Min läslista

Din läslista är tom.

Foto: Bildbyrån
419
Delningar
Lägg i läslista
Fysisk aktivitet / Hälsa

Halverad risk för psykisk ohälsa hos Vasaloppsåkare

23 okt 2019
Text: Martina Svensson, Lunds universitet ; Tomas Deierborg, Lunds universitet; Sophie Erhardt, Karolinska institutet

En studie som under 20 år följt tvåhundratusen Vasaloppsåkare visar att dessa personer endast drabbades av depression hälften så ofta som befolkningen i stort. För män gällde även att ju snabbare tid man hade i loppet, desto mindre var risken att drabbas av depression.

Tidigare studier visar att Vasaloppsåkare är betydligt mer fysiskt aktiva i vardagen och lever längre än befolkningen i allmänhet (1,2). Vi har tittat närmare på hur risken att drabbas av depression på lång sikt hos både kvinnor och män ser ut hos Vasaloppsåkare i jämförelse med den övriga svenska befolkningen.

Forskningsprojektet som nyligen publicerats i tidskriften Psychiatry Research har studerat personer som åkt Vasaloppet under åren 1989-2010. Studien visar att risken att drabbas av depression halverades hos Vasaloppsåkarna jämfört med övriga befolkningen (3). Samma mönster fanns för ångest och oro – skidåkarna drabbades av ångestrelaterade diagnoser hälften så ofta som befolkningen i övrigt.

Fakta: Om studien

Vasalopps-studien bygger på ett stort material insamlat av Ulf Hållmarker och Stefan James. Det är en epidemiologisk studie där vi jämfört risken att drabbas av psykisk ohälsa för en population som utsatts för behandling (Vasaloppet) med en liknande population som inte har fått behandlingen (övrig befolkning). På så sätt kan man se hur själva behandlingen (Vasaloppet) påverkar risken att bli sjuk.

Vasaloppsåkarna har i studien jämförts/matchats med en kontrollgrupp som valts ut för att vara så lik som möjligt, till exempel genom att ha samma kön och ålder samt vara bosatt i samma region. I urvalet av både Vasaloppsåkare och kontrollgrupp har hänsyn tagits till tidigare sjukdomshistoria. Alla personer med tidigare sjukdomsdiagnoser (t ex depression, cancer, hjärt- och lungsjukdom, mm) har exkluderats ur studien. Urvalet i studien har inte tagit hänsyn till socioekonomiska faktorer.

Totalt ingick ca 200 000 personer som åkt Vasaloppet mellan åren 1989-2010 i studien. Matchade kontroller från övrig befolkning var ca 200 000 personer. Uppföljning av sjukdomsdiagnoser har gjorts under en period av max 21 år.

För Vasaloppsåkarna var medelåldern vid starttillfället 36 år. 62 procent var män och 38 procent kvinnor.

I vår studie drar vi slutsatsen att det är Vasaloppsåkarnas fysiskt aktiva livsstil, oavsett prestationsnivå, som främst gör att risken att drabbas av psykisk ohälsa halveras. Tidigare studier har visat att god kondition vid mönstringen medför en lägre risk att drabbas av depression senare i livet (4). Studier av andra typer av fysisk aktivitet visar också på liknande effekter på den psykiska hälsan (5).

Man kan tänka sig att deltagande i Vasaloppet (eller i andra motionslopp) och längdåkning som aktivitet även medför andra positiva faktorer vid sidan av den fysiska träningen, som påverkar den psykiska hälsan. Det kan till exempel handla om socialt umgänge och gemenskap, att ha ett meningsfullt mål, att man vistas mer utomhus, eller att den regelbundna träningen leder till en bättre kosthållning. Detta kan dock inte denna studie uttala sig om.

Flera faktorer påverkar

Vad är det då som gör att fysiskt aktiva personer, i detta fall Vasaloppsåkare, inte drabbas lika ofta av depression och annan psykisk ohälsa?

Så kan träning skydda mot depression

Dämpar inflammationen: Mycket tyder på att en ökad inflammation i hjärnan och kroppen kan bidra till depressioner (8,11). Studier på möss visar att träning kan minska inflammationen samtidigt som mössen blev mindre depressiva (12). Studier i patienter antyder också att träning kan minska inflammationen i kroppen (16).

Finjusterar stress-systemet: Deprimerade patienter har ofta förhöjda nivåer av stresshormonet kortisol och en bristande förmåga hos hjärnans stressystem att reglera nivåerna för återhämtning (7). Träning leder till tillfälligt ökat kortisol (6), men på längre sikt sjunker nivåerna ännu lägre än utgångsläget (13), ett sätt för hjärnan att hantera belastningen.

Utsöndrar ”må bra”-molekyler: När vi tränar ökar utsöndringen av endorfiner, hjärnans egna ”må bra”-molekyler.

