Min läslista

Din läslista är tom.

2149
Delningar
Lägg i läslista
Dopning / Hälsa & Medicin

Astmamedicin gör idrottare starkare och mer explosiva

24 Jan 2018
Text: Christian Carlsson och Johan Lundberg

Astmamedicin används flitigt bland elitidrottare. Läkare har tidigare hävdat att medicinerna inte är prestationshöjande, men flera studier visar nu att höga doser kan ge tydliga fördelar för idrottsutövare.
– Medicinerna ger positiva effekter oberoende av om du har astma eller inte, säger professor Vibeke Backer.

Bruket av astmamedicin bland elitidrottare har ökat på senare år. Idrottare med en astmadiagnos dominerar idag medaljligan i de stora mästerskapen i flera uthållighetsidrotter. Som exempel har 69 procent av alla norska OS-medaljer från 1992 och framåt tagits av astmatiker.

Vilken betydelse har egentligen astmamedicinering för resultaten i uthållighetsidrotter?

Omdiskuterad fråga

Forskning har tidigare visat att luftrörsvidgande astmamedicin (Beta2-agonister) i normaldos inte ger någon effekt på den fysiska prestationsförmågan.

Idrott och astma

Jämfört med befolkningen i stort är det betydligt vanligare att elitidrottare har en astmadiagnos, speciellt inom uthållighetsidrotter och simning. Bland längdåkare är till exempel astmabesvär åtta gånger vanligare än hos befolkningen i övrigt.

Astmamedicin är tillåtet om idrottaren har fått dispens för att använda den, något man får via en läkardiagnosticerad astma. Medicinen (Beta2-agonister) verkar genom att hjälpa musklerna i luftrören att slappna av.

Expandera

De två tyngsta svenska experterna – professor Kjell Larsson och överläkare Åke Andrén-Sandberg – har också länge menat att luftrörsvidgande astmamedicin inte är prestationshöjande och att bruket inom idrotten inte bör ifrågasättas. En slutsats Kjell Larsson även gett uttryck för i den diskussion om astmamedicinering som förts i media de senaste åren.

Men vad händer om intaget ligger betydligt högre än normaldos, som för till exempel Salbutamol är 200 mikrogram per dygn?

I de regler som Wada (World-Anti-Doping Agency) satt upp, ges utrymme att ta doser upp till 800 mikrogram var tolfte timme – och alltså 1600 mikrogram Salbutamol på ett dygn innan bruket klassas som doping.

Skulle ett sådant stort intag kunna ge fysiska fördelar som delvis kan förklara överrepresentationen av idrottare med astmadiagnos i medaljsammanhang?

Klara bevis på fördelar

Professor Vibeke Backer och hennes danska forskargrupp vid Rigshospitalet i Köpenhamn har studerat just detta och sett anmärkningsvärda resultat. Forskningen ger klara bevis på att idrottare får tydliga fördelar när de tar astmamedicin i högre doser.

Dessa fördelar ger höga doser av astmamedicin (Beta2-agonister)

  • Ökar muskelkraften samt graden av avslappning i musklerna i luftrören, vilket ger en mer effektiv återhämtning.
  • Ökar Peak power output och den genomsnittliga kraften under maximalt cykelarbete.
Expandera

– Vi har nyligen kunnat visa att muskelstyrkan förbättras vid intag av astmamedicinen Terbutaline. Har det betydelse om du exempelvis är proffscyklist och ska ge dig ut på en tuff bergsetapp? Ja, det spelar roll. Din återhämtning blir effektivare, säger Vibeke Backer.

Den senaste studien av de danska forskarna innefattade höga doser av Salbutamol och där blev resultatet förbättringar på ett så kallat Wingate test, som mäter anaerob kapacitet.

Det tycks med andra ord vara styrka och explosivitet som förbättras av Beta2-agonister som Salbutamol, Formaterol och Salmeterol – inte syreupptagningsförmågan.

Gav ökad muskelstyrka

Forskarna bestämde sig också för att ta reda på vad som hände med idrottarnas styrka när de fick en mix av dessa preparat, något som enligt Vibeke Backer är ganska vanligt förekommande.

