Fysisk aktivitet på recept (FAR) är en modern och alltmer integrerad del av hälso- och sjukvården. Men redan för 200 år sedan fanns liknande recept. Rätt rörelser skulle revolutionera läkekonsten. Och Sverige var föregångslandet.
Med inspiration från främst USA har fysisk aktivitet på recept (FAR) blivit en allt synligare komponent i den svenska hälso- och sjukvården. Ett brett spektrum av specialister är involverade i kampen mot de negativa effekterna av vår stillasittande postindustriella livsstil – allt från idrottsmedicinare, fysioterapeuter och geriatriker till psykologer, pedagoger och idrottslärare. Fram tonar ett hälsoparadigm där den friska och sjuka kroppen, inklusive huvudet, måste greppas samtidigt för att det viktiga rörelsepusslet ska kunna läggas.
I retoriken kring FAR återfinns två tankefigurer som motiverar ett ökat samarbete mellan olika yrkesgrupper. Den ena lägger vikt vid att modern biomedicin, där laborationer och provsvar är de främsta diagnostiska verktygen, har lett till att helhetssynen på människan gått förlorad. Den andra rör överkonsumtion av läkemedel och att mer medicinering följaktligen inte är en väg framåt.
1800-talets rörelserecept
Men detta med rörelserecept är faktiskt inget nytt. Redan för 200 år sedan började individuellt anpassade sådana att skrivas ut i Sverige, och motiven bakom dem hade slående paralleller med dagens: Vi blev sjuka och veka av att inte röra på oss tillräckligt, vilket också menligt påverkade moralen.
De vetenskapliga anspråken bakom dessa FAR-prototyper var höga och precis som i dag betraktades inte ytterligare mediciner som vägen framåt. Rätt utförda och doserade, skulle rörelser till och med kunna ersätta dessa, menade förespråkarna. På mekanisk väg (muskelarbete, massage, rörelser, kroppsställningar) kunde kroppen bli frisk, men även stark och på så vis mer motståndskraftig mot sjukdomar. Mekaniska metoder ansågs minst lika potenta som kemiska läkemedel.
Fakta om FAR
Fysisk aktivitet på recept (FAR) är en metod för att främja fysisk aktivitet som utgår från hälso- och sjukvården. Fysisk aktivitet kan ersätta eller komplettera läkemedel.
Receptet gäller exempelvis promenader, trädgårdsarbete eller aktiv pendling (cykla eller gå). Organiserade aktiviteter kan också ingå. Individens behov och valmöjligheter avgör.
Källa: Folkhälsomyndigheten & 1177.se
De som först började skriva ut dessa rörelserecept var också övertygade om att den som gjorde det behövde ha vetenskaplig mekanisk kompetens, som omfattande både den sjuka och friska kroppen. Om inte skulle helheten gå förlorad och ordinationen lätt förfelas, det vill säga inte göra patienten frisk nog för att kunna påbörja de lika viktiga stärkande kroppsövningarna i gymnastiksalen.
Under 1800-talet var också den professionella gränsen mellan sjukt och frisk diffus. Läkare visade därför mycket stort intresse för fysisk fostran, samtidigt som gymnastiklärare såg botande av sjuka som en viktig del av deras kompetensområde. Ingen annanstans blev den här vetenskapliga och professionella kopplingen mellan den sjuka och friska kroppen så hårt institutionaliserad som i Sverige.
Stärka en förklenad samhällskropp
Avgörande för att rörelserecept skulle börja skrivas ut var Kungliga gymnastiska centralinstitutet (GCI, i dag GIH). På initiativ av poeten och fäktmästaren Pehr Henrik Ling grundades institutet 1813. Världens första statliga skola med ansvar för ett helt lands fysiska fostran.
Branting såg sina recept som ”mekaniska piller” innehållandes olika verksamma substanser. Eftersom varje rörelse hade en specifik verkan kunde de kombineras och på så vis designas för särskilda diagnoser.
