Min läslista

Din läslista är tom.

145
Delningar
Lägg i läslista
Idrott hela livet / Idrott & samhälle

Jakten på kontroller – en livslång idrottspassion

27 Sep 2021
Text: Max Bergström och Mats Jong, Mittuniversitetet; Stig Arve Sæther, Norwegian University of Science and Technology

Orienteringssporten lyckas med det många andra idrotter har svårt med, nämligen att få utövare att fortsätta efter tonåren och långt upp i åldrarna. Vad är hemligheten? Ett ny studie har funnit svaret.

Inom idrottens gemensamma förändringsarbete kallat Strategi 2025 är ett av de viktigaste målen att skapa livslångt idrottande i förening. Men hur får man till detta praktiken? Här utgör orienteringssporten ett intressant och framgångsrikt exempel.

Läs också:

Orienteringssporten tillhör de idrotter i Sverige med högst medelålder bland utövarna (medelålder 36 år). Samma mönster kan även ses i till exempel Norge, där hela 55 procent av orienteringsutövarna är över 26 år (1,2). Till skillnad från många andra idrotter så har man i båda länderna även lyckats behålla många av sina före detta elitlöpare decennier efter att de ”lagt av” med sin satsning.

Hur kan det komma sig att orienteringssporten lyckas hålla kvar sina medlemmar längre än många andra idrotter?

Intervjuer med orienterare

Denna fråga har studerats i ett forskningsprojekt vid Mittuniversitetet där resultaten publicerades under våren i den vetenskapliga artikeln ”Orienteering from Cradle to Grave – How a Sport Could Offer Lifelong Participation”.

I studien undersöktes mer specifikt vad det är som gör orienteringssporten meningsfull för tidigare landslagsorienterare som väljer att fortsätta träna och tävla decennier efter elitsatsningen avslutats och när målet inte längre är att bli bäst i världen.

Stora hälsovinster med livslångt idrottande

En god hälsa har i dessa pandemitider visat sig vara livsviktigt på flera sätt. Tidigare forskning har hittat stora hälsovinster med livslångt idrottande (5,6).

Fysisk aktivitet genom idrott kan till exempel förebygga cancer, depression och hjärt-kärlsjukdomar, men idrottande kan även bidra till ökad livskvalitet och gemenskap.

För att besvara frågeställningen intervjuades elva före detta landslagsorienterare från Sverige och Norge (fem män och sex kvinnor). Medelåldern bland deltagarna var 48 år och det genomsnittliga orienteringsdeltagandet 39 år. Deltagarna hade avslutat sina landslagskarriärer 10 till 20 år före studiens genomförande, men var fortsatt aktiva i orienteringssporten.

Även om studien undersökte spetsen inom en idrott, kan resultatet i hög grad appliceras på breddidrotten. Genom analysen av djupintervjuerna framträdde två huvudteman; som kunde svara på vad orienteringen hade som fick utövare att fortsätta med sporten upp i åldrarna. Dessa var:

1. Individuellt matchade utmaningar

2. Den sociala arenan.

Individuellt matchade utmaningar

Orienteringssporten är en relativt billig idrott med tävlingsklasser för de allra minsta upp till 95-åringar (och äldre). Idrotten involverar både kroppen och huvudet, där en rik variation av både banlängder och svårighetsgrader gör det möjligt för många att hitta just sin nivå.

