En tredjedel av alla registrerade idrottsskador rör ryggen. Risken för att drabbas hänger ihop med din ryggtyp visar ny forskning vid Sahlgrenska Akademin.

– Vi har sett ett samband mellan olika anatomiska ryggtyper och skador på ryggen. Nu ska vi titta vidare på specifika idrotter och analysera vilken typ av belastningar som finns där, säger Adad Baranto som är docent i ortopedi vid Sahlgrenska Akademin i Göteborg.

Han visar en illustration över fyra olika ryggtyper där det på idrottsungdomar visat sig att de rakare varianterna 1 och 2 – även kallat flatback – totalt sett drabbas av betydligt fler skador på diskarna i ryggkotpelaren. För dessa ryggtyper hamnar belastningen ofta framtill och diskbråck har också visat sig vara vanligt.

Personer med ökad svank – ryggtyp 4 – är mer utsatta för stressfrakturer eftersom belastningen hos dem hamnar på den bakre delen av ryggraden. Typ 3- ryggar är en balanserad rygg med jämn belastning på hela ryggen.

Bör tas på allvar

Diskförslitningar är mycket vanliga inom idrotter som till exempel fotboll, tyngdlyftning, brottning, gymnastik och ishockey. Studier av idrottande ungdomar har visat att upp till 90 procent av individerna inom dessa sporter har påverkade diskar.

Även om ungdomarna trots förslitningarna kan fortsätta att träna och tävla och inte har någon smärta så tycker Adad Baranto att diskförändringar i så unga år är något som bör tas på stort allvar.

– Under den så kallade tillväxtspurten (i genomsnitt vid 12 år för flickor och 14 år för pojkar) som pågår under cirka två år är individen känsligare för skador i ryggen. Rekommendationen är att belasta ryggen mindre hårt i den fasen av livet.

Hög påfrestning på ryggen

Till de belastningar som innebär höga påfrestningar på ryggraden hör i första hand bakåtböjningar som exempelvis förekommer frekvent inom sporter som gymnastik och konståkning. Kombineras sedan bakåtböjningarna med rotationer så blir belastningen på ryggkotpelaren ännu högre. Även framåtböjningar – vanligt till exempel i racketidrotter som badminton och squash – är dokumenterat påfrestande för ryggen.

Det är möjligt att vi i framtiden kommer att råda individer med en viss ryggtyp att jobba med specifika skadeförebyggande program.

Men rörelsemönstren i olika idrotter är som de är och kommer knappast att förändras nämnvärt. Så hur ska idrottsutövaren förbereda sig för att klara av påfrestningarna?

– Man måste se till helheten. Hela kroppen måste tränas, inte bara ryggen. Balans är ett nyckelord här. Balans i styrka och rörlighet mellan bröstrygg, ländrygg, bäcken, höfter och ben. Det är också viktigt att träna allsidigt och undvika ett monotont slitage.

Screening i framtiden

Hur vet man då om någon ligger i riskzonen och behöver tänka extra på hur man tränar? Adad Baranto berättar att det nu kommit röntgenmetoder med mycket låg strålning som skulle kunna användas för att screena individer utifrån ryggtyp. Det finns även väl utvecklade metoder för gånganalys som också kan användas för denna screening.

– Det är möjligt att vi i framtiden kommer att råda individer med en viss ryggtyp att jobba med specifika skadeförebyggande program, eller att vi till och med avråder individer från att ägna sig åt vissa idrotter.

Adad Baranto är dock noga med att påpeka att så långt har forskningen inte kommit ännu.