Min läslista

Din läslista är tom.

Foto: JOHANNA LUNDBERG, Bildbyrån

13
Delningar
Lägg i läslista
Biologiska pass / Hälsa & Medicin

Testosterondopning svårt att spåra – trots bättre tester

3 Aug 2016
Text: Lena Ekström, Karolinska Institutet
Ingår i temat: Dopning

Testosterondopning har varit ett känt problem i över 50 år. Få idrottare fälls, men mörkertalet är förmodligen stort. Med biologiska pass ökar chansen för ett renare Rio-OS. Men risken att åka fast varierar beroende på idrottarens kön och etnicitet.

Dopning blir alltid extra intressant inför ett OS. Vem minns inte finalen på 100 meter i Soul 1988, där Ben Johnsson vann, men åkte fast med den syntetiska steroiden stanolozon i kroppen. Eller den folkkära Marian Jones och hennes medaljskörd i Sydney 2000, vilka senare togs ifrån henne då hon var dopad med steroiden tetrahydrogestrinon.

Användning av anabola steroider används för att snabbare bygga muskler, för att öka uthålligheten eller för att skynda på återhämtning efter hårda träningspass. Testosteron är till skillnad från andra anabola steroider svårare att detektera i ett dopingtest eftersom testosteron finns naturligt i kroppen. Testosterondopning är inte heller kopplat till några direkta stora skandaler eller affischnamn, trots att det är den anabola steroid som flest åker dit för, enligt den internationella antidopningsbyrån Wadas statistik.

Svårt att upptäcka hos asiater

Det finns flera orsaker till varför man inte kan upptäcka tillfört testosteron hos en dopad idrottare. Vår forskning har visat att det är svårare att bli testad positiv om man använder låga doser av testosteron, är av asiatiskt ursprung eller är kvinna.

Testosterondopning är inte heller kopplat till några direkta stora skandaler eller affischnamn, trots att det är den anabola steroid som flest åker dit för.

Redan 2006 publicerade vi en studie där vi visade att män med asiatiskt ursprung inte kan utsöndra testosteronet i urinen lika effektivt som män med en etnisk svensk bakgrund.1 Det beror på en gen som kodar för det enzym som behövs för att testosteron ska följa med urinen ut ur kroppen.

Genen saknas hos cirka 70 procent av den asiatiska befolkningen. I västvärlden är det bara runt tio procent som saknar genen och därmed också enzymet. Det betyder alltså att de med en viss genetisk uppsättning, framför allt asiatiska atleter, kan dopa sig med testosteron utan att åka dit i en dopningskontroll.2

Bättre tester inför Rio

Denna etniska skillnad var en bidragande anledning till att World Anti-Doping Agency (Wada) implementerade det biologiska passet för steroider 2014. Med den nya metoden förväntas man nu öka chanserna att hitta testosterondopare inför OS i Rio.

Det biologiska passet är en individuell graf där alla idrottarens analysresultat från dopningstesterna loggas och jämförs med idrottarens egna tidigare resultat. Passet är baserat på en komplex algoritm som räknar ut hur sannolikt det är att provet är fritt från dopning.3

Urinprovet som idrottarna lämnar undersöks för olika anabola steroider som till exempel testosteron. Utifrån koncentrationerna av dessa steroider beräknar algoritmen ut en poäng som indikerar hur hög sannolikheten är att idrottaren är dopad. Metoden är mycket känsligare för små ändringar i steroidkoncentrationer än de traditionella testerna.

Det är så klart svårare att upptäcka testosterondopning med låga doser. Men har man dessutom en ”fördelaktig” genuppsättning är det biologiska passet helt nödvändigt för att kunna detektera dopning också med stora doser testosteron.4 Därför är det viktigt att man samlar in prover från idrottarna vid upprepade tillfällen trots att ingen misstanke om dopning föreligger för att få in flera mätvärden i passet.

