Min läslista

Din läslista är tom.

296
Delningar
Lägg i läslista
Idrottspsykologi / Träning & Tävling

“Grunden är att acceptera kroppens reaktion”

21 Feb 2018
Text: Christian Carlsson

De ska verka utan att synas. Och när det verkligen gäller ska de helst inte behövas. Men bortom rubrikerna gör de idrottspsykologiska rådgivarna viktiga insatser för de svenska OS-hjältarna.

Under ett OS ställs inte enbart de fysiologiska – utan även de psykologiska – kraven på sin spets. De idrottspsykologiska rådgivarna är numera en etablerad yrkeskategori i SOK:s resursteam.

– I resursteamet jobbar vi multidisciplinärt vid behov och samarbetar med exempelvis läkare, fysioterapeuter, träningsrådgivare och nutritionister. Det handlar om att skapa en helhet kring idrottaren och synkronisera de insatser som görs. Inte sällan är psykologiska frågeställningar kopplade till frågor inom andra ämnesdiscipliner exempelvis vid skador eller när man inte når förväntad utveckling, säger Carolina Lundqvist, koordinator för prestationspsykologi på SOK, som befinner sig på plats i Pyochchang.

Arbete i träningsvardagen

De idrottspsykologiska förberedelserna inför OS-tävlingarna har pågått en längre tid. Carolina Lundqvist och kollegorna Henrik Gustafsson och Olle Anfelt har bland annat deltagit vid olika läger och världscuper för att lära känna aktiva och ledare.

På så sätt har de skaffat sig en bra inblick i de rutiner, arbetssätt och beteendemönster som finns i gruppen. Men, betonar hon, majoriteten av arbetet sker på hemmaplan genom en regelbunden kontakt och arbete i träningsvardagen.

Om rädslan att misslyckas

Fear of failure – rädslan att misslyckas – är ett område inom den idrottspsykologiska forskningen.

Anfallsspelaren i fotboll, handboll eller ishockey som haft en tung period väljer kanske att undvika de heta situationerna och istället placera sig i passningsskugga.

Till passningsskuggans dal kommer det sällan några bollar eller puckar. Något som kortsiktigt kanske kan upplevas som tryggt för en spelare med dåligt självförtroende. Men på längre sikt är det förstås en förödande strategi.

Lösningen, förklarar Henrik Gustafsson, kan vara att bli mer fysisk i sitt spel. Hur nervös man än är kan man ju alltid ta löpningar – eller för ishockey- eller bandyspelaren börja åka skridsko. Kliva in i närkamperna.

– Den här typen av rädslor kan ta sig olika uttryck i olika idrotter. Ibland ser man längdskidåkare som lägger sig sist i klungan för att vila sig, istället för att lägga sig i slagläge nära täten. I botten ligger ofta en rädsla för att bli trött, stumna och komma i mål med ett uppenbart misslyckande. Lösningen blir då lätt att åka på säkerhet istället för att testa att gå upp och dra och se hur långt det räcker. Många bär omkring på en känsla att dom är ensamma om att känna tröttheten när det i verkligheten ofta är fler som ligger på ungefär samma ansträngningsnivå, säger Henrik Gustafsson.

Expandera

– Målet är att den aktive ska tillägna sig egna färdigheter och med tiden bli bättre att på egen hand hantera olika situationer. Man kan säga att vi jobbar för att göra oss själva arbetslösa. Idrottaren ska inte vara beroende av oss i ett skarpt läge utan ska klara sig själva. Det finns ibland också rent praktiska aspekter kring detta. I vissa idrotter är det helt enkelt inte möjligt att ha en idrottspsykologisk rådgivare eller tränare nära sig under tävlingar, säger Henrik Gustafsson som utgör en resurs på hemmaplan under OS.

– Jag finns för närvarande tillgänglig på Skype eller Whats App vid behov. På plats har vi Carolina som jobbar mycket med skidor och curling och Olle Anfelt som har huvudansvaret mot coacherna. Men arbetsuppgifterna går många gånger in i varandra.

Individuellt och i grupp

De idrottspsykologiska förberedelserna kan se ut på olika sätt. Det kan till exempel vara i form av ett individuellt stöd för aktiva och coacher där individernas behov identifieras. I de fallen anpassas arbetet specifikt utifrån de individuella psykologiska mål som den aktive och coachen sätter upp tillsammans med den idrottspsykologiske rådgivaren.

En annan form är grupputbildningar kring olika psykologiska områden som har identifierats som viktiga inom den aktuella idrotten.Vid ”kick-offs” som arrangeras av SOK introduceras hela resursteamet – där de idrottspsykologiska rådgivarna ingår – för aktiva, förbundskaptener och sportchefer. I somras arrangerades en ”Olympic Camp” på Kreta där resursteamen träffade vinteridrottarna som var OS-aktuella.

– Ett Olympic Camp är ett viktigt tillfälle i förberedelsefasen. De aktiva får då exempelvis möjlighet att träffa och lära känna andra idrottare över idrottsgränserna. På så sätt är ett Olympic Camp en viktig social förberedelse och en bra övning hur det kommer att vara på plats under OS där många olika idrotter och utövare samlas samtidigt, säger Carolina Lundqvist.

Utmana sina känslor

I vissa grupper, förklarar hon, kan det finnas tidigare erfarenheter av OS vilket är en viktig resurs att ta vara på. I andra grupper kan OS vara något helt nytt vilket naturligtvis påverkar både upplägg och innehåll.

Vissa utövare och coacher kan efter grupputbildningarna jobba vidare på egen hand med förberedelserna medan andra har ett behov av att gå vidare individuellt eller i grupp med en rådgivare.

Vilka konkreta idrottspsykologiska områden som utövarna jobbar med bestäms alltså efter dialoger mellan tränare, aktiva och rådgivaren som utför en så kallad beteendeanalys. Det kan exempelvis handla om vilka beteenden en utövare har för mycket eller lite av. Någon kanske medvetet undviker moment som upplevs som jobbiga, men ibland kan det bli nödvändigt att utmana sina känslor och utsätta sig för obehaget.

– Många bär omkring på en känsla av att de är ensamma om att känna tröttheten när det i verkligheten ofta är fler som ligger på ungefär samma ansträngningsnivå, säger Henrik Gustafsson.

Grunden är att acceptera

Traditionellt har idrottspsykologin varit inriktad på olika kognitiva tekniker – som exempelvis ”Tankestopp” – för att hantera känslor som oro och nervositet. Men på senare år, åtminstone inom svensk idrottspsykologi, har utvecklingen gått mot mer kognitiv beteendeterapi (KBT).

– Grunden är att acceptera att kroppssystemen kommer att reagera under viktiga tävlingar, som ett OS. Någonstans vore det konstigt om man i n t e fick ett enormt emotionellt och fysiskt påslag då. Men även om pulsen är hög och händerna kanske skakar så är det fullt möjligt att prestera ändå. Det som egentligen händer är ju att sinnena skärps. Systemet är byggt för kamp eller flykt och förstår man bara att det är kroppens sätt att förbereda sig för kamp så kan man dra nytta av det istället. Så det gäller att inte feltolka symptomen, säger Henrik Gustafsson.

21 Feb 2018
Text: Christian Carlsson

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Idrottsforskning.se ges ut av Centrum för idrottsforskning

08-120 537 00 (vxl)
cif@gih.se