Även om deltagarna upplevde en dalande fysik, framhölls samtidigt ”skattjakten” på kontroller som stimulerande. Till exempel var känslan av att hitta en svår kontroll i skogen fortsatt starkt förknippad med glädje och bemästring. Vissa betonade tävlingsmomentet och att pressa sig som motiverande faktorer till det fortsatta utövandet, medan andra framhöll orienteringen i sig själv och optimeringen av vägval. En deltagare uttryckte till exempel att:

”Resultatet är inte så viktigt, men när jag står på startlinjen är det kul att tävla. Då försöker jag alltid pressa mig själv. Det är som en utmaning… Orientering är som en gåta som du ska lösa med både kroppen och knoppen”

Systemet av åldersklasser möjliggjorde fortsatt tävlande oavsett ålder och ambition. Tidigare forskning kring motivation har visat att just individuellt matchade utmaningar, det vill säga när det varken är för lätt eller för svårt, skapar goda förutsättningar för att uppleva glädje, spänning och välbefinnande. (3)

Om Svenska Orienteringsförbundet

Svenska Orienteringsförbundet består av 600 föreningar med 83 000 medlemmar. I svensk orientering ingår en omfattande tävlings- och ungdomsverksamhet, men även aktiviteter som hittaut, naturpasset och motionsorientering för allmänheten.

(Källa: www.svenskorientering.se)

Från barndomen hade deltagarna utvecklat ett nära förhållande till att vistas i naturen. Att röra på sig regelbundet hade alltid varit en naturlig del av tillvaron, ibland även i form av andra idrotter. Deltagarna delade dessutom det, kanske av den stora massan betraktat, lite säregna intresset av att läsa kartor och att utforska okänd terräng.

Orienteringssportens karaktär gjorde att de aldrig behövde springa samma bana flera gånger, vilket kan jämföras med till exempel friidrottens banlöpning eller kakelplattorna i en simbassäng. Istället erbjuder orienteringssporten en oändlig variation av platser, kartor och terräng, vilket även det motiverade deltagarna. Orienteringssportens struktur och karaktär gjorde att de i princip kunde fortsätta med sin stora passion i oändlighet. Skogen beskrevs dessutom som en plats för återhämtning från vardagsstress och som främjare av mental hälsa. Liknande fynd har gjorts i flera andra studier om naturens hälsoeffekter (4).

Den sociala arenan

Även om orientering är en individuell idrott beskrevs miljön som väldigt social. Familjen och vänner spelade en central roll för det fortsatta utövandet. Alla deltagarna hade till exempel partners, föräldrar och barn som också höll på med orientering i olika utsträckning. Ofta spenderades familjesemestrarna på olika orienteringstävlingar både i Sverige och utomlands, vilket gjorde orienteringen till en slags livsstil. Deltagarna hade också större delen av sitt sociala nätverk inom orienteringsmiljön. Familjen och vänner hade också spelat en viktig roll för socialiseringen in i idrotten.

Sporten har lyckats skapa en uppmuntrande kultur och struktur som samlar ett brett spann av åldrar, nivåer och ambitioner på samma arena, där det sociala aspekterna är lika viktiga som idrottandet

Intressant nog var det inte alltid så att deltagarna hade börjat med orientering för att föräldrarna höll på, utan det förekom även flera fall där föräldrarna och syskon börjat efter deltagaren. Sportens struktur inbjöd således även för vuxna nybörjare att hänga på.

”Min pappa är fortfarande väldigt aktiv och han är 77 år och han trivs med det och jag tycker det är trevligt att åka på träning och träffa honom. Samtidigt kan mina barn träffa sin morfar och jag träffar mina kompisar, så det är en väldigt social och kul arena. 77-åringen kan hjälpa de yngre barnen, han kan hjälpa vuxna, så det är mycket utbyte av erfarenhet över generationerna”

Till skillnad från andra idrotter, där kön och ålder i regel hålls åtskilda, innebar orienteringsmiljön ett möte mellan generationer. I många andra idrotter kan familjelogistiken vara en utmaning, där föräldrar i många fall sitter och väntar på läktaren till dess träningen är färdig. Orienteringssporten möjliggör att åka på samma träningar och tävlingar som resten av familjen, där det till och med ordnas med barnpassning för de allra minsta medan föräldrarna är ute i skogen.