Verkar avskräckande

Ett problem kan vara att vissa kontinuerligt använder sig av testosteronpreparat så att alla värden som loggas är ”positiva”. Då kommer i vissa fall inte det biologiska passet att signalera förrän idrottaren har lämnat in ett avvikande prov, det vill säga ett rent prov. Då kan han eller hon åka dit retroaktivt.

Efter införandet av passet har antalet avvikande värden tydligt minskat.

Dock kommer en person som använder testosteron under en längre tid få andra avvikande steroidkoncentrationer i urinprovet som kan signalera för dopningsjägarna att allt inte står rätt till. Det är därför det är viktigt att en expert granskar alla prov som loggas i det biologiska passet.

Att avskräcka är en viktig ingrediens i effektiviteten av det biologiska passet. Efter införandet av passet har antalet avvikande värden tydligt minskat.

Ökat problem bland motionärer

Anabola steroider förekommer inte bara inom elitidrotten. Det är ett växande problem bland vardagsmotionärer som med genvägar vill uppnå sina kroppsideal. Uppskattningsvis har en procent av svenska män dopat sig med testosteron.5

Risken för att motionärer ska utsättas för ett dopningstest är väldigt liten. Ibland görs stickprov på gymmen (till exempel Friskis & Svettis) och om man hamnar inom sjukvården eller polisiära ärenden kan det ibland bli aktuellt att lämna dopningsprov.

Resultatet kommer däremot inte att samlas i ett biologiskt pass. De motionärer med genetisk fördel kommer alltså inte att åka fast för testosterondopning oavsett hur höga doser de använt.6

Men exempelvis kroppsbyggare som tar testosteron använder ofta andra anabola steroider samtidigt, till exempel nandrolon, och där är spårbarheten betydligt längre. Vi har visat i en studie att en enda injektion av nandrolon kan vara detekterbar i över nio månader hos vissa individer.7 Eftersom elitidrottare blir testade flera gånger per år undviker de steroider som kan upptäckas lång tid efter intag.

Oklara effekter av mikrodopning

Den största utmaningen inom elitidrotten är att detektera låga doser av testosteron som intagits som tabletter eller via huden (gel och plåster), så kallad mikrodopning. Effekten av denna typ av dopning är svår att mäta i laboratorier, men flera elitidrottare berättar att de känner av den.

Mikrodoser används framför allt för att snabba på återhämtningen eller för att öka uthålligheten. Vi har sett att en enda dos testosterongel ökar antal retikulocyter (omogna röda blodkroppar) med 20 procent. Dessa låga doser av testosteron ger inte alltid tillräcklig påverkan i passet för att klassas som positivt.

Kvinnor visar större variationer i sina biologiska pass än män. Det beror på att kvinnors hormonnivåer ändras mycket under menscykeln och på att kvinnors testosteron och andra steroidnivåer normalt är så små att de är svåra att detektera i urin. Därför är det faktiskt svårare att upptäcka mikrodopning med testosteron hos kvinnor.

Vi har visat att många naturliga tillstånd, såsom graviditet, hormonella sjukdomar och p-piller kan påverka det biologiska passet. Det var efter vår studie om hur p-piller påverkar steroidprofilen som USA:s antidopningsbyrå lade till en fråga om p-pilleranvändning på det formulär som idrottaren fyller i samband med varje dopningstest.8 Är det känt att en idrottare precis har börjat med p-piller, vet man att det kan resultera i ett falskt positivt utslag i passet. Det här innebär att man nu kan undvika dyra vidareanalyser och att dopningslaboratorier sparar tid och pengar.

Få har fällts

Det första kända fallet av anabola steroider inträffade i samband med OS i Helsingfors 1952, då Sovjetunionens tyngdlyftare gick ut med att de tog tillskott med manligt könshormon i prestationshöjande syfte. Det är troligt att dopning med anabola steroider förekom betydligt tidigare än så, men det går inte att bevisa. Till exempel är det många som påstår att tyskar tog anabola steroider under hemma-OS 1936 i Berlin. Det var dock inte förbjudet att använda anabola steroider vid något av dessa olympiska spel.

På OS London 2012 orsakades två av de 20 dopningsfallen av testosteron. Mörkertalet är förmodligen stort.

