Hur kommer det sig att stora spelare ofta är fostrade i små föreningar? Det visar sig att små klubbar har en rad fördelar för att rekrytera och behålla barn och ungdomar i verksamheten.

Bostadsortens och träningsmiljöns betydelse för en framgångsrik barn- och ungdomsidrott har engagerat allt fler forskare under senare år. Omfattande internationell forskning har till exempel visat ett samband mellan ortsstorlek och utveckling av idrottslig förmåga (1).

Det visar sig att relativt få framgångsrika idrottare kommer från de största städerna. Vanligare är att de kommer från orter med färre invånare, men ändå så stora att det finns ett fullgott idrottsutbud.

I en god utvecklingsmiljö ges unga pojkar och flickor möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

I den nationella studien “Goda idrottsliga idrottsmiljöer” fokuserade vi på stora, elitinriktade och resursstarka klubbar (inte minst i ishockey), med anställd personal på såväl senior- som ungdomsnivå (2).

Nu har vi studerat 18 ishockeyföreningar med mer begränsade resurser, men som har kunnat visa en god kontinuerlig verksamhet för att rekrytera och behålla barn och ungdomar i verksamheten. Det visar sig att den lilla klubben har en rad fördelar när det kommer till att rekrytera och behålla barn och ungdomar i föreningarna.

Långsiktighet och flexibilitet

I en god utvecklingsmiljö ges unga pojkar och flickor möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Flexibilitet och långsiktigt tänkande är därför särskilt viktigt i verksamheter för barn och ungdomar. Långsiktigheten bör prägla både träningar och matcher och omfatta alla.

De intervjuade i studien lyfter särskilt fram vikten av att lära ut grundfärdigheterna i sin idrott och lägga basen för ett livslångt intresse hos unga spelare.

Här har mindre föreningar på små orter en stor fördel. Verksamheten är ofta mer informell än i stora klubbar från större städer. Det skapar en mer inkluderade miljö. Mindre föreningar är flexiblare kring hur och när man tar emot barn som vill börjar spela, hur föreningen bedriver träningar och så vidare.

Den lilla klubben rekryterar unga i olika åldrar, inte enbart barn i 6–7 års ålder, vilket annars är vanligt. Spelare tränar också ofta tillsammans i blandade åldersgrupper, vilket ger de yngre en möjlighet att träffa  äldre klubbkamrater och inspireras av dem. Den som vill kan dessutom vara med i flera träningsgrupper och därmed träna oftare.

En del av denna flexibilitet understödjs säkert av att den lilla klubben vanligtvis har relativt små årskullar. Men det kan ändå vara på sin plats att fundera på om inte även större föreningar kan dra lärdom av dessa framgångsfaktorer från föreningar med mer begränsade resurser.

Utveckling före resultat

I den lilla klubben finns en kultur av att underlätta för unga att syssla med andra idrotter, istället för att försvåra för dem. Det är en tillåtande miljö som också uppmuntrar de som vill gå vidare, exempelvis till större klubbar. I intervjuerna med föreningsföreträdare framkommer att det finns en stolthet av att vara delaktig i att fostra goda spelare som sedan lyckas i andra föreningar.

Matcher ses som en del i spelarutbildningen och den långsiktiga utvecklingen – utvecklingsfokus går före resultatfokus. Därför undviker man oftare toppningar och försöker anpassa laguttagningar efter motståndarnas nivå.

Närhet och trygghet

En annan självklar fördel på en liten ort är närheten till en idrottsanläggning. Det ger större möjlighet för spontan idrott utanför den organiserade träningen. Några av klubbarna har till exempel startat spontanidrottsliknande aktiviteter efter skolan.

Det finns en kultur av att underlätta för unga att syssla med andra idrotter, istället för att försvåra för dem.

På den mindre orten blir föreningen en naturlig mötesplats. Det skapar en klubbmiljö där alla känner varandra. En trygg och lugn miljö ger goda idrottsliga resultat och gör att fler blir kvar i föreningen, anser de föreningsföreträdare som vi intervjuat. De menar att man i en miljö där andra känner alla, och där alla får vara med och träna och spela, får tid att utvecklas i sin egen takt utan att riskera att hamna utanför laget.

Enklare ledarrekrytering

Närheten mellan medlemmarna gör också att interaktionen och erfarenhetsutbytet mellan tränarna sker informellt, kontinuerligt och naturligt. Schemalagda tränarmöten behövs sällan.

Ledarrekrytering, som är ett stort problem för många av landets idrottsföreningar, blir oftast enklare på mindre orter. Det är till exempel vanligt att före detta spelare kommer tillbaka som ledare. Ibland kan man till och med hamna i en situation där man har för många ledare, vittnar de vi intervjuat.

Sårbara för förändringar

I flera framgångsrika små föreningar finns tydliga och genomarbetade måldokument som främjar långsiktigt arbete. Det saknas dock hos en del, som trots det arbetar långsiktigt och genomtänkt. Men dessa föreningar är starkt beroende av ett antal drivande ledare. Risken är stor att verksamheten drabbas när ledarna så småningom byts ut.