Allvarliga skador är vanliga bland unga konståkare i Sverige, visar en ny avhandling.
– Det är oroväckande ur ett barnperspektiv och kräver omedelbara åtgärder, konstaterar forskaren och läkaren Moa Jederström.

Att idrott främjar hälsa och välmående är välkänt – konståkning är inget undantag. Men Moa Jederströms avhandling visar att många unga konståkare också utsätts för betydande hälsorisker.

I en enkätstudie riktad till 137 konståkande flickor i åldern 6–23 år rapporterade var femte, 19 procent, att de hade en pågående skada. Nästan var tredje, 31 procent, uppgav att de drabbats av en allvarlig skada under det senaste året.

”Väldigt unga idrottare på breddnivå”

Bristen på liknande studier gör det svårt att jämföra problemets omfattning med andra idrotter. En avhandling om elitsatsande elever på riksidrottsgymnasier använde en liknande definition av allvarlig skada. Där var motsvarande andel allvarliga skador 15–18 procent. I vissa idrotter var den så hög som 75 procent.

Läs också:

– Hur man än ser på skadeläget är resultatet oroväckande ur ett barnperspektiv. Till skillnad mot Riksidrottsgymnasier handlar det här om väldigt unga idrottare på breddnivå. Medelåldern i min studie var knappt 13 år. Majoriteten hade inte ens börjat gymnasiet, säger Moa Jederström.

Knäskador vanligast

Hos konståkarna var allvarliga skador vanligast i knän och vrister, 25 respektive 20 procent av alla allvarliga skador. Därefter följer skador i höfter och ljumskar, 15 procent. Pågående skador var vanligast i knän, vrister och fötter. Problemen med skador växte med stigande ålder, visar enkäten.

Studien kan inte slå fast orsakssamband. Däremot pekar den på några saker av betydelse. Att hoppa över måltider var förknippat med skador, liksom undervikt (ålderskorrigerat BMI) och oregelbunden menstruation.

– Otillräckligt vuxenstöd, repetitiv belastning, bristfällig kost, återhämtning och sömn är särskilt viktiga faktorer att uppmärksamma. Det är problem som ökar risken för skador på längre sikt, säger Moa Jederström.

Stora risker med negativ kroppsuppfattning

Enkäten till unga konståkare innehöll även frågor om psykiskt mående och kroppsuppfattning. Nästan hälften rapporterade symptom på ångest och var femte ansåg att de var överviktiga.

Studien visar också att det finns en koppling mellan negativ kroppsuppfattning och ångest bland unga konståkande flickor.

Men jämfört med unga tjejer generellt är konståkare mer nöjda med sina kroppar. De motionerar också mer och upplever att de mår bättre. Trots det behöver medvetenheten om faran med en negativ kroppsuppfattning öka, anser Moa Jederström. Inte minst hos föräldrar, tränare och idrottsledare.

– Negativ kroppsuppfattning påverkar självkänslan och är en stark riskfaktor för ångest och depression. Därför är det viktigt att fånga upp dessa barn, hålla kvar dem i sporten och jobba för att de ska må bra i sitt idrottande. Ur ett folkhälsoperspektiv är det ett stort problem i dag att unga tjejer slutar idrotta.

Så kan konståkning bli tryggare

För att konståkning ska bli en mer hållbar och trygg idrott behöver idrottarnas hälsa få större uppmärksamhet, anser Moa Jederström. Det kan handla om utbildning i mental hälsa och skadeförebyggande. Tillgång till professionell vård för tidig upptäckt av ohälsa. Stöd för att utveckla självständighet, sätta gränser och våga ta emot hjälp.

– Det krävs omedelbara åtgärder på flera nivåer, säger hon och lyfter särskilt fram tre viktiga aktörer:

Vuxna runt idrottarna
Tränare, föräldrar och ledare behöver se till att barnen får regelbundna måltider, förstå kopplingen mellan kroppsideal och psykisk ohälsa, och kunna identifiera skadliga normer och tidiga tecken på att något är fel.

Organisationer inom idrotten
Föreningar och förbund måste ta sitt ansvar på strukturell nivå. Det innebär att uppmuntra vila och återhämtning vid smärta eller skada, främja positiva kroppsideal, och säkerställa tillgång till resurser för att stötta unga idrottare.

Beslutsfattare och samhällsaktörer
Politiker och idrottsförbund på nationell och internationell nivå har en nyckelroll i att skapa förutsättningar för förändring. Det handlar om att uppmärksamma resursbrist, se över juridiska ramverk, och öka tillgängligheten till kunskap om psykisk hälsa och skadeförebyggande arbete.