Det var inte förrän 1974 som Internationella Olympiska Kommitteen förbjöd intag av anabola steroider. Till OS 1986 infördes populationsbaserade testosteronanalyser, och under åren därefter har gränsvärdena ändrats för öka känsligheten av testerna.

Men trots det är det inte många som fällts för testosterondopning. På OS London 2012 orsakades två av de 20 dopningsfallen av testosteron. Mörkertalet är förmodligen stort.

Förhoppningsvis har införandet av det biologiska passet medfört att färre tar risken att dopa sig till OS i Rio. De som ändå väljer den vägen kan se fram emot tuffare tester i och med det biologiska passet och strategiska dopningstester, det vill säga att man följer de idrottare med avvikande profiler lite extra.

Fuskarna ligger steget före

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att fastän testosterondopning har varit ett känt problem inom elitidrotten i över 50 år går det alltså i dagsläget inte alltid att upptäcka. Dopningsarbetet kommer alltid att vara en katt-och-råtta-lek där utövarna och deras medicinska rådgivare ligger steget före.  Användning av nya preparat som ännu inte är dopningsklassade och doser som inte kan detekteras är troligen vanligt.

Det är Wada som bestämmer vilka metoder som ska användas på alla av Wada-ackrediterade dopningslaboratorium världen över, samt sammanställer regler för dopningstestning (World anti-doping code) och kontrollerar att de följs av nationella antidopningsorganisationer och internationella idrottsförbund. Utöver detta arbetar Wada delar även ut forskningsbidrag och arbetar med information. Forskning och framtagning av nya metoder kräver resurser.

Att det finns krafter som satsar på forskning, information, utbildning och straff för dopade idrottsutövare sänder tydliga signaler att dopning inte är acceptabelt och ska motarbetas.

Referenser

  1. Jakobsson, J. m.fl. The Journal of clinical endocrinology and metabolism 91 (2006) 687-93.
  2. Schulze, J.J. m.fl. The Journal of clinical endocrinology and metabolism 93 (2008) 2500-6.
  3. Sottas, P.E. m.fl. Endogenous steroid profiling in the athlete biological passport. Endocrinology and metabolism clinics of North America 39 (2011) 59-73, viii-ix.
  4. Strahm, E. m.fl. Dose-dependent testosterone sensitivity of the steroidal passport and GC-C-IRMS analysis in relation to the UGT2B17 deletion polymorphism. Drug testing and analysis (2015).
  5. Statens folkhälsoinstitut. Dopning i samhället. 2011.
  6. Garevik, N. m.fl. The Journal of steroid biochemistry and molecular biology 127 (2011) 295-300.
  7. Palonek, E. Atypical excretion profile and GC/C/IRMS findings may last for nine months after a single dose of nandrolone decanoate. Steroids 108 (2016) 105-11.
  8. Schulze, J.J. m.fl. The impact of genetics and hormonal contraceptives on the steroid profile in female athletes. Frontiers in endocrinology 5 (2014) 50.
Expandera

Forskare

Lena Ekström

Lektor
Karolinska Institutet, Avdelningen för klinisk farmakologi

Tema: Testosterondopning svårt att spåra – trots bättre tester (3 artiklar)

Testosterondopning svårt att spåra – trots bättre tester

Biologiska pass Testosterondopning har varit ett känt problem i över 50 år. Få idrottare fälls, men mörkertalet är förmodligen stort. Med biologiska pass ökar chansen för en renare idrott. Men risken att åka fast varierar beroende på idrottarens kön och etnicitet.

Debatten om friidrottskvinnors testosteron långt ifrån över

Rättvisa tävlingar? Avsaknaden av testosterongränser för kvinnliga friidrottare kan få stora konsekvenser. Nästa år lyfter Internationella friidrottsförbundet frågan på nytt, med vetenskapliga underlag från bland andra svenska forskare.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Idrottsforskning.se ges ut av Centrum för idrottsforskning

08-120 537 00 (vxl)
cif@gih.se