Sverige behöver en smalare och mer centraliserad elitidrott. Det anser danska Idrottens Analysinstitut (Idan), i en utvärdering som presenteras i ny regeringsrapport från Centrum för idrottsforskning (CIF).
– Idans analys är viktig i ett läge där svensk idrott kommit till ett vägskäl. Vägvalet påverkar inte bara elitidrottens framtid, utan idrottsrörelsen i sin helhet, säger CIF:s utredare Johan R Norberg.

Internationell toppidrott präglas av global kapprustning. Allt fler länder investerar allt större resurser. Inom idrottsrörelsen finns en oro att Sverige lever på gamla meriter och tappar mark i konkurrensen om medaljer.

På uppdrag av regeringen har Centrum för idrottsforskning analyserat den svenska elitidrottens hållbarhet och konkurrenskraft. Både internationella och svenska forskare och experter har deltagit i undersökningen, däribland forskare vid Idrottens Analysinstitut i Danmark (Idan). Organisationen har tidigare studerat Danmark och Finland på liknande sätt.

Föreningsidrotten ger grund för framgång

Idrott i Sverige är av tradition folkrörelsebaserad, med fokus på breddidrott. Men det svenska systemet skapar även bra förutsättningar för en framgångsrik elitidrott, konstaterar Idan i sin analys.

Skilda ideologiska utgångspunkter, olika ansvarsområden och rena revirstridigheter har utmynnat i dubbla kommandon, oklarheter och effektivitetsförluster.

Majoriteten av alla barn och ungdomar i Sverige idrottar någon gång i en förening. Det finns goda möjligheter att pröva på olika idrotter. I lokala föreningar finns kompetens och duktiga tränare. Väljer man att satsa på sin idrott finns ett förhållandevis väl utvecklat system att kombinera elitidrott med studier. Sverige har dessutom idrottsanläggningar av god kvalitet.

Delat ansvar hämmar utveckling

Men det svenska elitidrottssystemet har också flera svagheter. Många specialidrottsförbund saknar resurser för att bedriva landslagsverksamhet i rimlig omfattning. Samtidigt genomför många elitidrottare sina satsningar under svåra ekonomiska omständigheter och med begränsat socialt skyddsnät.

Även styrningen av elitidrotten är problematisk. I Sverige är ansvaret för elitidrottens utveckling delat mellan Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och Parasport Sverige. Modellen är unik och har lett till problem som hämmar elitidrottens utveckling, enligt Idan.

Skilda ideologiska utgångspunkter, olika ansvarsområden och rena revirstridigheter har utmynnat i dubbla kommandon, oklarheter och effektivitetsförluster för både specialidrottsförbunden och de elitaktiva.

Ytterligare svagheter handlar om utbildning och kunskap. Sverige har få kvalificerade elitidrottstränare och saknar ett utvecklat elittränarutbildningssystem. Dessutom är forskningen på elitidrott eftersatt, likaså samarbetet mellan idrottsrörelsen och forskarsamhället.

Smalare och mer centraliserat elitstöd

Idans slutsats är att ledningen av det svenska elitidrottsstödet behöver centraliseras. Rådet till Sverige att göra som i exempelvis Danmark – skapa en fristående elitidrottsorganisation med tydligt mandat.

Idans råd i korthet:

• Skapa en elitidrottsorganisation.
• Mer pengar från staten och näringslivet behövs för att behålla eller förbättra svensk elitidrotts konkurrenskraft.
• Prioritera ekonomiskt stöd till idrotter där den internationella konkurrensnivån är hög men möjligheterna till egenfinansiering är låg – i praktiken framför allt olympiska idrotter.
• Öka stödet för att förbättra elitidrottares socioekonomiska situation. Majoriteten har låga och osäkra inkomster.
• Ge elitidrottstränarna bättre villkor. De har begränsade socioekonomiska villkor och saknar tydliga karriärvägar. Elittränarutbildningarna måste stärkas och kvalitetssäkras.
• Idrottsrörelsens samarbete med idrottsforskningen behöver bli bättre. Sverige saknar till exempel nationella elitidrottscentrum som kombinerar elitidrottsverksamhet med forskning. Undantag Vintersportcentrum i Östersund.

Avgörande vägval

Sedan några år tillbaka har samordningen och samarbetet mellan idrottsrörelsens tre stödorganisationer ökat. Ett gemensamt strategiprogram #elitidrott2030 har skapats. Det är en kraftsamling i den riktning Idan föreslår. Men det är oklart om svensk idrott kommer att fortsätta på den vägen, menar Johan R Norberg, utredare på CIF.

– Det finns både praktiska och mer principiella utmaningar. Det är oklart hur en elitsatsning ska finansieras: Är det möjligt att öka stödet från staten och näringslivet? Kommer idrottsrörelsens förbund acceptera att vissa får ökat elitstöd, medan andra mindre eller inget alls. Och inte minst: är idrottsrörelsen beredd att kompromissa med sin självständighet och decentraliserade struktur för ökad centralisering och statligt engagemang?

Huvudbudskapet från CIF är att svensk elitidrott står inför ett vägval. Men valet får inte bara konsekvenser för elitidrotten. Det påverkar även idrottsrörelsen i sin helhet.

– Våra rapporter till regeringen ger en bred bild av villkoren för svensk elitidrott. Vi pekar på styrkor och svagheter, möjligheter och utmaningar. Vi visar på viktiga vägval för framtiden. Men idrotten måste själv välja sin riktning, säger Johan R Norberg.