Att många unga idag rör sig för lite är ett problem som fått ökad aktualitet under pandemin. Men hur ser egentligen sambanden ut mellan fysisk aktivitet, skolprestation och psykiskt mående hos unga? Är de alltid så självklara? Två nya studier ger viktig kunskap inom området.

En rad studier har visat att många barn och ungdomar i dag rör sig för lite och sitter stilla för mycket, i relation till de rekommendationer som finns. Det finns även forskningsstöd för att mer fysisk aktivitet leder till att unga både mår bättre och presterar bättre i skolan.

Det stora intresset för sociala medier och dataspel ses ofta som problematisk. Inte minst eftersom unga med mycket skärmtid ägnar mindre tid åt att röra på sig.

Men är sambanden alltid så tydliga och självklara? Behöver de kanske nyanseras?

Läs också:

NIH-studie utmanar bilden

Frågorna aktualiseras i en ny doktorsavhandling från Norges idrottshögskola (NIH).

I den har Ingeborg Barth Vedøy studerat 600 elever, 12–16 år, på elva skolor under en treårsperiod. Hon hittar i studien inget samband mellan fysisk aktivitet och skolprestation. Och bara en mycket svag koppling mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa.

Att stillasittande leder till psykisk ohälsa får heller inget stöd i studien. Tvärtom i pojkarnas fall. Många timmar framför skärmen hade till och med en positiv inverkan på tonårspojkarnas välmående.

Studien pekar på svårigheten att mäta så komplexa samband, som exempelvis kopplingen mellan fysisk aktivitet och skolbetyg. Det finns många andra faktorer som påverkar skolbetyg vilka inte får samma uppmärksamhet som ungas brist på rörelse, hävdar hon. Till exempel skolmiljön, hur bra läraren är och relationerna mellan eleverna.

Projektet Hjärnhälsa ska ge mer kunskap

Gisela Nyberg, docent på Gymnastik- och idrottshögskolan, är forskare i folkhälsovetenskap med inriktning på fysisk aktivitet. Hon håller med om att sambanden är svåra att mäta, och att andra faktorer som påverkar får för lite fokus i studier på området.

Trots det, menar hon, visar den samlade forskningen att fysisk aktivitet främjar både psykisk hälsa och skolprestationer.

– Däremot vet vi inte vilka insatser som fungerar bäst, hur hög dosen fysisk aktivitet bör vara, hur lång tid och hur ofta aktiviteten bör genomföras. Det undersöker vi just nu i projektet Hjärnhälsa i skolan på Gymnastik- och idrottshögskolan, säger Gisela Nyberg.

En viktig faktor som förklarar resultaten i den norska studien är urvalet av elever, menar Gisela Nyberg. Studien baserar sig på en grupp av relativt välmående och fysiskt aktiva unga pojkar och flickor.

– Ungdomarna i den här studien mår lite för bra och är lite för fysiskt aktiva i grunden för att påverkas av en ökad fysisk aktivitet. Ett betydligt starkare samband mellan graden av fysisk aktivitet och mående och skolprestation går att hitta i andra grupper av ungdomar, säger Gisela Nyberg.

– De som rör sig allra minst är de som kommer att gynnas mest av en ökad fysisk aktivitet.

Andra populära artiklar:

Låg kunskap om utsatta grupper

Samtidigt är det just dessa utsatta grupper som inte alls rör sig som lätt tappas bort i forskningen, menar Gisela Nyberg. En förklaring är att det är svårt att få unga att delta i studier, inte minst från socioekonomiskt utsatta samhällsgrupper.

De som rör sig allra minst är de som kommer att gynnas mest av en ökad fysisk aktivitet

Låg kunskap om elevers behov och erfarenheter riskerar leda till både kortvariga och ineffektiva projekt, konstaterar hon.

– Gör man en insats för fysisk aktivitet i skolan är det jätteviktigt att anpassa insatsen för att passa och få med så många som möjligt. Annars kan man få en negativ effekt. När man till exempel infört pulsträning med hög intensitet i skolor känner sig vissa elever bara mer stressade. De tycker verkligen inte att det är kul.

All skärmtid är inte lika

Skärmtid hamnar ofta i skottgluggen i debatten om sämre fysisk och psykisk hälsa hos unga. Men så kategoriskt ska man inte döma ut många ungdomars främsta fritidssysselsättning, enligt resultaten i Ingeborg Barth Vedøys avhandling. Åtminstone inte pojkars dataspelande. Att spela kan vara både aktivt och socialt.

Gisela Nyberg berättar att forskningen nu alltmer börjar intressera sig för att se hur olika skärmaktiviteter påverkar unga pojkar och flickor. Kanske kan det nyansera farorna med skärmar.

– Det verkar som att vad man faktiskt gör på skärmen har betydelse för både den psykiska och fysiska hälsan. Det verkar som att framför allt tjejer mår sämre av att ägna mycket tid åt sociala medier. Men det kan vara annorlunda med dataspel.

Sambandet mellan skärmtid och rörelse ligger dock fast, påpekar hon.

– Vi ser i studier att man rör på sig mindre om man har mycket skärmtid.