påverka innehållet i verksamheten till exempel genom att ha ett rullande schema där man låter de aktiva hålla i en spelövning med ett förutbestämt syfte eller genom att presentera olika alternativ som de får välja mellan. Vidga ramarna och öka självbestämmandegraden i takt med åldern.
  • Undvik att jämföra de aktivas prestationer med varandra. Uppmuntra dem att bedöma sin kompetens utifrån sina egna framsteg.
  • Belöna resultatlös ansträngning. Ge positiv feedback om det märks att den aktive kämpat och gjort så gott han eller hon har kunnat trots att resultatet kanske inte blev vad som var tänkt från början.

Källa: Stefan Wagnsson i boken “Motivation inom träning, hälsa och idrott” (Studentlitteratur 2019).

Expandera

– För det första är motivation sällan något svart eller vitt. Ofta handlar det om en kombination av drivkrafter. Vi brukar kalla det för ”motivationssoppan”. Det innebär kort att man kan drivas av en blandning som innefattar olika typer av yttre motivation kombinerat med självbestämmande inslag. Man kan göra saker både för att det är stimulerande och roligt men där det också kan finnas inslag av tvång och press.

Hon målar upp en annan liknelse där olika typer av motivation kan ses som instrument som spelar en låt. Ibland hörs trummorna mer. Sedan tar gitarren över. Och ”instrumenten” kan också spela olika högt för olika beteenden. En person kan alltså i ett sammanhang vara väldigt självbestämmande och drivas av inre motivation för att i ett annat vara tämligen ointresserad och enbart drivas av rädsla, skam- eller skuldkänslor.

– Faktum är att man kan drivas ganska länge av yttre motivation och där andra än man själv bestämmer. Men vad blir priset? Ja, till att börja med så mår vi inte bra av att vara kontrollerade av andra och att känna oss tvingade att göra olika saker. Forskning har visat att den typen av motivation är förenad med en rädsla att misslyckas. Den har också visat sig kopplad till faktorer som ångest, ökad risk för utbrändhet, drop out från idrotten och generellt även med sämre prestationer. Det är med andra ord ingen effektiv metod i längden.

Vinna inte viktigast

Pengar då, funderar jag högt, det är väl ändå en källa till motivation för många människor? Möjligheten att i exempelvis fotboll – läs herrfotboll – bli mångmiljonär på sin sport borde väl motivera en massa lovande ungdomar att stanna kvar ett tag extra efter träningen och slå frisparkar – eller?

Nej, förklarar Karin, det finns hundratals experimentella studier som visar att om man börjar betala någon för något som han eller hon först började med bara för att det var roligt – ja, då minskar såväl engagemang som prestation. Att som tränare vifta med en tusenlapp i belöning till den som presterar bäst på Beep-testet är med andra ord sannolikt inte den åtgärd som kommer att lyfta lagets konditionsnivå.

Visst är det kul att vinna. Men det är sällan huvudskälet till att man gör det man gör

Men viljan att vinna då? Idrott går trots allt ut på att vinna över ett antal konkurrenter/medtävlare.

– Visst är det kul att vinna. Men det är sällan huvudskälet till att man gör det man gör. I grund och botten är vi tillbaka till det där med motivationssoppan. Jag jobbar själv ofta på helger och kvällar och det gör jag för att jag vill komma vidare med mina yrkesmässiga utmaningar. Självklart är det som forskare roligt om man får prestigefyllda priser eller utnämningar men det är inte skälet till att jag ägnar mig åt detta. Jag tror att det är samma sak för elitidrottare. Ta tjejerna som tog VM-guldet i stafett i längdskidor i februari, det är klart att de ville vinna där och då. Men om allt enbart hade handlat om att vinna för dem så skulle de förmodligen ha slutat för länge sedan. Det är så mycket annat som är viktigt också.

Göra utövarna delaktiga

Vad kan idrottsledare och tränare göra för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en glödande inre motivation hos de aktiva? Henrik Gustavsson är universitetslektor i idrottsvetenskap och idrottspsykologisk rådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté (SOK).