Stimulerar hjärnans gödningsmedel: Deprimerade patienter har ofta brist på tillväxtfaktorer (14), hjärnans eget gödningsmedel för att celler där ska må bra och växa. Träning ökar nivåerna av dessa tillväxtfaktorer (15).

Idag vet vi inte helt och hållet vad som orsakar depression och det återstår mycket för forskningen att upptäcka kring hur träning kan skydda mot depression. Det är dock troligt att både molekylära och psykologiska aspekter spelar in.

Träning har till exempel visat sig kunna påverka både inflammation i hjärnan och hjärnans stressystem (6), två system som är kopplade till depression (7,8). Även om en del upptäckter gjorts på området, är det flesta undersökningar som gjort i studier på djur och med kort uppföljning. Träning ökar även utsöndringen av endorfiner, hjärnans egna ”må bra” molekyler samt stimulerar så kallade tillväxtfaktorer i hjärnan (se faktaruta).

Rent psykologiskt kan träning fungera som en distraktion från negativa tankar, en slags paus från ältande oro. Dessutom kan den som tränar känna sig bättre på det viset att hen faktiskt gör någonting som av samhället uppfattas som ”nyttigt”. Känslan av att göra något gott för sin egen hälsa kan stärka uppfattningen av att ha kontroll över sitt eget liv, något som ofta förknippas med god psykisk hälsa. Dessa psykologiska faktorer av träningen ska inte underskattas när vi tittar på sjukdomar som depression (9).

Skillnader mellan könen

Resultaten i vår studie visade att risken för depression bland Vasaloppsåkarna minskade lika mycket hos båda könen. Vi upptäckte dock en intressant skillnad mellan könen vad gäller kopplingen mellan fysisk prestation och depression.

Hos männen kunde vi se att de skidåkare som kom snabbare i mål var mer skyddade mot depression än de långsammare åkarna. Här ligger det nära till hands att tro att det är den större träningsdosen hos manliga ”snabba” Vasaloppsåkare som främst förklarar det ökade skyddet mot depression.

Bland de snabbaste kvinnliga åkarna såg vi tvärtom en högre risk att drabbas av depression jämfört med de långsammare kvinnliga åkarna, även om skillnaden inte var statistiskt säkerställd. Det är samtidigt viktigt att poängtera att de snabbaste Vasaloppskvinnorna fortfarande löpte betydligt mindre risk att drabbas av depression jämfört med övriga befolkningen.

Vår studie ger inga svar på varför de högpresterande kvinnorna i Vasaloppet drabbas av depression i högre grad än de som kör långsammare. Även om det finns vissa skillnader mellan den kvinnliga och manliga hjärnan så kan förklaringen till skillnaderna ligga någon helt annanstans.

En amerikansk studie (10) visade att kvinnor som uppgav att de tränade för att de ville gå ner i vikt eller forma kroppen hade lägre livskvalitet än de som istället uppgav att de tränade för att förbättra sin hälsa. Hos männen fanns ingen sådan koppling, där verkade skälet till träningen inte spela någon roll för träningens effekter på deras psykiska mående.

Detta fenomen skulle kunna förklara fynden i vår studie. Det kan vara så att den högre andelen depression hos högpresterande kvinnliga skidåkare bättre förklaras av individernas skäl att träna än själva träningsnivån i sig. Som forskare vill vi ändå vara försiktiga med att dra för stora slutsatser baserat på vårt material. Precis som vid andra epidemiologiska studier behövs kompletterande studier med andra upplägg för att bekräfta det vi tycker oss se.

