Min läslista

Din läslista är tom.

Foto: Bildbyrån
8
Delningar
Lägg i läslista
Integration / Idrott & samhälle

Organiserad spontanidrott kastar ljus på barns ojämlika villkor

16 maj 2024
Text: David Ekholm, Linköpings universitet

Vissa barn idrottar, tävlar och drömmer på sina egna villkor. Andra får vara med om det bidrar till deras uppfostran. Organiserad spontanidrott mot sociala problem blir allt vanligare. Projekten blottlägger ojämlikhet och den svenska idrottsmodellens utmaningar.

Barn och ungas deltagande i idrott är en del av ojämlikheten i hela samhället. Ibland talas det om ”idrottssvaga områden” där deltagandet i föreningsidrott är särskilt lågt (1). Dessa områden utmärks även i övrigt av fattigdom, låg utbildningsnivå, en hög andel invånare med utländsk bakgrund och en koncentration av sociala problem (2).

I dag lägger förbund, föreningar, kommuner och andra aktörer stor kraft på att skapa aktiviteter för att inkludera barn och unga i idrott (3). Ofta med syftet att de ska möta olika samhällsproblem och bidra till exempelvis integration (4).

Projekt för integration och minskad brottslighet

FairPlayFotboll är ett sådant projekt. Verksamheten bedrivs i idrottssvaga och socialt utsatta områden i en svensk kommun, där de lokala föreningarna haft stora utmaningar med att upprätthålla en ambitiös verksamhet de senaste åren.

Mer om fotbollsprojektet

FairPlayFotboll är organiserad spontanfotboll inomhus – i tre områden i en svensk kommun. Projektet drivs av en ideell förening i samarbete med en traditionell idrottsförening – men är inte en del av idrottsföreningens övriga verksamhet. Även skolor och fritidshem ingår. Projektet finansieras av kommunen, stiftelser och bidrag. Namnet FairPlayFotboll är fingerat.

Aktiviteterna organiseras på eftermiddagar efter skoltid, på bestämda tider med bestämda ledare. Deltagandet kan ske spontant, utan föranmälan eller medlemskap. Hälften av barnen i årskurserna 2 och 3 i de samverkande skolorna deltar. Sammanlagt närmare 500 barn.

Anders är en av företrädarna för FairPlayFotboll. I en intervju talar han om idrotten som ett medel för att långsiktigt minska brottsligheten och skapa integration. Anders använder ordet ”projekt” för att beskriva verksamheten. När han talar om integration är det i betydelsen att lära sig prata svenska och följa regler, samt ta del av goda normer och värderingar genom fotbollssammanhanget. Därför är samtalsövningar kring normer och uppförande inom och utanför fotbollen (fairplay) integrerade i fotbollsträningen.

Fostrar till fairplay

Aktiviteterna sker i en idrottshall som delas in i fyra spelplaner. På varje spelplan genomför barnen en bestämd övning under en avgränsad tid. Vid varje skifte sätter sig barnen ner tillsammans med sina ledare. Ett exempel är när sex tjejer samtalar med ledaren Lars och om hur man är en bra vinnare:

”En tjej säger att en bra vinnare inte retar sin motståndare. En annan beskriver att man ska säga bra jobbat till motståndarna om man har vunnit en match. Lars håller med och ställer olika motfrågor. Tjejerna vill gärna berätta mer. En tjej räcker upp handen […] och säger att man inte bara ska spela själv, utan att man ska passa varandra också.” (Fältanteckning)

Läs också:

I samtalen får barnen utrymme att själva tala. Ledaren vägleder samtalet och ställer olika motfrågor. På så sätt formas en dialog om fairplay. De normer som lyfts fram är generella, men ofta kontextualiserade till att gälla inom fotbollen specifikt. Till exempel att inte reta sin motståndare eller att spela som ett lag. Man talar om detta som en moralisk fråga, men i andra sammanhang kan samma norm handla om att spela på ett framgångsrikt sätt.

Fostran präglas av nära relationer mellan ledare och de barn som deltar. Ibland uppstår situationer med regelbrott eller konflikter som måste hanteras. Det görs främst genom samtal. Ledarna hanterar barns regelbrott och utsatthet med omsorg. På så vis blir relationen mellan ledare och barn en central del i verksamhetens pedagogik. Ledaren Mikael berättar att det är ”viktigt att sitta ner med barnen och förklara. Det är inte att tillrättavisa. Det är mer att förklara… om spelets regler.”

Lars förtydligar också betydelsen av att ledarna förflyttar sig runt i hallen: ”Vi kan gå ner och sätta oss och prata med den individen. Vad var det du upplevde som gick snett här? Att de blir sedda, att de blir hörda direkt när det är någonting.”

Ett tydligt fotbollsbegär

I förgrunden finns alltså sociala och pedagogiska ambitioner om inkludering, integration, fostran och fairplay.

En kontrast till detta är barnens fokus på fotboll. Det är mycket påtagligt. Fotbollsspelet tas på allvar och många av barnen anstränger sig för att lyckas i övningar och matchspel. Aktiviteten kan beskrivas som kvalitativ fotbollsträning.

