Min läslista

Din läslista är tom.

Foto: Bildbyrån
11
Delningar
Lägg i läslista
Skolidrott / Ledarskap

Bilder och kroppsspråk hjälper idrottsläraren att nå nyanlända elever

31 jul 2018
Text: Katarina Lundin, Lunds universitet samt Bengt Linnér, Malmö universitet
Ingår i temat: Idrott och integration

I denna artikel visar vi hur idrottsläraren med språkliga medel kan skapa en rörelseglädje som medför att eleverna kan delta i skolämnet idrott och hälsas olika innehållsdelar trots att de aldrig tidigare har varit i kontakt med svenska språket. Vi kan urskilja fem olika former för språkliga uttryck som tillsammans kommer att utgöra en samlad språklig resurs för såväl läraren som eleverna.

I vår undersökning, som är en del av ett större forskningsprojekt, är målet att studera hur kommunikationen ser ut i ämnet idrott och hälsa i en klass där eleverna är nyanlända barn i åldrarna 8 till 13 år. Fokus är de språkliga uttrycksformer som används och på vilket sätt de bidrar till förståelse av det som förhandlas i kommunikationen.

Det är rimligt att anta att det talade verbalspråket inte räcker till i de aktuella kommunikationssituationerna. I artikeln presenterar vi och ger exempel på hur kompletterande språkliga uttrycksformer tar sig uttryck.

Differentierad elevgrupp

Elevgruppen i studien är både åldersmässigt och språkligt, kulturellt och geografiskt differentierad. På lektionerna deltar runt 10–12 elever. Gruppen utmärks också av diskontinuitet och skiljer sig på så sätt från en ordinär klass. Förberedelseklassen formeras olika från tillfälle till tillfälle eftersom nya elever kommer till och andra efter hand kommer att delta i ordinarie klasser.

Metodbeskrivning

Det empiriska materialet för denna pilotstudie består av observationer från fem timslånga undersökningstillfällen i en förberedelseklass i ämnet idrott och hälsa. För samtliga lektioner ansvarade idrottsläraren Lasse. Observationerna dokumenterades och utgör en skriftlig del av det empiriska underlaget. Vid tre tillfällen försågs läraren med en inspelningsutrustning som dokumenterade såväl hans egen som elevernas verbala kommunikation under lektionen. Inspelningarna är transkriberade och utgör därmed ett skriftligt underlag för analys. I samband med det sista observationstillfället genomförde vi även en 45 minuter lång intervju med läraren.

Deltagarna informerades om syftet med våra besök i klassen, men i vår undersökning var kravet på anonymitet det i särklass viktigaste [1, 2]. De elever som deltog och spelades in under observationstillfällena är fullständigt anonymiserade. Idrottsläraren Lasse framträder däremot med sitt riktiga namn. I denna artikel används endast en liten del av det empiriska materialet. En längre artikel, med fler nedslag i empirin och tydligare teoretisk koppling, är under arbete.

Undervisningen äger rum i en förhållandevis liten gymnastiksal utrustad med till exempel väggfasta ribbstolar, bänkar, linor i taket, romerska ringar och basketkorgar. Här finns även en del redskap för rörelseträning som plintar, trampetter och mattor. Inför varje lektionstillfälle har läraren ställt iordning salen för olika fysiska aktiviteter som inkluderade rörlighet, styrka, smidighet, balans och koordination i form av bland annat hinderbana, murboll, innebandy och arbete i par på mattor.

En grupp av 6–7 elever utgör dock en återkommande kärntrupp under de fem tillfällen då vi deltar. Eftersom elevgruppen förändras från gång till gång har läraren begränsade eller inga möjligheter att bygga in en naturlig och kontinuerlig progression i den betydelsen att eleverna kan utveckla sina färdigheter över tid.

Läraren är medveten om detta och uttrycker att hans målsättning med undervisningen i första hand är att utveckla en positiv känsla för rörelsens betydelse. Han kallar detta rörelseglädje, och rörelseglädjen som utgångspunkt genomsyrar hela undervisningen.

Fem former för språkliga uttryck

Elevernas kunskaper i svenska språket varierar från mycket begränsade till inga alls. Eleverna i denna förberedelseklass har varit i Sverige i max tio månader, och flertalet av dem betydligt kortare tid än så. En lektion i skolämnet idrott och hälsa där ingen av eleverna obehindrat talar eller förstår svenska kräver att läraren förmår utnyttja språket som multimodal resurs.

