Min läslista

Din läslista är tom.

23
Delningar
Lägg i läslista
Skadeförebyggande / Idrottsskador

Riskfylld resa mot OS kräver rätt stöd

28 aug 2020
Text: Astrid Schubring, Natalie Barker-Ruchti, Stefan Pettersson, Anna Post

Att få tävla i de olympiska spelen är många idrottares stora dröm. Studien Paths-to-Rio visar dock att idrottare som satsar mot OS går in i en riskfylld fas i karriären där det är extra viktigt med professionellt stöd för att upprätthålla god hälsa och prestationsnivå.

Forskare har sedan länge identifierat en risk-kultur inom elitidrott, en kultur som leder till att idrottare gör ofta avkall på sin hälsa för att nå sportslig framgång (1, 2, 3, 4). Tidigare studier inom området har ofta varit tillbakablickande och sällan tagit hänsyn till att en idrottares karriär består av olika faser.

I Paths-to-Rio-studien skapades ett annat upplägg. Här följdes tolv elitidrottare löpande under ett års tid då de försökte kvalificera sig till antingen de olympiska spelen i Rio 2016 (10 idrottare) eller ett världsmästerskap (2 idrottare).

Syftet med studien var att undersöka förändringar i hälsobeteenden under perioden samt att identifiera orsaker till såväl hälsovådliga som hälsofrämjande beteenden. Olika metoder för datainsamling användes, bland annat en veckovis online-undersökning och återkommande intervjuer. Se faktaruta för mer info om studiens upplägg.

Svårt att följa sina föresatser

Elitidrottarna var överlag kritiska till riskbeteenden och var medvetna om att detta kan ha en negativ inverkan på hälsa och prestation.

Min filosofi är att om du har ont, kommer det inte att bli bättre om du tränar hårt” (kvinnlig idrottare, individuell idrott).

Men trots att elitidrottarna var medvetna om betydelsen av att hålla sig friska och initialt beskrev hur de tänkte ta hand om sin hälsa under OS-året, hade många svårt att följa sina föresatser. Idrottarna beskrev att det var en utmaning att hitta den rätta balansen mellan att tänja på gränserna och att ta hand om sin kropp och de flesta använde tillfälligt risktagande för att öka sina chanser att kvalificera sig för ett deltagande i OS eller VM. En idrottare tävlade med en fraktur, en annan använde smärtstillande medel för att kunna fortsätta träna, och någon deltog i ett träningsläger trots att denne kände sig utmattad och ådrog sig då en skada.

Faktorer bakom riskbeteende

Orsaker till att idrottarna hamnade i ett riskbeteende kunde vara tidspress, ändrade kvalificeringsregler, motstridiga krav, personliga omständigheter samt bristande kunskap och professionellt stöd.

Otillräckligt ekonomiskt- eller hälsovårdande stöd, såsom bristfällig kostrådgivning, upplevdes som problematiskt hos flera av deltagarna. Av de tolv deltagarna i studien livnärde sig endast tre på sin idrott. Övriga fick hitta annan ekonomisk försörjning under pågående kvalificeringsfas. Detta bidrog till att de studerade eller arbetade deltid långt in i kvalificeringsfasen.

Om Paths to Rio-studien

Studien är, såvitt vi vet, den första som har följt elitidrottare under en tolv månader lång karriärfas där de försökt kvalificera sig till ett stort mästerskap, och där sex av deltagarna sedermera deltog i de olympiska spelen.

Den prospektiva, kvalitativa studiedesignen, gör det möjligt att fastställa hur karriärdynamik kan förändra idrottares hälsobeteende och dessutom även identifiera förutsättningarna för ett riskbeteende eller hälsobeteende hos elitidrottare.

Idrottarna utvärderade sitt deltagande i studien som positivt och de beskrev fördelar såsom ökad själv- och karriärmedvetenhet, möjlighet till reflektion över sitt eget hälsobeteende och lärande. Vi menar att det är betydelsefullt att kommunicera fördelarna som ett deltagande i ett forskningsprojekt medför, både till idrottsorganisationer, tränare, föräldrar och idrottare.

För mer information om studien se forskningsprojektet webbplats samt publicerad vetenskaplig artikel som redovisar de specifika metodfrågor som Paths-to-Rio-studien inbegripit (5).

Flera av idrottarna i studien beskrev att åtaganden mot både landslag och klubblag ledde till ett ökat riskbeteende under kvalificeringsfasen till OS. Ett stort problem var brister i samordningen mellan klubbsäsong och nationella kvalmatcher eller träningsläger inför OS. Vissa klubbtränare utövade ytterligare påtryckningar på idrottare genom att uppmana dem att delta i träningsläger trots att idrottaren var i behov av återhämtning eller genom att bänka spelare när de återvände från åtaganden med landslaget.

Idrottare som drabbades av skador eller sjukdomar i kvalificeringsfasen upplevde ofta detta som en besvärlig tidsförlust och återgick för tidigt till träning och tävling. Idrottare som tillskrev stor vikt till sitt deltagande i OS eller VM och där kvalificeringsprocessen dragit ut på tiden blev mer benägna att ta risker.