”Min yngsta dotter tar nybörjarbanan som är väldigt lätt, min son som är tonåring tar en svårare bana och min partner som är tidigare elitorienterare tar den svåraste banan. Jag springer oftast med min dotter och följer henne. Ibland springer vi för sig och ibland springer vi tillsammans i skogen”

Även om deltagarna inte var landslagslöpare längre så kunde de mer eller mindre vara med på samma klubbträningar och tävlingar som tidigare. Därför hade övergången från att vara satsande elitidrottare till motionär inte inneburit någon dramatisk livsförändring mer än lite sänkta idrottsliga ambitioner. Förutom de idrottsliga aspekterna gav orienteringsmiljön en känsla av samhörighet, identitet och sammanhang.

Sammantaget har orienteringssporten lyckats skapa en uppmuntrande kultur och struktur som samlar ett brett spann av åldrar, nivåer och ambitioner på samma arena, där det sociala aspekterna är lika viktiga som idrottandet i sig. Detta genererar en mjuk övergång från elitidrott till motionsidrott, men skapar även goda förutsättningar för livslångt idrottande.

Referenser

1. Riksidrottsförbundet. (2019). Aktiv i idrott [Activity in Sport]. Stockholm: Riksidrottsförbundet, [Data given in personal e-mail correspondence].
2. Norges Orienteringsforbund. (2018). Aktivitetstall IR [Activity numbers]. Oslo: Norges Orienteringsforbund, [Data given in personal e-mail correspondence].
3. Ryan, R., & Deci, E. (2000). Self-determination Theory and the Facilitation of Intrinsic Motivation, Social Development, and Well-Being. American Psychologist, 55: 68–78.
4. Berto, R., Barbiero, G., Barbiero, P. and Senes, G. (2018). An Individual´s Connection to Nature Can Affect Perceived Restorativeness of Natural Environments. Some Observations about Biophilia. Behavioral Sciences, 8 (34).
5. Kamphius, M., Geerlings, M., Tijhius, M., Giampoli, S., Nissinen, A., Grobbe, D., Kromhout, D. (2007). Physical Inactivity, Depression, and Risk of Cardiovascular Mortality. Medicine & Science in Sports Exercise, 39: 1693–99.
6. World Health Organization. (2010). Global Recommendations on Physical Activity for Health. Geneva: World Health Organization.

Forskare

Stig Arve Sæther
Försteamanuensis idrettsvitenskap
Institut for sosiologi og statsvitenskap, Norwegian University of Science and Technology
Mats Jong
Docent
Institutionen för hälsovetenskap, Mittuniversitetet
Max Bergström
Forskningsassistent
Institutionen för hälsovetenskap, Mittuniversitetet

3 kommentarer

  1. Folke Hermansson Snickars 29 September 2021 / 19:23 2021-09-29 / 19:23

    Har orienterat till och från 16-års åldern till nu då jag är 81 år. I vår klubb träffas vi en gång i veckan vår och höst och där kan jag välja banor som är mellan 2-3 km långa. Samma banor som de allra yngsta springer från 10 år och uppåt. Där får jag tampas med min 12-årige kompis Lukas som har oerhört mycke mera spring i benen än vad jag har kvar. Då känner man sig verkligen mindre gammal.

  2. Tommy Olausson 29 September 2021 / 06:48 2021-09-29 / 06:48

    Det som beskrivs är min livserfarenhet av en 60 årig verksamhet inom orienteringsskogarna, dock ej någon elitkarriär
    En del vänner frågar när gjorde du ditt bästa lopp, svaret är det har jag framför mig

  3. Ulrika Nyblom 28 September 2021 / 17:35 2021-09-28 / 17:35

    Ja detta stämmer, alla kan delta, på sin egen nivå. Konitionen ökar i alldeles egen takt, du kan gå eller springa, eller mixa härligt! Jag rekommenderar alla föräldrar, att titta ner på vår klubb.

Läs mer om:

idrottstrender
motionsidrott
orientering

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

link

Idrottsforskning.se ges ut av Centrum för idrottsforskning

08-120 537 00 (vxl)
cif@gih.se