Det pågår en akademiboom i fotbolls-Sverige. Akademier lockar med struktur, utveckling, status och drömmar om eliten. Men bakom satsningen döljer sig höga kostnader – och familjer som ofta betalar ett högt pris för en chans att gå hela vägen.

Fotbollsakademierna blir allt fler i svensk barn- och ungdomsfotboll. Akademier är organiserade elitinriktade miljöer inom eller i anslutning till föreningar, där barn och unga selekteras och tränas professionellt med målet att utvecklas långsiktigt som fotbollsspelare.

För många kan akademin ge struktur och utveckling – men innebär också betydande kostnader som inte bara är ekonomiska (1). I en intervjustudie med 41 föräldrar till barn i åldrarna 10–16 år har vi undersökt hur föräldrarna resonerar kring deltagandet i fotbollsakademier, och de kostnader som följer av att vara med.

Kostnaderna högre än förväntat

Begreppet akademi framstår som diffust för många föräldrar. Det visar sig att akademierna rymmer allt från enklare satsningar i traditionella bredmiljöer till renodlad elitverksamhet i landets storklubbar – och många hybridformer däremellan. Gemensamt är att träningen successivt blir mer krävande, urvalen tydligare och verksamheten alltmer organiserad och kommersiell.

Kostnaderna är ofta svåra att få grepp om i förväg. Det skyltas sällan öppet om avgifter på föreningars webbplatser eller i annan information. I stället kommuniceras ekonomin ofta internt, först efter att barnet blivit antagen.

Många föräldrar uttrycker också frustration över att den faktiska kostnaden ofta blir högre än vad föreningarna anger. Resor, cuper, utrustning, planhyror och andra tillägg tillkommer och ökar över tid. Vissa föräldrar upplever också att de förväntas bära en stor del av akademiernas kostnader själva.

Några känner sig utnyttjade. Andra uttrycker acceptans för villkoren, och till och med en viss beundran:

”Det är en suverän affärsidé för klubbar. Jag menar att en förälder som har drivit sitt barn genom akademiverksamhet har lagt miljoner på det, och sen så cashar klubben in när de säljs.” (Pappa till pojke, 13 år)

Kostnadsnivåerna varierar stort i vårt material. I vissa elitakademier uppger föräldrar att avgiften kan ligga runt 4 000 kronor per säsong. I ett extremfall hamnar den totala kostnaden på 50 000–60 000 kronor per år och barn, exklusive föräldrarnas egna resor och boende.

Dyrare för flickor

Pojkakademier i elitföreningar tycks vara mindre kostsamma för familjer, medan flickakademier och verksamheter på nivåer under den yttersta eliten i flera fall är betydligt dyrare:

”Det är väldigt mycket stöttning till killarna på cuper, men tjejerna betalar i princip hela kostnaden själva.” (Mamma till flicka, 15 år)

Extraträning utanför den ordinarie akademiverksamheten är en särskilt framträdande kostnad. Extraträningar är ofta individanpassade och betalas i stor utsträckning av föräldrarna, med motiveringen att det stärker barnets konkurrenskraft inför kommande uttagningar, särskilt i yngre åldrar.

Jaget före laget

Akademiverksamheten präglas av individualism. I en del akademier kopplas till och med de ekonomiska resurserna till individuella konton i stället för en gemensam lagkassa. I samma anda framträder en miljö där individens utveckling prioriteras framför lagets, ett slags “jaget före laget”-logik.

Detta tar sig uttryck i individuella utvecklingsplaner, återkommande nivåindelningar och en vardag där konkurrensen om platser i både laget och akademin är ständigt närvarande:

”Man är inte så intresserad av varandra som kompisar. Det är mer utbildning. Man är där för att maxa, utvecklas och ganska mycket armbåga sig fram. Inte ta hand om varandra.” (Mamma till pojke, 11 år)

En bra uppfostran

Vad får då föräldrarna att ändå betala höga avgifter? Ett återkommande motiv är att akademin ses som en positiv kraft i barnets fostran. Föräldrarna framhåller de tydliga ramarna, disciplinen, seriositeten och att barnet lär sig hantera motgångar och att samarbeta med andra. För många föräldrar ligger detta även väl i linje med ideal om ett gott föräldraskap (2):

”Jag är själv ganska sträng i min uppfostran. Och jag tycker att akademin har ganska tuffa ramar och man förväntas prestera och anstränga sig. Och gör man inte det så kommer man inte vara kvar. Jag tycker livet är så.” (Pappa till pojke, 13 år)

Akademin framställs också i kontrast till en stillasittande livsstil och risken att hamna i kriminella miljöer. I det perspektivet framstår akademin som ett sunt och meningsfullt alternativ.