Rörelseglädjen som utgångspunkt genomsyrar hela undervisningen.

Idrottsläraren Lasse låter åtminstone fem olika former för språkliga uttryck samverka och tillsammans utgöra den samlade språkliga resurs som han själv både använder och låter eleverna använda på lektionerna.

1. Det visuella språket

Det första språkliga uttrycket är det visuella språket. Det visuella språket gestaltas i gymnastiksalen för eleverna genom att läraren har placerat bilder – ofta foton – med personer som genomför de övningar som eleverna i sin tur ska göra. Det handlar exempelvis om att dribbla med boll, balansera eller slå kullerbytta.

Denna form av bildstöd resulterar i att eleverna direkt kan se vilken deras uppgift är. Bilden kompletteras dessutom ofta av en kort, instruerande bildtext i versaler, som HOPPA eller BALANS. Bildstödet gav eleverna möjlighet till det vi vill beskriva som en förebildlighet, utifrån vilken de kunde närma sig ett eftersträvat rörelseschema.

2. Det verbala språket

Ett annat språkligt uttryck är det verbala språket. Det mest utmärkande för det verbala språket på lektionerna i idrott och hälsa är att det är enkelt och avskalat. Läraren använder ofta direkta instruktioner i form av direktiv som hoppa, spring och fortsätt [jfr 3] – i denna kontext och med denna elevsammansättning går det inte att använda ett elaborerat svenskt språk.

Läraren använder också det verbala språket som uppmuntrande tilltal (bra, tjusigt, jättebra) och kombinerar det då med namnet på den elev som uppmuntran riktar sig till. Det verbala språket används alltså i första hand till kommandon i form av instruktioner och uppmuntrande tilltal. Det verbala språket finns också i form av elevernas yttranden på sina egna, olika språk.

Det är påtagligt hur läraren ytterst sällan låter det verbala språket ensamt bära ett yttrande, utan tvärtom kombinerar han det verbala språket med ett rörelsespråk.

Denna del av verbalspråket på lektionerna har Lasse självklart inte någon del i – han varken förstår eller talar elevernas språk. Han ser elevernas olika verbalspråk som naturliga inslag i  kommunikationssituationen, eftersom eleverna måste ges möjlighet att ropa på varandra, tilltala varandra och med språkets hjälp visa varandra olika saker. 

Translanguaging

Idrottsläraren Lasse har till fullo tagit till sig translanguaging, det vill säga synsättet att språkbrukare både kan och får använda sina samlade språkliga resurser i en kommunikationssituation [4].

I en klassrumstillämpning innefattar translanguaging både ett förhållningssätt och en aktivitet. Förhållningssättet innebär att man som lärare erkänner och tar till vara flerspråkiga elevers språkkunskaper. Aktiviteten refererar till att såväl elever som lärare drar nytta av alla sina språk på ett funktionellt sätt.

En sådan tillämpning ligger naturligt i Lasses förhållningssätt till undervisningen i sitt ämne. Elevernas användning av olika språkliga uttrycksformer i vår undersökning menar vi pekar på en lite annorlunda form av translanguaging, nämligen en form som inkluderar även andra språkliga uttrycksformer än verbalspråk.

Trots att läraren tillämpar translanguaging (se faktaruta) är det tydligt att det verbala språket ofta inte räcker till – det blir både knepigt att använda för läraren när han vill uttrycka något och svårt för eleverna att översätta de svenska verbala orden till handling.

På samma sätt är det påtagligt hur läraren ytterst sällan låter det verbala språket ensamt bära ett yttrande, utan tvärtom kombinerar han det verbala språket med ett rörelsespråk. Han visar helt enkelt vad han just sade. Kombinationen av verbal instruktion och fysiskt utförande visar sig vara både användbar och funktionell.

3. Det fysiska språket

Det tredje språkliga uttrycket är det vi vill kalla det fysiska språket, som kortfattat kan summeras som att man lär sig genom rörelse. Vi menar att man kan urskilja två sidor av det fysiska språket. För det första använder läraren kroppsspråk som illustration till en verbal instruktion: Lasse talar och visar samtidigt, så att ett verbalspråkligt uttryck direkt får en illustration med hjälp av kroppsspråket.