Lings stora intresse för fysisk fostran kan dels spåras till samtida pedagogiska strömningar, dels till följderna av Napoleonkrigen. Misslyckanden på slagfälten förklarades i många länder av att den egna folkstammen hade förklenats. Behovet av gymnastik och stärkande kroppsövningar politiserades såldes kraftigt. Sverige var inget undantag, även om landet inte utsatts för de franska trupperna. Förlusten av Finland 1809 var bevis nog för sakernas usla tillstånd. Vi kunde inte försvara oss mot främmande makt. Hela samhällskroppen var i dåligt skick.
Svensk gymnastik på export
I övriga Europa fanns därför flera så kallade gymnasiarker, som likt Ling konstruerade gymnastiksystem. På en närmast global skala började dessa system även konkurrera om vilket som bäst kunde stärka kroppen, och vid sidan av tysk blev ”svensk gymnastik” mest inflytelserik. Många miljoner utländska skolbarn, men även rekryter, har därför tränats i Linggymnastiken, eller Swedish gymnastics/drill, som den ofta benämndes på engelska. Det är därför ingen överdrift att Linggymnastiken kan räknas till en av Sveriges absolut största kulturexporter.
Läs också:
Vad som gjorde att Lings system kunde höja sig över mängden var för det första dess statliga erkännande. Ett helt land sanktionerade det, vilket var unikt i samtiden. För det andra ansågs systemet vara mer vetenskapligt än konkurrenternas. Anatomin var ”gymnastikens käraste urkund” och fysiologin dess ”maka”, som Ling uttryckte det.
Sjukgymnastik skulle bota sjukdomar
Ling hade även ett stort intresse för sjukdomar. Enligt honom hade bristen på adekvata rörelser/mekanik inte bara gjort folket svagare. Det hade även blivit sjukare. Av den anledningen betonade Lings system inte bara militärgymnastik (inklusive fäktning) och friskgymnastik (pedagogisk gymnastik/skolgymnastik). Till skillnad från övriga gymnasiarker tryckte Ling mycket mer på mekanikens förmåga att bota sjukdomar, det han kallade sjukgymnastik (i dag fysioterapi). Allt från syfilis, reumatism och barnlöshet till neuroser, myalgier och ortopediska diagnoser låg inom dess kurativa räckvidd.
Han var fullt övertygad om att hans sjukgymnastik kunde revolutionera läkekonsten från grunden. Med det i åtanke är det inte förvånande att han också ansåg att sjukgymnastiken var den vetenskapliga stommen i systemet. Den ”ordna[de] lagarna för all mänsklig rörelse; ty utan den saknar den pedagogiska gymnastiken sin korrektiva natur, hvarförutan den har föga värde, och ingen sammanhållning.”
Ge läkarvetenskapen mekanisk kunskap
Detta innebar att GCI de facto även erhöll statlig sanktion som leverantör av vetenskapligt utarbetad mekanisk läkekonst, och det utan att skolan var förbunden med en medicinsk fakultet. Världsunikt! GCI skulle ge läkarvetenskapen vad den saknade: mekanisk kunskap. Utan sådan betraktades nämligen läkarvetenskapen som skadligt ensidig i sin fokusering på farmakologi.
Denna starka övertygelse hämtade mycket kraft från kritiken mot den så kallade heroiska medicinen, vilken blivit på modet inom läkarvetenskapen runt sekelskiftet 1800. Det betydde bland annat att man mycket kraftfullare än tidigare försökte att bota sjukdomar med ”hästdoser” av mediciner. Detta skapade kraftiga reaktioner, inte minst farliga biverkningar. (Därav ”heroisk”. Man vågade gå till doktorn).
Han var fullt övertygad om att hans sjukgymnastik kunde revolutionera läkekonsten från grunden.
Även många läkare kritiserade denna ”heoriska” utveckling. Huvudtesen bland dessa var att medikamenter var onaturliga och därför kontraproduktiva. Kritiken skapade i sin tur en stor efterfrågan på ”naturlig läkekonst”. Så kallad fysikalisk medicin kom i ropet. Vid sidan av olika vetenskapliga vattenterapier (hydropati/balneologi) och dieter blev sjukgymnastik och massage mest populärt. Den mekaniskt verkande sjukgymnastiken var inte bara potent, den var till skillnad från de farmakologiska preparaten också något naturligt för kroppen.
