Hårda regler och tydliga resultat präglar OS-tävlingarna. Men internationella idrottsorganisationer styrs av något mer svårfångat. När formella regelverk inte räcker till avgör relationer, värdegemenskap och diplomati stora frågor. Svensk idrottsrörelse tar gärna rollen moralens väktare, men finns det taktiska skäl bakom?

Med de olympiska spelen i Milano-Cortina i full gång, riktas världens blickar åter mot den internationella idrottsarenan. Medaljer delas ut, nationer jämförs och berättelser om idrottshjältar skapas. Som så många gånger förr är de svenska förhoppningarna på pallplatser höga. Sveriges Olympiska Kommitté har ett tydligt mål om 15 medaljer.

Men bakom den olympiska elden, tävlingarna, fanfarerna och medaljjakten döljer sig något minst lika avgörande: det komplexa system som styr den internationella idrotten. På den internationella arenan pågår ett maktspel, till exempel om vilka idrotter som ska vara med och vem som får delta. Det är också här som Sveriges och andra länders politiska påverkanskraft blir viktig.

Varför mjuk makt spelar roll i idrotten

Begreppet mjuk makt beskriver förmågan att påverka politiskt med diplomatiska metoder, snarare än genom militär kraft eller ekonomiska tvångsmedel. Det handlar om att få andra aktörer att attraheras av och anpassa sina kulturella normer, värderingar och förhållningssätt till de egna.

Internationell idrott är ett skolboksexempel på en arena där mjuk makt är avgörande. Här finns relativt få överstatliga regler, som exempelvis bestämmer var stora idrottsevenemang ska hållas eller vilka som får delta.

En tydlig illustration är en av den internationella idrottens mest brännande frågor – ryska idrottares vara eller icke vara i internationella mästerskap. Inom det internationella skidförbundet (FIS) var länge den utbredda uppfattningen att Rysslands invasion av Ukraina omöjliggjorde deltagande i OS, åtminstone under rysk flagga.

Steg för steg har denna hållning mjukats upp, och regler som tidigare framstod som hårda har visat sig förhandlingsbara.

När regler inte räcker

I likhet med USA:s agerande i frågan om Grönland på den storpolitiska arenan – där politisk och ekonomisk makt används för att sätta tryck på andra aktörer – visar debatten om ryska idrottares deltagande att internationella processer ofta formas av mer än formella regler. Men till skillnad från USA:s användning av hård makt bygger idrottsvärldens inflytande snarare på informella normer, gemensamma värderingar och ömsesidig tillit.

Tillsammans visar både Grönlandsfrågan och debatten om deltagande i mästerskap hur sårbara systemen blir när värdegemenskapen försvagas – men också hur viktig mjuk makt är när formella regler inte räcker till.

Alltsedan andra världskriget har aktörer i västvärlden utgått från en regelbaserad världsordning. Inom idrotten har det inneburit såväl tysta som mer uttalade överenskommelser om att internationella organisationer – som den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) och specialidrottsförbund som FIS – ska stå fast vid gemensamma beslut. Men på senare tid har det blivit allt tydligare att idrotten, precis som aktörer i världspolitiken, är beroende av mer än skrivna stadgar.

En svensk modell för inflytande

Vår forskning om svenska aktörers utövande av mjuk makt visar att svenskt inflytande på den internationella idrottsarenan bygger på den svenska idrottsmodellens traditionella värderingar – värderingar som präglar vem som utövar idrotten, vad den innehåller, hur den utövas och varför.

Andra populära artiklar:

Till skillnad från många andra länder som profilerar sig genom spektakulära evenemang eller bojkotter, är det i Sverige inte staten som driver arbetet med mjuk makt. I stället är det idrottsrörelsen som utövar inflytande – och mer specifikt dess internationella representanter, det vill säga personer med förtroendeuppdrag i styrelser eller kommittéer i internationella idrottsförbund.

Att uppfattas som transparent, demokratisk och värdegrundad är en förutsättning för trovärdighet på hemmaplan.

Genom dessa representanter verkar svensk idrott för demokratiska processer, transparens, inkludering, jämställdhet, ansvarighet och främjande av mänskliga rättigheter. Detta sker inte genom officiella uttalanden, utan genom långsiktigt relationsarbete: utbildning av representanter, noggrann förberedelse inför internationella möten och alliansbyggande med länder som delar liknande värderingar, till exempel Norge, Danmark, Finland och Nederländerna. Även om detta arbete ofta är osynligt för allmänheten är det helt avgörande för att svensk idrott ska kunna utöva inflytande.

Legitimitet på hemmaplan är avgörande

Liksom president Trumps agerande i Grönlandsfrågan ofta tolkas som en ambition att bygga stöd på hemmaplan, visar vår forskning att svenskt utövande av mjuk makt inte bara handlar om att påverka internationella normer, utan också om att skapa legitimitet inom den egna rörelsen.

Det innebär att Sveriges internationella representanter måste kunna stå till svars inför både den svenska idrottsrörelsen och det svenska samhället. Att uppfattas som transparent, demokratisk och värdegrundad är en förutsättning för trovärdighet på hemmaplan, vilket i sin tur är viktigt i Riksidrottsförbundets legitimitetsarbete och för att säkerställa ett långsiktigt skattefinansierat stöd.

Föreningsidrottens ställning som en trovärdig samhällsaktör beror alltså inte enbart på vad som görs i Sverige. Den påverkas även av hur svensk idrott agerar internationellt, och i vilken mån detta agerande speglar befolkningens värderingar.

Samtidigt uppstår lätt spänningar mellan ambitionerna på bortaplan och värderingar på hemmaplan. Å ena sidan är det viktigt att visa ståndaktighet i frågor som rör demokrati, öppenhet och rättvisa spelregler. Å andra sidan kräver mjuk makt ofta strategiskt arbete och koalitionsbyggande som inte alltid sker helt öppet.

I ett svenskt eller skandinaviskt perspektiv kan detta uppfattas som att ”ta ansvar”, medan liknande agerande från andra (antaget mindre demokratiska) nationer ofta tolkas som maktspel eller konspirationer.

Moralisk mission eller intressepolitisk taktik?

Hur ska man då förstå våra resultat ur ett större perspektiv? En tolkning är att svensk idrott bedriver en form av moralisk mission – en ambition att förbättra internationell idrottsstyrning genom att sprida ”skandinaviska” värderingar såsom demokrati, transparens och jämställdhet. Det ligger nära till hands, inte minst med tanke på Sveriges agerande historisk i internationella frågor.

En alternativ tolkning är att kombinationen av vem som agerar (idrottsrörelsen och dess representanter), vad de driver (skandinaviska värderingar), hur det görs (relationsbyggande och allianser inför formella beslutsprocesser) och varför (internt legitimitetsbyggande) i användningen av mjuk makt i själva verket är ett uttryck för ett litet lands intressepolitiska taktik.

Små länder som Sverige är mer beroende av en regelbaserad världsordning eftersom den skapar möjligheter att utöva inflytande. I ljuset av ett sådant resonemang kan exempelvis Svenska Fäktförbundets ordförandes brandtal om HBTQIA+ och jämställdhet under det internationella fäktförbundets kongress förstås som ett uttryck för genuina värderingar. Samtidigt kan talet också ses som ett försök att bevara och stärka ett litet lands möjlighet till maktutövande på den internationella arenan.

Avslutningsvis, i en tid där globala överenskommelser försvagas och hårda maktmedel tappar sin självklara kraft, kan förmågan att utöva mjuk makt visa sig vara Sveriges starkaste konkurrenskraft, även om den inte renderar i medaljer på prispallen.