Paralympier är mer skade- och sjukdomsdrabbade än deltagare i OS. Parasportares skador tenderar dessutom att gå ut över vardagslivet i högre utsträckning. Trots det är kunskapen om skador och sjukdomar inom parasport begränsad.

Paralympics har aldrig varit så stort som det är i dag. Antalet deltagare har vuxit kraftigt och tävlingsresultaten blir allt bättre. Endast de allra bästa idrottarna lyckas kvala in. Vid Paralympics i Rio de Janeiro 2016 räknar man med närmare 4 400 deltagare, vilket är rekord. Sverige deltar med 58 idrottare.

Många av prestationerna går att jämföra med de som utförs av idrottare utan funktionsnedsättning. Paraidrottarnas träningsupplägg liknar också mer och mer andra idrottares.

Få studier

Trots denna utveckling finns det få studier som beskriver idrottsrelaterade skador inom parasport. I flera idrotter för personer utan funktionsnedsättning har man kartlagt skador genom skaderegistrering. Utifrån detta har man sedan utarbetat förebyggande strategier. Sådan forskning saknas till stor del inom parasporten.

Att kunna delta på ett säkert sätt borde vara en självklarhet när man redan har en funktionsnedsättning, ibland till och med förvärvad från en allvarlig idrottsskada. Dessutom besväras flera av idrottarna av andra komplexa medicinska bekymmer såsom spasticitet, nedsatt syn, nedsatt rörlighet eller reducerad hjärtfunktion.

Flera av idrottarna uppgav att man mådde psykiskt dåligt som skadad.

År 2014 gjorde vi en kartläggning av de vetenskapliga studier som dittills hade gjorts. Den visar att det finns få epidemiologiska studier om idrottsrelaterade skador inom parasport.¹ Studierna har oklara skadedefinitioner och inkluderade nästan enbart akuta skador. Vidare har de en varierande och otydlig design och majoriteten hade inte analyserat riskfaktorer specifikt till funktionsnedsättning eller idrott.

Under Paralympics i London 2012 startade Internationella Paralympiska Kommittén ett stort projekt kring skador och sjukdomar.² Datainsamlingen fortsatte under vinterspelen i Sotji, och vid Paralympics i Rio kommer alla deltagande länder på nytt delta.

Fler tävlingsskador

Resultaten från London pekar på att förekomsten av skador är jämförbar med idrottare utan funktionsnedsättning, men parasportare tenderar att besväras av fler skador. Till exempel var skadeproportionen 17,8 skador per 100 idrottare jämfört med 12,9 skador per 100 idrottare under OS samma år.^2,3

Mycket få studier följer dock idrottarna över tid och de flesta rapporterar endast skador relaterade till tävling. Således vet man inte hur skadepanoramat ser ut under idrottarnas träningssäsong, i vilken utbredning överbelastningsskador förekommer och om funktionsnedsättningen i sig spelar någon roll.

Mot bakgrund av det startade vi projektet The Sports-Related Injuries and Illnesses in Paralympic Sport Study (SRIIPSS). Syftet är att långsiktigt kartlägga idrottsrelaterade skador och sjukdomar, dess mekanismer samt riskfaktorer hos paraidrottare.

Funktionsnedsättningen orsak till skada

Forskningsområdet är relativt nytt och komplext och det saknas enighet om skaderegistrering. Dessutom innehåller parasport många olika idrotter och funktionsnedsättningar. Därför valde vi att under 2015 börja med en kvalitativ studie för att få en djupare förståelse om ämnet.

Syftet var att analysera idrottarnas egna uppfattningar och erfarenheter av idrottsskador, hur de ser på riskfaktorer samt vad de har för tankar kring förebyggande strategier. Vi djupintervjuade 19 svenska elitaktiva paraidrottare, där alla hade erfarenheter av skador och sjukdomar.

Studien visar bland annat att idrottarna upplevde att funktionsnedsättningen i sig påverkade uppkomsten samt mekanismen av en idrottsskada.⁴ Idrottare med en synnedsättning beskrev att skador ofta var relaterade till fall och kollisioner. Medan idrottare med en utvecklingsstörning uppfattade att bristande koncentration vid träning kunde leda till en skada. Rullstolidrottare beskrev att överbelastning var ett stort bekymmer. Smärta och skador var ofta relaterade till för mycket rullstolskörning, både i vardagen och i idrotten.