Referenser

1. Farahmand, B. Y. et al. Mortality amongst participants in Vasaloppet: a classical long-distance ski race in Sweden. J Intern Med 253, 276-283 (2003)
2. Hallmarker, U. et al. Survival and incidence of cardiovascular diseases in participants in a long-distance ski race (Vasaloppet, Sweden) compared with the background population. Eur Heart J Qual Care Clin Outcomes 4, 91-97 (2018)
3. Svensson, M. et al. (2019) Long distance ski racing is associated with lower long-term incidence of depression in a population based, large-scale study. Psychiatry Research, Psychiatry Res. 2019 Aug 31;281 (2019)
4. Aberg, M. A. et al. Cardiovascular fitness in males at age 18 and risk of serious depression in adulthood. Br J Psychiatry 201, 352-359 (2012)
5. Schuch FB et al. Physical Activity and Incident Depression: A Meta-Analysis of Prospective Cohort Studies, Am J Psychiatry. 2018 Jul 1;175(7):631-648
6. Svensson, M. et al.Effects of Physical Exercise on Neuroinflammation, Neuroplasticity, Neurodegeneration, and Behavior. Neurorehabil Neural Repair 29, 577-589 (2015)
7. Lopez-Duran, N. L. et al. Hypothalamic-pituitary-adrenal axis dysregulation in depressed children and adolescents. Psychoneuroendocrinology 34, 1272-1283 (2009)
8. Bay-Richter, C. et al. A role for inflammatory metabolites as modulators of the glutamate N-methyl-D-aspartate receptor in depression and suicidality. Brain Behav Immun 43, 110-117 (2015)
9. Nieman, P. Psychosocial aspects of physical activity. Paediatr Child Health 7, 309-312 (2002)
10. Craft, B. B. et al. Gender Differences in Exercise Habits and Quality of Life Reports: Assessing the Moderating Effects of Reasons for Exercise. Int J Lib Arts Soc Sci 2, 65-76 (2014)
11. Dahl, J. et al. The plasma levels of various cytokines are increased during ongoing depression and are reduced to normal levels after recovery. Psychoneuroendocrinology 45, 77-86 (2014)
12. Wang, Y. et al. Exercise amelioration of depression-like behavior in OVX mice is associated with suppression of NLRP3 inflammasome activation in hippocampus. Behav Brain Res 307, 18-24 (2016)
13. Beserra, A. H. N. et al. Can physical exercise modulate cortisol level in subjects with depression? Trends Psychiatry Psychother 40, 360-368 (2018)
14.Molendijk, M. L. et al. Serum levels of brain-derived neurotrophic factor in major depressive disorder: state-trait issues, clinical features and pharmacological treatment. Mol Psychiatry 16, 1088-1095 (2011)
15. Callaghan, C. K. et al. Exercise prevents IFN-alpha-induced mood and cognitive dysfunction and increases BDNF expression in the rat. Physiol Behav 179, 377-383 (2017)
16. Shehab M Abd El-Kader et al. Exercise alleviates depression related systemic inflammation in chronic obstructive pulmonary disease patients. Afr Health Sci. 2016 Dec; 16(4): 1078–1088.

Forskare

Lena Brundin
Associate Professor
Van Andel Institute, USA
Sophie Erhardt
professor
Department of Physiology and Pharmacology, Karolinska Institutet
Stefan James
professor i kardiologi
Uppsala Universitet
Martina Svensson
biträdande forskare
Experimental Neuroinflammation Laboratory, Lunds universitet
Tomas Deierborg
professor
Neuroinflammation, Lunds universitet
Ulf Hållmarker
Läkare
Medicinkliniken Mora lasarett
Zachary Madaj
Bioinformatiker och statistiker
Van Andel Insitute

2 kommentarer

  1. Martin 25 oktober 2019 / 17:00 2019-10-25 / 17:00

    En fundering:

    Jag tvivlar inte på att det finns mycket stora fördelar, både för kropp och knopp, både med skidåkning i allmänhet och mer målfokuserat som att åka Vasaloppet, men de här typen av samband presenteras alltid som att man ska dra slutsatsen att det ena ger det andra, när vad som är orsak och verkan i själva verket är oklar. En uppenbart fråga här är: om man är kroppsligen sjuk eller lider av psykisk ohälsa, är det då troligt att man anmäler sig till Vasaloppet? Gissningsvis är det mindre sannolikt än om man är frisk. Alltså är de som ställer upp redan från början friskare än de som inte gör det, och redan där har vi det här sambandet, helt oavsett eventuella hälsoeffekter – som säkert finns i det här fallet, men det är, på grund av ovanstående, svårt att säga hur stora de effekterna är.

    På samma sätt: om man är deprimerad är det rimligtvis svårare att motivera sig att lägga ner all den träning som krävs för att åka riktigt snabbt. Därför är det inte någon överraskning att ju snabbare åkare, detsto färre depressioner.

    Mvh Martin

    • Martina svensson 26 oktober 2019 / 07:10 2019-10-26 / 07:10

      Vad bra att du är kritisk i din hållning till nya studier, det ska man vara. Du pekar på en väldigt viktig aspekt, nämligen att psykisk ohälsa kan hindra en från att vara fysiskt aktiv. Som i alla epidemiologiska studier finns det alltid felkällor som kan påverka resultatet eftersom livet är komplext. Studien i sin helhet går att läsa mer om på:

      https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0165178119307796?via%3Dihub

      Där framgår det att vi exkluderat alla personer (både skidåkare och kontroller) som haft psykisk sjukdom (eller annan kroppslig sjukdom som kan hindra deltagande) innan de togs med i studien. På så sätt undviker vi att de som inte åker skidor hindrats pga redan dålig psykisk hälsa. Dessutom har vi även testat att exkludera alla som får en diagnos de första fem åren sedan de tagits med i studien och det påverkade inte resultatet nämnvärt.

      Om igen, jag tycker det är jättebra att ni som läser är kritiska och själva funderar på saker som skulle kunna påverkat resultatet. Det är lovande för mänskligheten att ha en skeptisk hållning när nya studier presenteras, tack för dina synpunkter!

Läs mer om:

Fysisk aktivitet
Längdskidåkning
Martina Svensson
motionsidrott
psykisk ohälsa

Artikelflöde

Nyhetsbrevswidget (undersidor)