Uppfylla barnets och föräldrarnas drömmar

Satsningen handlar inte minst om att uppfylla drömmar – för barnets skull. Kostnaderna blir då inte bara utgifter utan en investering i utveckling och framtida möjligheter:

”Den egna önskan om utveckling i vårt fall. Jag menar, han vill pröva sina drömmar. Och jag har bestämt mig för att jag aldrig ska stå i vägen för några sådana drömmar.” (Pappa till pojke, 16 år)

Andra populära artiklar:

• 

  LÄS MER

  Intensiva intervaller en hit för konditionen

  Träningstips

  14 december, 2015

  Högintensiv intervallträning (HIT) har vuxit fram som en ny träningsform för att förbättra konditionen, men...
• 

  LÄS MER

  Idrottare bör minska träningsbelastningen under perioder av hög stress

  Hälsa, Träningstips

  8 september, 2021

  Att vara fysiskt aktiv och träna har en väletablerad positiv stressminskande effekt och fysisk träning...
• 

  LÄS MER

  Sex viktiga träningsprinciper som bör guida din träning

  Träningstips

  26 januari, 2022

  Vad vi tränar, hur mycket, hur ofta och med vilken intensitet är några av de...

Samtidigt finns en ambivalens. Föräldrarna är ofta medvetna om att kostnaderna kan exkludera andra barn. Ändå upplevs alternativet – att inte ge sitt barn samma möjligheter som andra – som ännu svårare. En del föräldrar ifrågasätter också vems dröm som egentligen står i centrum, och lyfter exempel på barn som pressas att stanna kvar i akademin trots tveksam motivation.

Markör för status och framgång

Här finns tydliga sociala och statusmässiga drivkrafter. Akademitillhörigheten signalerar inte bara att barnet är aktivt och ambitiöst, det är också ett kvitto på ett engagerat och framgångsrikt föräldraskap (3). Att vara med i en fotbollsakademi kan fungera som en markör för framgång och exklusivitet (4):

”Det är en oerhörd status. Jag brukar säga att tillhöra en viss akademi är som att ha en Ferrari på uppfarten. Spelar ens barn i en sådan akademi, då vet alla vad det innebär. Ja, det är en otrolig status.” (Pappa till pojke, 14 år)

Men att stanna kvar i akademin kräver ett långvarigt engagemang från familjen – ekonomiskt, tidsmässigt och emotionellt. I många familjer kretsar hela livet kring träningar och matcher, ofta på bekostnad av semestrar, syskon och tiden för andra vardagsaktiviteter.

Selektion en stark drivkraft

Vad är det då som driver på ekonomiska och tidsmässiga kostnader i fotbollsakademier? Våra analyser visar att selektionen är en central drivkraft, det vill säga när det avgörs vilka spelare som får en plats, vilka som blir kvar och vem som går vidare till nästa nivå.

Föräldrarna beskriver en rädsla för att barnet ska bli bortvalt – och därmed bli besviket. Vissa föräldrar ger också uttryck för att deras egen roll och status står på spel:

”För många är det väl någon slags statusmarkör att ha barn i den här verksamheten, och att när barnet inte längre får vara med… Det kan upplevas lite som ett misslyckande för dem också, att det slår tillbaka på dem.” (Pappa till pojke, 13 år)

Många föräldrar tycks vara beredda att göra betydande uppoffringar, förutom att investera i extra träning och lägga tid och pengar på resor och hotellvistelser. Föräldrar beskriver hur de medvetet väljer att positionera sig i relation till tränare, undviker konflikter och på olika sätt försöka framstå som “lätt att ha att göra med”. Vissa väljer att sponsra föreningen eller på andra sätt stötta verksamheten ekonomiskt:

”Konkurrensen är hård. Alla är bra. Och kommer vi fram till den här veckan nu när det är beslut, då gäller det att stå längst fram och då gäller det att armbåga sig dit och att… Att få privat träning är en väg att ta sig dit.” (Mamma till flicka, 15 år)

Samtidigt som selekteringsprocessen är stressande för både föräldrar och barn, beskriver många att akademiklubbarna är tydliga med vad som gäller. En del föräldrar uttrycker också ett starkt stöd för den tydliga strukturen och betonar vikten av att acceptera spelreglerna fullt ut:

”För mig är det klart och tydligt vilka ingångsvärden som gäller, och köper man inte in sig på dem, då ska man inte vara där […] `Take it or leave it` lite grann tänker jag.” (Pappa till pojke, 13 år)

Akademier är inte för alla

Ett av de tydligaste resultaten är att akademisatsningen inte är tillgänglig för alla. För att orka konkurrensen och det täta schemat krävs tid, energi och en stabil ekonomi. Föräldrarna berättar om familjer som helt enkelt inte har råd att låta barnen fortsätta, trots vilja och ambition.

Samtidigt framträder undantag. I vissa fall kan särskilt talangfulla spelare få ekonomiskt stöd från föreningar. Det antyder en logik där vissa barn i praktiken behandlas som investeringar och produkter på en marknad.

Sammanfattningsvis framstår fotbollsakademin, i föräldrarnas ögon, som en arena präglad av ambivalens. Den kan ge deras barn möjlighet att utvecklas i en strukturerad miljö och hålla sina fotbollsdrömmar vid liv. För föräldrarna kan den samtidigt innebära status och fungera som ett kvitto på ett lyckat föräldraskap.

På kostnadssidan finns inte bara avgifter och resor. För många familjer blir akademin ett långsiktigt familjeprojekt som kräver omfattande tidsmässiga och känslomässiga insatser – trots vetskapen om att chanserna att nå elitnivå är minimala.