– Vi såg att astmatiker som tog en kombination av de här medicinerna fick en bättre kraftutveckling än placebogruppen. Intressant nog visade det sig att även de som inte hade astma – men fick medicinerna – också presterade bättre. Så den positiva effekten är med andra ord oberoende av om du har sjukdomen eller inte.

Professor Kjell Larsson, den svenske forskare som i början av 1990-talet uppmärksammade idrotts-Sverige på de ökande problemen med astma, har inget att invända mot slutsatserna av den danska forskningen.

– Det är tydligt att Beta2-agonister i höga doser ger en ökad muskelstyrka. När det gäller lägre doser finns det dock inte något stöd för att prestationsförmågan förbättras. Så med de doser som används i klinisk praxis kan vi vara ganska lugna.

Fast i dopingkontroller

Men frågan är hur lugna de som vill ha rättvisa förhållanden inom idrotten egentligen kan vara. När Wada tillåter doser fem till tio gånger högre än normaldos, öppnar det för en hel del ”medicinering” i etikens gråzoner inom elitidrotten, menar Vibeke Backer.

De senaste åren har flera stora stjärnor åkt fast i dopingkontroller med väldigt höga mängder astmamedicin i kroppen. Den norska längdåkaren Martin Johnsrud Sundby – en av de stora OS-favoriterna i PeyongChang – fälldes 2016 för doping med astmapreparatet Salbutamol (i samband med tävlingar säsongen 2014-2015) och fråntogs i efterhand bland annat segern i Tour de Ski.

Den brittiske cykelstjärnan Chris Froome testade under 2017 positivt för Salbutamol under cykeltävlingen Vuelta a España. Han hade då dubbelt så hög dos som det tillåtna av ämnet i urinen. Fallet har utvecklats till en juridisk strid som tros pågå i månader, där Chris Froome och Team Sky hävdar att de höga koncentrationerna bland annat berodde på uttorkning.

Utnyttjas av idrottare

Hur kan det komma sig att idrottsstjärnor som Martin Johnsrud Sundby och Chris Froome fått i sig så höga koncentrationer av astmamediciner? Beror det bara på tekniska missförstånd (som hävdats i fallet med Sundby) och ovanliga fysiologiska omständigheter? Eller sökte idrottarna medvetet de positiva effekter som man tycks få av höga doser?

Vibeke Backer tror att de höga gränsvärdena helt säkert utnyttjas av idrottare och deras team. Fallet Martin Johnsrud Sundby hör till den kategorin, menar hon.

– Sundby visste vad som pågick. Allt var medvetet och det var landslagsläkaren som ordinerade medicinen. Etiken hos de lagläkare som behandlar elitaktiva är tyvärr inte alltid den bästa, säger hon.

Är det din uppfattning att det i Sundby-fallet handlade om ett försök, som misslyckades den gången, att lägga sig strax under den tillåtna gränsen?

– Ja, det är jag helt övertygad om, säger Vibeke Backer.

Handlar om ekonomi

Varför har då Wada satt så höga gränsvärden? Kjell Larsson är en bland många som varit kritisk mot detta. Vibeke Backer sitter sedan några år med i Wada och tror sig ha svaret.

– Det handlar om ekonomi och juridik. Positiva testresultat kan komma att behandlas i en domstol inför en jury. Det är därför gränsvärdena är så höga.

Sänker man gränsvärdena ytterligare, förklarar hon, så kommer fler aktiva att fällas. Då krävs först och främst att alla dessa genomför B-prov – och sådant kostar pengar.

Överklagas sedan besluten så skall det genomföras nya tester för att se vad koncentrationen i urinen blir om den aktive tar de doser han eller hon påstått sig ta. Med tanke på hur många som har astmasymptom runt om i världen så skulle det bli en dyr historia.

– Den nya regeln från 2017 om högst 800 mikrogram per tolv timmar är en konsekvens av många dagars interna diskussioner, säger Vibeke Backer.

24 Jan 2018
Text: Christian Carlsson och Johan Lundberg

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Idrottsforskning.se ges ut av Centrum för idrottsforskning

08-120 537 00 (vxl)
cif@gih.se