– Man kan bidra till att skapa ett klimat som bygger på självbestämmande. Det är något vi jobbar hårt med på SOK. Vi försöker hjälpa idrottarna att se på sina egna projekt. Vem är det som styr det, som håller i ratten? Det här gör vi för att de förhoppningsvis ska finnas länge i våra program och då kommer ju både ledare och tränare sannolikt att bytas ut en eller flera gånger. Förbundskaptener kommer och går. Då kan man inte bygga upp något där det enbart är andra som styr.

Det är, förklarar Henrik, inte samma sak som att den aktiva ska behöva bestämma allt själv. Snarare handlar det om en balans där till exempel förslag på en träningsplanering kan bollas mellan två eller flera parter i teamet.

– Precis, det är inte låt-gå ledarskap att överlåta ansvar på utövaren och att ha ett klimat med självbestämmande. Det är fortfarande tränaren som sätter den övergripande ramen. Men inom den ramen är det bra om det finns en dialog mellan tränare och aktiv. ”Vad tycker du, ska vi åka på det här träningslägret? Eller ska vi istället satsa på en ökad mängd träning på hemmaplan?”. Genom att ställa den typen av frågor blir de aktiva delaktiga i processen och det kan vara en viktig motivationsfaktor. Det här är något vi lägger stor vikt vid på våra coachutbildningar och tränarprogram.

Bonussystem och motivation

Jobbar man som Henrik med ett antal olympiska idrotter så blir det förstås uppenbart att skillnaden i ekonomiska förutsättningar kan vara stora – för att inte säga astronomiska – mellan utövare från olika idrotter. Vad är då hans erfarenhet, påverkar detta faktum idrottarnas motivation i den ena eller andra riktningen?

En sak är i alla fall säker, det är inte pengarna som driver dem framåt

– Det är absolut så att många elitidrottare kämpar för att få sin ekonomi att gå ihop. Men min upplevelse är inte att det gör dem mindre dedikerade för det. Ta en sport som judo till exempel, där finns det inga stora pengar att hämta, men dom åker runt i världen för att hålla sina rankingpoäng och visar många tecken på att de har starka inre drivkrafter. Motivationen för dem kan kanske till exempel handla om känslan av att höra till de allra bästa i världen i en sport – alltså det grundläggande behovet av att känna sig kompetent som vi alla har. En sak är i alla fall säker, det är inte pengarna som driver dem framåt.

Han känner sig tveksam till om de prestationsbaserade bonussystem som finns i många idrotter har någon positiv effekt på deras motivation.

– Ja, det är nog högst osäkert skulle jag säga. Bonuspengarna kommer ju dessutom långt efter att själva prestationen utförts så den kopplingen och förstärkningen riskerar därmed att utebli, säger Henrik Gustafsson.


Motivationsstödjande ledarbeteenden

I boken “Motivation inom träning, hälsa och idrott” (Studentlitteratur, 2019) ges exempel på hur du som ledare, genom olika behovsstödjande beteenden, kan befrämja en ökad motivation hos utövarna.

