Det ideella engagemanget är starkt inom idrottsrörelsen. Men många faror lurar. Högre krav på ledare, tunnare rekryteringsbas och okunskap om vad det innebär att vara ideell hotar idrotten som folkrörelse. Det visar ny regeringsrapport från Centrum för idrottsforskning (CIF).
Ideellt engagemang är idrottsrörelsens viktigaste resurs. Verksamheten står och faller med de hundratusentals personer som mot ingen, eller blygsam, ersättning väljer att ställa upp som tränare, funktionärer eller kaffeförsäljare. På regeringens uppdrag har CIF analyserat utvecklingen över tid och vilka utmaningar och möjligheter det innebär för idrottsrörelsen.
– Det finns en bild inom svensk idrott att utvecklingen går åt rätt håll. Att allt fler barn idrottar och att det ideella engagemanget står starkt. Detta är förhastade slutsatser. Vår studie visar att det frivilliga och oavlönade arbetet är satt under press från flera håll. Idrottsrörelsen behöver ta dessa hot på allvar och fråga sig vilken sorts rörelse man vill vara i framtiden, säger CIF:s utredare Johan R Norberg.
Ställer upp av nödvändighet snarare än av altruism
Idrottsrörelsen mobiliserar flest ideella av alla frivilligorganisationer. Men de som är engagerade inom idrotten skiljer sig från övriga, konstaterar CIF. Den typiske idrottsledaren är antingen en förälder, ofta en man, som engagerar sig för att det egna barnet ska ha en meningsfull fritid, eller en tonåring som vill stötta den egna klubben. I båda fallen gör man det av nödvändighet, snarare än av lust eller altruistiska motiv.
Med en bas av nödgade föräldrar är det förhållandevis lätt att rekrytera nya ledare. Men det finns även nackdelar. Många slutar när det egna barnet lämnar föreningen. Dessutom är föräldratränare ofta mer fokuserade på sitt barns utveckling, än på hela lagets eller klubbens.
CIF har i tidigare rapporter visat att barn- och ungdomsidrotten är stark i socioekonomiskt välmående miljöer, men svagare på landsbygden och i socialt utsatta områden. Samma mönster återfinns bland ledarna. Jämfört med befolkningen i övrigt är de i större utsträckning högskoleutbildade, förvärvsarbetande och boende i ett eget hus.
Förvirring kring orden ”ideell” och ”medlem”
Okunskap är också ett hot mot det ideella engagemanget. Särskilt bland unga verkar det råda en hel del oklarhet över vad det egentligen innebär att vara ideell.
En stor enkät från Ungdomsbarometern visar att en tredjedel mellan 15 och 24 år säger sig vara medlem i en förening. Samtidigt svarar förvirrande nog en dubbelt så stor andel att de är ideellt engagerade. Än mer intressant är att drygt var femte (22 procent) inte vet om de är medlemmar i någon förening eller ej.
– Hur kan det komma sig att en så stor grupp inte vet om de tillhör en förening? I vilken utsträckning kan okunskap om föreningsliv begränsa idrottsrörelsens möjligheter att rekrytera framtidens ideella ledare? frågar sig Johan R Norberg.
Ökade krav och dyrare idrott
Ytterligare ett hot stavas professionalisering, visar studien. Under senare år har många idrottsföreningar börjat anta alltmer företagslika former med stor omsättning, anställd personal och arvoden för ledare. Kraven på kompetens och utbildning har ökat – både i fråga om att utveckla barns idrottsliga färdigheter, och i konsten att driva en förening.
Oro hos föreningar: Svårt att rekrytera rätt ledare till ungdomsidrotten
– Utvecklingen riskerar att än mer förstärka idrottens karaktär som medelklassfenomen. För den som har råd behöver höjda avgifter och anställd personal inte vara ett problem, om det innebär minskade förväntningar på att man själv måste ställa upp som ledare eller att stå i en kiosk. Men om idrottsrörelsen ser ett egenvärde i frivillighet och ideellt engagemang är professionaliseringen en stor utmaning. Särskilt om man vill hålla kostnaderna nere och nå ut till alla samhällsgrupper, konstaterar Johan R Norberg.
Farligt att ta det ideella för givet
Även om det ideella engagemanget inom idrottsrörelsen är stort och stabilt över tid är det farligt att ta det för givet, enligt CIF. Om professionaliseringen fortsätter riskerar basen av oavlönade föräldrar att minska, till förmån för arvoderad personal. Samtidigt visar Ungdomsbarometerns bidrag till CIF:s rapport att dagens unga inte tilltalas av att ställa upp enbart av nödvändighet.
CIF:s råd är att idrottsrörelsen måste öka uppmärksamheten på det oavlönade arbetets betydelse för föreningslivet – och formulera nya argument för att människor ska engagera sig.
– Att beskriva det ideella uppdraget i mer lockande och positiva termer kan vara ett sätt att nå ut till nya grupper av potentiella ideella ledare. Behovet av nya argument är viktigt, inte minst om målet är att locka dagens unga till ideellt engagemang, säger Johan R Norberg.