Kroppsspråket kan ses dels som en omedveten del av en persons rörelsemönster, dels som ett mer eller mindre medvetet komplement till det egna verbalspråket. Det senare ser vi många exempel på. Den andra sidan av kroppsspråksanvändningen vill vi beskriva som en taktilitet.

Det är vanligt att läraren genom en klapp på axeln eller en high five uppmuntrar eleverna och visar glädje och uppskattning. Eleverna svarar på samma sätt. Taktiliteten tar sig dessutom uttryck i att läraren med hjälp av det fysiska språket konkret hjälper eleverna att genomföra de olika rörelserna.

Läraren håller exempelvis ut armarna på en elev som går balansgång eller böjer in hakan mot bröstet på en elev som ska slå kullerbytta. På så sätt överförs lärarens eget kroppsspråk till ett rörelsegenomförande hos eleverna.

4. Känslans språk

Ett mer subtilt men inte desto mindre viktigt uttryck är det vi beskriver som känslans språk. Läraren möter alltid sina elever med skratt och en glad hälsning när de kommer in i lektionssalen, och det är uppenbart att eleverna gärna vill ha idrott och hälsa med Lasse.

Det finns en äkta fysisk glädje som genom skratt, leenden och uppmuntrande utrop blir konstitutiv för känslan av samhörighet och positiv stämning. Den positiva känslan tar sig också uttryck i att eleverna ofta ropar på Lasse för att visa eller fråga något, och inte minst på så sätt att eleverna inte vill att lektionen ska ta slut. Eleverna är uppenbart engagerade i lektionen. Att på olika sätt arbeta för en positiv stämning är uppenbarligen naturligt för såväl läraren som eleverna.

5. Metaspråkliga ansatser

Det sista språkliga uttrycket är av ett annat slag. Vi har valt att kalla det metaspråkliga ansatser. Metaspråkliga ansatser ska förstås som språk om språk och tar sig i vårt material uttryck i form av att läraren just talar om språk med eleverna.

Vi kan urskilja två varianter av metaspråkliga ansatser hos läraren. Den ena varianten är när han kommenterar och diskuterar specifikt svåra ord, som kullerbytta: ”Detta är ett svårt ord, kan ni säga det ordet, ’kullerbytta’”. Ordet är svårt att uttala för en nyanländ elev – det innehåller exempelvis ljuden som motsvarar både [u] och [y] som i princip bara finns i svenska – och kullerbytta representerar möjligen också ett begrepp som inte är klart för dem.

Ordet behöver alltså artikuleras tydligt, men det måste också ges en innebörd. Den andra varianten av metaspråklig ansats kan man iaktta när läraren i slutet av varje lektion, när allt materiel är undanplockat, samlar gruppen i en ring. Läraren uttrycker sin motivering för denna återsamling som att ”Vi måste prata lite också”. I och med detta understryker han vikten av språket i sitt ämne.

Rörelseglädje hos eleverna

Som vi har visat förekommer under lektionerna åtminstone fem olika språkliga uttrycksformer, på så sätt att det verbala språket kompletteras med ett visuellt och ett tudelat fysiskt språk, ett känslans språk och dessutom det vi kallar metaspråkliga ansatser. Vi har gett några exempel på dessa olika språkliga varianter. Läraren använder alla dessa språkliga uttrycksformer, och även flera av eleverna använder om inte alla så några av dem.

Kontextualisering

En förutsättning för en kontextualisering är att läraren tar till vara elevernas samlade språkliga resurser. Det betyder i sin tur att han måste se och förstå vad som måste sägas, hur det måste uttryckas och vad som måste göras i varje specifik situation.

Vi noterar också att det är först när läraren blir fysisk och konkret i ett görande som lärandesituationen har förutsättningar att bli kontextuellt modellerad. Först då kan eleverna närma sig en förståelse, inte minst genom att själva vilja göra det övningen går ut på när de fått en förståelse för innehållet.

Genom att använda de olika språkliga uttrycksformerna kan man säga att läraren tar vara på situationerna när de kommer. Han är också medveten om att eleverna behöver en kontext eller en kontextualisering (se faktaruta) av situationen att arbeta i och som läraren måste skapa eller modellera [6].

Ju mer läraren talar positivt om och visar det som ska göras, desto mer rörelsemodiga blir eleverna. Och efterhand som eleverna blir rörelsemodiga infinner sig också en rörelseglädje, som i sin tur efterhand även föder en önskan att genomföra övningarna så bra som möjligt. Därtill erbjuds eleverna på olika sätt en förebildlighet i ord, instruktioner och handlingar.