Slutligen fann vi att personliga skäl såsom familjeförpliktelser, avslutade relationer, tidigare skador och utbrändhet också bidrog till ett ökat riskbeteende. Dessa förhållanden resulterade i ytterligare tidspress, ökad sårbarhet eller brist på socialt stöd, vilket begränsade de drabbade idrottarnas förmåga att ta hand om sin hälsa.

Faktorer bakom hälsobeteende

I studien identifierades även hur idrottare tog hand om sin hälsa trots att de befann sig i en pressad karriärfas. Denna typ av positivt hälsobeteende är ringa undersökt. Det idrottarna i studien gjorde för att ta hand om sin hälsa var till exempel detta:

– vila istället för att ta smärtstillande medel,

– använda en professionellt framtagen och långsiktig plan för viktnedgång inför säsongen istället för ohälsosamma viktminskningsstrategier,

– avstyra ett träningsläger för att rehabilitera och läka ut en skada ordentligt,

– avsätta tid för vänner och familj för att återfå energi.

Dessa positiva exempel möjliggjordes genom hälsoförebyggande och ekonomiskt stöd, kostrådgivning samt bättre samordning mellan klubblag och landslaget, dialogbaserat och långsiktigt tränarskap, samt socialt stöd och idrottarnas kunskap om hälsa.

Rekommendationer

Paths-to-Rio-studien visar hur viktigt det är med professionellt stöd för att ge idrottarna förutsättningar att upprätthålla god hälsa och prestationsnivå under en så avgörande fas i karriären.

Det ligger på idrottsorganisationer, klubbar, tränare och nyckelaktörer att gemensamt etablera detta stöd

Det ligger på idrottsorganisationer, klubbar, tränare och nyckelaktörer att gemensamt etablera detta stöd och därigenom möjliggöra för idrottare att navigera framgångsrikt och säkert genom kvalificeringsfasen.

Baserat på resultaten i studien ger vi följande rekommendationer:

1. Såväl idrottsorganisationer/förbund, som klubbar bör se till att idrottare får kvalificerad hälsovård och kostrelaterat stöd. Noggrann uppföljning och individuell anpassning är särskilt viktigt före, under och efter en kvalificeringsfas.

2. Idrottsförbund och olympiska kommittéer bör erhålla ytterligare, riktade ekonomiska medel för att stödja idrottare under den ofta långa kvalificeringsfasen inför större internationella mästerskap. Ekonomiskt stöd kan frigöra tid för idrottare att fokusera på sin idrott och därigenom minimera andra stressfaktorer.

3. Idrottsorganisationer bör i samarbete med klubbar, elitidrottvänliga universitet och arbetsplatser erbjuda karriärvägledning för att hjälpa idrottare att planera och balansera påfrestningarna under kvalificeringsfasen med övriga åtaganden som till exempel utbildning, arbete eller familj.

4. Olympiska kommittéer och nationella idrottsorganisationer bör så tidigt och tydligt som möjligt kommunicera kvalifikationsnormer och urvalsförfaranden. Detta för att tränare och aktiva ska ges möjligheten till att optimera tränings- och tävlingsplaneringen, och minska riskerna för eventuella skador och ohälsa.

5. Internationella och nationella idrottsorganisationer och klubbar behöver organisatoriska strategier för att minska motstridiga tränings- och tävlingsscheman och skapa flexibilitet för idrottare under en kvalificeringsfas. Denna samordning är särskilt viktig i lagsporter.

6. Utbildning för tränare och medicinsk personal bör innehålla kunskap om idrottares hälsobeteende för att möjliggöra för nyckelaktörer att identifiera både hälsovådliga och hälsofrämjande beteenden under kvalificeringsfasen. Berörda personer behöver också säkerställa att idrottaren känner sig trygg att uttrycka oro över sina chanser att kvalificera sig, förändrad hälsa och välbefinnande eller oväntade personliga omständigheter.

Referenser

1. Nixon HL. (1992) A social network analysis of influences on athletes to play with pain and injuries. Journal of Sport and Social Issues 16: 127-135.
2. Howe PD. (2004) Sport, professionalism and pain: ethnographies of injury and risk, London: Routledge.
3. Young K. (2004) Sporting bodies, damaged selves: sociological studies of sports-related injury. Oxford: Elsevier Press.
4. Baker J, Safai P, Fraser-Thomas J, et al. (2014) Health and elite sport: Is high performance sport a healthy pursuit?, London, UK: Routledge.
5. Schubring A, Barker-Ruchti N, Post A, et al. (2019) Researching health behaviour in ‘real time’: methodological insights from a prospective study on Olympic hopefuls. Methodological Innovations.

Forskare

Anna Post
Senior lecturer
Department of Food and Nutrition and Sport Science, Göteborgs universitet
Astrid Schubring
Associate professor
Department of Food and Nutrition and Sport Science, Göteborgs universitet
Natalie Barker-Ruchti
Associate professor
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet
Stefan Pettersson
Senior lecturer
Department of Food and Nutrition and Sport Science, Göteborgs universitet

Kommentarsfunktionen är stängd på denna artikel

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

link

Idrottsforskning.se ges ut av Centrum för idrottsforskning

08-120 537 00 (vxl)
cif@gih.se