Beteende som ledare Beskrivning
Visa förståelse och omtanke Visa att du bryr dig om dina idrottare, till exempel genom att fråga hur de mår och genom att bjuda in till dialog. Övervaka signaler från idrottarna och anpassa instruktioner och aktiviteter enligt den rådande situationen.
Visa empati Använd dig av empati-inriktade samtal genom att bjuda in till dialog och försök förstå idrottarnas perspektiv. Det kan till exempel handla om att be om input på dagens träningsupplägg eller öppna upp för förslag från idrottarna.
Var inkluderande Jobba aktivt med att alla ska känna sig som en del av laget/gruppen och var uppmärksam på om någon idrottare verkar vara utanför gruppen.
Lyssna aktivt Var uppmärksam på och lyssna till hur idrottarna ser på olika saker (till exempel feedback, övningar etc). Ge idrottarna chansen att uttrycka sina åsikter utan att vara dömande och utvärderande.
Ta idrottarens perspektiv Försök förstå idrottarens perspektiv innan du kommer med feedback, förslag, instruktioner etcetera. Fråga hur han eller hon ser på saken innan du kommer med förslag.
Förklara varför Förklara varför aktiviteten genomförs, varför den görs på ett visst sätt, vad den bidrar till för laget och individen.
Erbjud valmöjligheter Erbjud möjligheter för idrottarna att välja när det finns utrymme för det, till exempel gällande typ av övningar, ordning på övningar, svårighetsgrad etc.
Uppmuntra till initiativ och nyfikenhet Välkomna och uppmuntra förslag och idéer från idrottarna, låt dem komma med inspel och låt dem prova sina idéer.
Uppmärksamma och acceptera känslor Visa och uttryck att du ser och accepterar känslor som idrottarna uttrycker, både negativa och positiva. Starka negativa känslouttryck är ofta valida reaktioner på (överdrivna) krav, strukturer och regler.
Undvik ett kontrollerande språk Kommunicera på ett informativt sätt. Undvik ord som kan uppfattas som beordrande och kontrollerande såsom “du måste/bör/ska…” och försök använda ett inbjudande språk såsom “du kan/får/kanske vill…”

 

Artikeln är en omarbetad version av en text från tidskriften Idrott & Kunskap, nummer 2, 2019.

Forskare

Henrik Gustafsson

Karlstads universitet, Institutionen för hälsovetenskaper

Karin Weman Josefsson

Högskolan i Halmstad, Sektionen för hälsa och samhälle

Läs mer om Karin Josefssons forskning på Högskolan i Halmstads webbplats.
035-16 74 09

1 kommentar

  1. Andreas Nordin 11 maj 2019 / 21:05 2019-05-11 / 21:05

    Tack för denna artikel. Den kommer jag använda i mitt arbete som Koordinator med ungdomar. Principerna är ju desamma i andra sammanhang med, vad gäller motivation. Med vänliga hälsningar/ Andreas

Kommentarsfunktionen är stängd på denna artikel

Tema: Den viktiga inre motivationen – så stödjer du den som idrottsledare (5 artiklar)

Ledarstilen som får ungdomar att växa

Ledarskap Hur leder man ett ungdomslag på bästa sätt? Det kan vara svårt att veta - inte minst för den som är ny som tränare eller ledare. Idrottsprofessorn Jean Coté tipsar om en ledarskapsfilosofi speciellt lämpad för barn- och ungdomsidrott.

Den viktiga inre motivationen – så stödjer du den som idrottsledare

Motivation Vad motiverar oss att fortsätta idrotta? Forskning visar att självbestämmande motivation gör att vi anstränger oss mer, har roligare och stannar kvar i olika aktiviteter längre.

Attityder och beteenden som kan få idrottande barn att må dåligt

Prestationshets I en ny studie vittnar flickor och pojkar om hur emotionella övergrepp kommer till uttryck inom svensk barnidrott. Detta påverkar barnen negativt och strider mot såväl barnkonventionen som idrottens riktlinjer.

De bästa idrottscoacherna är duktiga pedagoger

Lärande Forskningen inom coaching har i stor utsträckning haft sin teoretiska grund inom psykologin men våra resultat visar på behovet av att framhålla de pedagogiska dimensionerna, även i elitcoachens roll. Det skriver PG Fahlström och Susanne Linnér vid Linnéuniversitetet.

Är det bra när tränaren säger ”bra”?

Kommunikation Återkoppling är viktigt för att barn ska lära sig saker på träningarna. När tränaren ropar ”bra”, vad betyder det egentligen? Det visar sig vara ett ord med många innebörder. Bra kan till och med vara dåligt.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Idrottsforskning.se ges ut av Centrum för idrottsforskning

08-120 537 00 (vxl)
cif@gih.se