Det initiala motståndet bryts ner när läraren med olika språkliga medel och uttryck gör eleverna förtrogna med vad de ska utföra.

Sammanfattningsvis kan vi se hur eleverna i början av en lektion full med rörelseaktiviteter är försiktiga och avvaktande, men vi kan lika tydligt se hur detta initiala motstånd bryts ner när läraren med olika språkliga medel och uttryck gör eleverna förtrogna med vad de ska utföra.

Cicero sade en gång att man ska känna saken och att orden därmed kommer av sig själva. Idrottsläraren Lasse illustrerar i sin undervisning en variant av detta: med olika språkliga medel och uttrycksformer skapar han förutsättningar för eleverna att känna saken, det vill säga uppleva rörelseglädje.

Obs!

Denna artikel är några år gammal. Det kan finnas nyare forskning i ämnet. Använd gärna vår sökfunktion. På centrumforidrottsforskning.se finns även en översikt av de studier CIF finansierar.

Referenser

[1] Vetenskapsrådet (2005) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

[2] Vetenskapsrådet (2017) God forskningssed. Reviderad utgåva. Stockholm: Vetenskapsrådet.

[3] Lundin, K (2018) Att instruera i idrottskontext. I: Educare 2018:1. Malmö universitet.

[4] Garcia, O & Li, W (2014) Translanguaging: language, bilingualism and education. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

[5] Lundin, K & Linnér, B (2015) Tränarens dilemma – att få barn att förstå. I: Tidskrift för svensk Idrottsforskning. 2015:3.

[6] Gibbons, P (2016) Stärk språket stärk lärandet. Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet. Stockholm: Hallgren & Fallgren.

Forskare

Bengt Linnér
Malmö universitet, professor emeritus i svenska
Katarina Lundin
Docent i nordiska språk
Lunds universitet, Språk- och litteraturcentrum

Läs mer om:

integration
skolidrott

Tema: Bilder och kroppsspråk hjälper idrottsläraren att nå nyanlända elever (7 artiklar)

Flera idrottshinder för flickor med utomeuropeisk bakgrund

Segregation Flickor med utomeuropeisk bakgrund är kraftigt underrepresenterade i föreningsidrotten. Svagt stöd hemifrån är en förklaring, visar en rapport som studerat hur föräldrar tänker om idrott och kön.

Idrott för integration – så blir satsningen hållbar

Integration Idrott används allt oftare som verktyg för integration och mot utanförskap. Midnattsfotboll är ett exempel. Hur organiserar man en sådan verksamhet och vad är avgörande för att den ska fungera långsiktigt?

Svårt både för nyanlända- och svenska ungdomar att komma in i idrotten

Idrott för alla Regeringen satsar stort på projekt där nyanlända ungdomar genom idrotten ska integreras i det svenska samhället.
Peter Carlman, forskare vid Karlstads Universitet, har studerat hur idrottsföreningar i Värmland arbetat med integrationsprojekten.
– Arbetet med nyanlända har satt ljuset på hur svårt det kan vara att börja med idrott i Sverige, även som svensk tonåring, säger han.

Nyanländas integration kan vitalisera föreningslivet

Integration Stor invandring har fått många idrottsföreningar att starta projekt för nyanlända. Men idrottens organisation och fokus på tävling kan vara hinder för ett lyckat integrationsarbete, anser föreningarna.

Idrottsföreningar vill ägna sig åt idrott

Föreningskultur För att få ekonomiskt stöd förväntas idrottsföreningar bedriva allt från integrationsarbete till kultursatsningar. Men de flesta vill bara ägna sig åt idrott.

Bilder och kroppsspråk hjälper idrottsläraren att nå nyanlända elever

Skolidrott När ingen av eleverna obehindrat talar eller förstår svenska krävs det att idrottsläraren förmår utnyttja språket som multimodal resurs.

Nyanlända behöver trygghet och krav i skolgympan

Integration Mötet med skolans idrottsundervisning blir en utmaning för många nyanlända. Särskilt för flickorna. Hur kan man skapa trygga miljöer så att ungdomarna känner sig välkomna i den svenska skolan? Förra året invandrade 71 000 barn och ungdomar till Sverige.

Artikelflöde

Nyhetsbrevswidget (undersidor)