Satsa på idrottskarriären eller på studierna? Aktuell forskning visar att det bästa valet för en idrottstalang kan vara att kombinera de två. Riksidrottsförbundet jobbar nu för att förutsättningarna för så kallade dubbla karriärer - det vill säga en kombination av elitidrott och högskolestudier - ska bli likartade över hela landet.

I dagarna ska ansökningar till olika universitets-och högskoleutbildningar lämnas in. För en lovande idrottstalang kan det vara ett svårt beslut. Å ena sidan hägrar kanske ett liv som professionell idrottsutövare, å andra sidan så finns det ju ett liv efter 35 också, då en eventuell elitidrottskarriär kan vara över. Då kan det kanske vara bra att veta att det ena inte behöver utesluter det andra.

Forskaren Jens Bundgaard vid Aarhus Universitet i Danmark har studerat bakgrunden hos de aktiva i Danmarks OS-trupp i Rio 2016. Resultaten där visar att 38 procent av den 120 personer stora OS-truppen studerade parallellt med sina idrottskarriärer. Men kanske ännu mer intressant – dessa 38 procent stod för hela 58 procent av den danska medaljskörden (Danmark tog 15 medaljer i Rio).

– Det var lite förvånande att skillnaden i prestation mellan de som studerade och de som inte gjorde det skulle vara så stor. Även om tidigare studier från Australiens OS-trupper 2004, 2008 och 2012 visade ungefär samma resultat, säger Jens Bundgaard.

Rättvis och likvärdig modell

Någon motsvarande studie på den svenska OS-truppen finns inte idag. Men arbetet med att underlätta kombinationen elitidrott och högskolestudier har pågått en längre tid hos såväl Riksidrottsförbundet som vissa universitet och högskolor.

Ett arbete som nu mynnat ut i ett nytt dokument: ”Nationella riktlinjer för elitidrottares dubbla karriärer”. Kent Lindahl och Maja Uebel på Riksidrottsförbundet har båda varit delaktiga i processen att ta fram dokumentet.

– Faktum är att vi är det första landet i Europa som tar fram egna nationella riktlinjer för så kallade dubbla karriärer, säger Maja Uebel.

Hon tycker att riktlinjerna ska ses som ett vägledningsdokument för att bygga ett system som är hållbart över tid och som inte står och faller med enskilda individer som är engagerade i frågan på lärosätena. Att det handlar om att ha en rättvis och likvärdig modell för hela landet.

För en ung elitidrottare som vill studera ska det inte spela någon roll vilket Riksidrottsuniversitet (RIU) eller Elitidrottsvänligt lärosäte (EVL) han eller hon väljer. Förutsättningarna ska vara likartade över hela landet – något som tyvärr inte alltid är fallet i dag.

– På gymnasienivån vill jag hävda att vi med våra RIG och NIU har ett av världens bästa system. Men nu är det allt fler idrottare som vill studera vidare och då uppstår det samma behov av en modell för universitets-och högskolenivån. Fram till nu har vi inte riktigt klarat av att designa ett stöd för den nivån också men det är vad vi är på väg att börja göra nu, säger Kent Lindahl.

Koordinatorer ska ge stöd

Flera internationella studier visar att elitidrottare som grupp klarar sig bättre än genomsnittet även på högskolenivå. Likväl saknas inte utmaningar för en individ som väljer att försöka bli professionell idrottsutövare parallellt med att klara av en universitetsutbildning. För att stötta idrottande studenter i den processen satsar Riksidrottsförbundet nu drygt tre miljoner kronor på samordnare för dubbla karriärer, så kallade DK-koordinatorer.

Målsättningen är att det ska finnas en DK-koordinator på samtliga av de utvalda lärosätena. DK-koordinatorernas uppgift blir att agera länk mellan idrottsstudenterna och de aktuella institutionerna på universitetet. Men även mellan förbund, klubbar och lärosätet. En som länge jobbat med frågan om dubbla karriärer, och som nu kommer tituleras DK-koordinator, är Pernilla Eriksson vid Umeå Universitet.

– Bland våra studenter ser vi att många väljer att fördröja sin studietakt. Hur mycket varierar men en ganska vanlig takt är att man läser på 50-75 procent. Hur behovet av en anpassad studiegång ser ut kan dock skilja sig rätt mycket åt, exempelvis mellan olika idrotter.

Kan du ge ett konkret exempel på det?

– Ja, vi har ju rätt många innebandyspelare här uppe i Umeå. De har merparten av sina träningar och matcher på kvällar och helger så för dem fungerar det ofta bra att läsa på hundra procent. Men ibland kan de behöva göra tillfälliga anpassningar exempelvis i samband med slutspel eller om de har bortamatch samtidigt som det är en examination. Tittar man på våra skidåkare så läser dom mycket intensivt under höst och sen vår, men väldigt lite vintertid under själva tävlingssäsongen. Det är med andra ord viktigt att kunna göra anpassningar till såväl olika idrotter som individer, säger Pernilla Eriksson.