Svårare att återhämta sig

Idrottarnas uppfattning var att även andra faktorer som spasticitet, nedsatt balans och specifik utrustning kunde leda till skada. De upplevde också att paraidrottare har fler skador jämför med idrottare utan funktionsnedsättning, och att man lättare blir överbelastad på grund av sin funktionsnedsättning. Belastningarna både inom idrotten och i vardagen gör att man har svårare att återhämta sig. En av idrottarna med cerebral pares beskrev till exempel att han spenderar tre gånger så mycket energi jämfört med en idrottare utan funktionsnedsättning.

Har man redan en funktionsnedsättning blir konsekvenserna av en idrottsskada att livet blir ännu svårare och extremt opraktiskt. Flera av idrottarna uppgav att man mådde psykiskt dåligt som skadad.

Studien visar också att det finns en stor vilja att lära sig mer om hur man kan förebygga skador. Idrottarna anser att de behöver mer kunskap om träning, skador, förebyggande strategier samt hur en kropp med funktionsnedsättning påverkas vid hård träning. Och att det även gäller deras coacher. Ett par idrottare uppfattade förutsättningarna och resurserna för att göra detta som ojämlika, jämfört med idrottare utan funktionsnedsättning. Således kan ett första steg mot en säker parasport vara att aktivt utbilda idrottare och coacher.

Självrapportering över tid ger ökad kunskap

Resultaten visar följaktligen att idrottsskador hos paraidrottare till viss del skiljer sig från idrottare utan funktionsnedsättning. Detta föranleder att det behövs ett skaderegistreringssystem som är specifikt anpassat till parasport. Därför har vi fortsatt med utvecklingen av en prospektiv skaderegistreringsstudie. Eftersom idrottarna i den kvalitativa studien rapporterade smärta och psykiska bekymmer har vi valt att även inkludera sjukdomar i kommande studier.

Baserat på resultat från våra, och andra liknande studier inom friidrott, fotboll samt vid OS och Paralympics, har vi utarbetat ett elektroniskt skaderegistreringssystem specifikt anpassat till parasport.⁵

Under sommaren 2016 genomfördes en pilotstudie. Sammanlagt 28 elitaktiva svenska paraidrottare, majoriteten aktuella för Paralympics, självrapporterade varje vecka under fyra veckor skador, sjukdomar, smärta, välmående och träningsmängd.

Smärta och skador var ofta relaterade till för mycket rullstolskörning, både i vardagen och i idrotten.

Preliminära resultat visar på en skadeincidens på 1,8 skador per 100 träningstimmar respektive 1,7 sjukdomar per 100 träningstimmar, vilket är en relativt hög incidens. En stor andel av idrottarna rapporterade att de besvärades av smärta (57 procent) samt nedsatt välbefinnande (34 procent). Cirka 20 procent av alla skador och sjukdomar rapporterades bero på funktionsnedsättningen. I snitt missade idrottaren 1-3 dagars träning på grund av skada.

En större studie med fler deltagare och registrering över längre tid kommer att påbörjas under hösten. Det första steget blir att utbilda deltagarna vid Svenska Parasportförbundets elitidrottsskola, där talangfulla idrottare i flera utbildningssteg under tre år förbereds på att bli elitidrottare.

Mot en säker parasport

Sammanfattningsvis finns det få vetenskapliga studier som handlar om idrottsrelaterade skador och sjukdomar inom parasport. Slutsatserna så här långt från doktorandprojektet SRIIPSS pekar på att idrottsskador hos paraidrottare skiljer sig från idrottare utan funktionsnedsättning, vilket gör att kommande studier bör vara specifikt anpassade till parasport.

Målet med resultaten är att analysera möjliga riskfaktorer gällande idrottsrelaterade skador och sjukdomar inom parasport, detta för att i framtiden kunna arbeta med specifika förebyggande insatser. På sikt ska detta leda fram till att alla paraidrottare ska kunna delta i idrott på ett säkert och hälsosamt sätt, samtidigt som träning och prestation optimeras maximalt.