Som en följd av detta utvecklades en närmast missionärsliknande kåranda vid GCI om att läkarvetenskapen måste konverteras till att bli mycket mer mekaniskt orienterad. Ett signum för många examinerade studenter blev därför att emigrera och öppna kliniker utomlands. De spreds till jordens alla hörn.
Världens första sjukgymnaster
Övertygelsen om att professionell kompetens på både den sjuka och sjuka friska kroppen hade stora samhälleliga fördelar, bidrog även till att utländska läkare med intresse i fysisk fostran ofta fördrog Lings gymnastik.
På GCI utvecklades dock detta tidigt till en helig doktrin. Att den sjuka och friska kroppen var organiskt förbundna med varandra fick inte ifrågasättas. Gymnastikläraren var vetenskapligt och praktiskt inkompetent utan sjukgymnastik, och vice versa. Det fick i sin tur konsekvensen att eleverna på GCI inte bara blev gymnastiklärare. De blev samtidigt också världens första utbildade sjukgymnaster (fysioterapeuter) – vilken i dag är den tredje största professionen i västerländsk hälso- och sjukvård. Denna dubbla mekaniska yrkeskompetens kom i Sverige att samlas in under en skyddad yrkestitel: gymnastikdirektör.
Ett frapperande exempel på hur styrande GCI:s ställning blev på läkekonstens område är att svenska läkare, åtminstone under en period, var tvungna att ha en examen från GCI för att kunna öppna egna sjukgymnastiska institut i Sverige. Det innebar att en sjukgymnast hade en formell medicinsk rättighet som en läkare inte hade.
Mekaniska piller i historiens glömska
1800-talets rörelserecept användes både inom fysisk fostran och sjukvård, men det var på medicinens område som de först började skrivas ut. Den omedelbara anledningen var att Ling, men allra mest hans efterträdare på GCI, professor Gabriel Branting, hävdade att effekten av en rörelse kunde riktas mot ett visst organ och att den hade en ”specifik rörelseverkan”. Branting hämtade här framgångsrikt stöd från de samtida stora genombrotten inom neurologi och neurofysiologi.
Bildligt talat såg Branting sina recept som ”mekaniska piller” innehållandes olika verksamma substanser. Eftersom varje rörelse hade en specifik verkan kunde de kombineras och på så vis designas för särskilda diagnoser. Dessa högflyende och storslagna anspråk kom senare att ifrågasättas, särskilt på medicinens område, vilket starkt bidrog till att rörelserecepten fasades ut och förpassades till historiens glömska. Initialt togs de dock väl emot, också bland läkare.
Den allt högre specialiseringen inom 1900-talets moderna hälso- och sjukvård separerade sedan också den tidigare professionella kopplingen mellan den sjuka och den friska kroppen. Dagens stora intresse för FAR kan kanske därför ses som ett sätt att förena dem igen, för att kunna motverka de negativa effekter som vår stillasittande postindustriella livsstil antas föra med sig?
Referenser
- Ottosson, Anders, Joint history? The dislocated historical roots of osteopathy and chiropractic in European mechanical medicine and physical education, c. 1800-1950. (under review).
- Ottosson, Anders, “Gym machines and migration of medical knowledge in the 1800s.” Nils Hansson & Jonatan Wistrand (Eds) Bridging the Baltic – Transfer of Medical Knowledge in the Baltic Sea Region, 1850-2000, Rochester University Press, 2019, pp. 15-40 (26 s).
- Ottosson, Anders, ”The Age of Scientific Gynaecological Masseurs. ‘Non-intrusive’ male hands, female intimacy, and women’s health around 1900”, Social History of Medicine, 2016, vol. 24, pp. 802-828 (26 s).
- Ottosson, Anders, ”One history or many herstories? Gender politics and the history of physiotherapy’s origins in the nineteenth and early twentieth-century”, Journal of Women’s History, 2016, vol. 25, pp. 296-319. (24 s)