Om studien

Artikeln bygger på en mer omfattande rapport som publiceras i höst. Undersökningen är gjord med hjälp av deltagande observationer och intervjuer.

”En kille driver bollen fram centralt i planen och utmanar en försvarare, och släpper bollen lätt i sidled till lagkamrat som överlappat till vänster. Den överlappande spelaren får bollen bakom sig men vänder på kroppen och väggspelar med en chip bollen tillbaks, förbi utrusande målvakt, där den tidigare bollhållaren har fullföljt sin djupledslöpning och kan hoppa fram och stöta in bollen på volley.” (Fältanteckning)

Trots att det är få av barnen som spelar i en förening är det stundtals en imponerande nivå på spelet. Ledaren Mikael ger följande beskrivning:

”Det är också en utmaning som vi börjat att diskutera. Vi har ju ändå ett mål om att det vore kul och fantastiskt om fler kunde knytas till andra klubbar.”

Anders, företrädaren för FairPlayFotboll, berättar att man sökt samarbete med föreningar i närområdet för att kunna slussa intresserade vidare till lämpliga lag, men att man då stött på patrull:

”Det är ju en brist på ledare först och främst. Det finns inte ledare och ideellt arbetande ledare. Det är obefintligt. Det är det första. Sen har de ingen ekonomi, vilket gör att de har svårt att bygga upp detta.”

Svårigheten kan ses i ljuset av det lokala föreningslivets utmaningar. Hindren att slussa vidare från projektet till föreningsidrotten understryker hur aktiviteterna möjliggör inkludering i projektet, men inte i föreningsidrotten.

Rimligt med högre krav

FairPlayFotboll framstår som en utmärkt aktivitet för barn för att få dem intresserade av att spela och utvecklas i fotboll. Den leds av förträffliga ledare, är väl strukturerad och följer de planer som är tänkta att vägleda verksamheten. Lars och Mikaels ledarskap balanserar på ett precist sätt mellan lågmäld vägledning och en auktoritet som vinns genom en respektfull inställning till barnen.

Andra populära artiklar:

Verksamheten är ett bra exempel (och ett bra exempel) på socialpedagogisk projektidrott, vilket blir alltmer vanligt förekommande i Sverige. Samtidigt är det en form av idrott som formas av den ojämlikhet den är tänkt att hantera. Projekten genomförs för att möta sociala problem, inte för att skapa jämlika möjligheter för deltagande. De förläggs till just de platser där föreningslivet har som svårast att etablera verksamhet.

Att dessa projekt ska lösa föreningsidrottens problemen i idrottssvaga områden är inte rimligt att förvänta sig. Däremot är det rimligt att förvänta sig av en demokratisk idrottsmodell att möjliggöra barn och ungas deltagande i idrott på jämlika villkor.

Missad potential

I dag får vissa barn möjlighet att delta i idrott på villkor de själva väljer. De kan tävla om de vill och lägga kraft på att utveckla sina tekniska och fysiska färdigheter. De kan förverkliga sina drömmar. Andra barn får möjlighet att delta på villkoret att det bidrar till deras uppfostran.

Potentialen hos alla barn tas inte tillvara när deras begär inte kanaliseras i den riktning de själva vill. Inte för att tävling är betydelsefullt i sig – men det är principiellt viktigt att barnen får konkurrera och drömma på lika villkor. Det är både en fråga om social rättvisa och om idrottsrörelsens förmåga att ta tillvara på den resurs som dessa barn utgör. FairPlayFotboll behövs – med alla sina förtjänster. Men verksamheten synliggör också behovet av mer och annat. I denna spänning framträder en ögonblicksbild av den svenska idrottsmodellens utmaningar.

Referenser

  1. Lindström, J. & Mickelsson Blomqvist, T. (2022). En match utöver det vanliga: Om ett kunskapsbaserat arbetssätt i idrottssvaga områden. Stockholm: Riksidrottsförbundet.
  2. Dahlstedt, M. & Ekholm, D. (2022). Fattigdom: en demokratisk utmaning i lokalsamhället. I: Hermelin, B. (red) Kommunerna och hållbar utveckling: Demokrati, välfärd och lokal utveckling (65-84). CKS rapport 2022:8. Linköping: Linköpings universitet.
  3. Linderyd, A. & Léon Rosales, R. (2022). Idrottsrörelsen som demokratiskola: Interna och externa förväntningar i arbetet med inkludering och segregation. Stockholm: Riksidrottsförbundet.
  4. Book, K. & Lagergren, L. (2019). Projektifiering – fokus idrott och integration. I: Bäckström, Å., Book, K., Carlsson, B. & Fahlström, P.G. (red), Sport management, del 2. Styrning och samhällsengagemang inom svensk idrott (244-265). Stockholm: Sisu idrottsböcker.

Forskare

David Ekholm
Docent
Linköpings universitet, Institutionen för kultur och samhälle (IKOS)

Läs mer om:

David Ekholm
integration
jämlika förutsättningar
spontanidrott

Artikelflöde

Nyhetsbrevswidget (undersidor)