Petter Northug använde ofta taktiken att lägga sig i rygg på andra åkare för att hålla sig piggare till slutet av loppet. Nu har svenska forskare tagit reda på exakt hur mycket energi man sparar på att använda Petters taktik.
Det är Mats Ainegren vid Sports Tech Research Centre, Mittuniversitetet, som lett forskningen där man studerat effekterna av ”drafting”, det vill säga att minska luftmotståndet genom att ligga bakom en annan åkare.
– Det är känt sedan länge att det ofta kan vara fördelaktigt att ligga i rygg i längdåkning. Men hur fördelaktigt och under vilka omständigheter är det ingen som vetat. Genom siffrorna vi tagit fram blir det tydligare för åkare och tränare hur stor vikt man bör lägga på denna aspekt under träning och tävling, säger Mats Ainegren.
I experimenten som genomfördes på ett stort rullband i en vindtunnel testades hur syreförbrukning (VO2) och hjärtfrekvens påverkades av att ligga först på rullbandet jämfört med att ligga bakom en annan åkare. Totalt deltog tio manliga och tio kvinnliga elitåkare i studien. Effekterna av ”drafting” studerades vid olika åkhastigheter och motsvarande fartvind och åkarna använde sig i testet av dubbelstakning i klassisk stil.
Resultaten visade att vid stakning i hastigheten 5 m/s eller snabbare gjorde det en signifikant skillnad på både syreförbrukning och hjärtfrekvens att ligga bakom annan en åkare, kontra att ligga först. För herrar var skillnaden i syreförbrukning cirka 3–5 procent och för damer cirka 2,5 procent. För damer krävdes det då att farten var 6 m/s.
– Det vi talar om här är sådana farter som eliten har på lättåkta stakpartier, till exempel i Vasaloppet. I den fart motionärer håller spelar det en marginell roll om man ligger framför eller bakom, det måste gå fortare för att luftmotståndet ska ha tillräckligt stor inverkan. Såvida det inte blåser motvind förstås. Då blir skillnaden ännu mer markant och effekter av ”drafting” intressant även vid motionärernas åkhastigheter, säger Mats Ainegren.
Men frågan är hur man egentligen ska tolka 3-5 procents skillnad i syreförbrukning. Är det mycket eller lite i sammanhanget? Mats Ainegren menar att man kan jämföra den siffran med den skillnad i energiåtgång som finns mellan en elitåkare med mycket bra teknik och en elitåkare med sämre teknik.
– Att dra i ett lopp, och därmed ta ett större luftmotstånd ger samma skillnad som att åka med motsvarande sämre skidteknik eller vallning. Man gör av med mer energi och blir tröttare, jämfört med de som åker med en mer effektiv teknik eller med mindre friktion mellan skida och snö, säger Mats Ainegren.
Vilka taktiska tips vill då Mats Ainegren, baserat på sina forskningsresultat, ge till de svenska elitåkarna i vinter?
– Att inte dra i lättåkta partier! Ligga först kan man gärna göra i en uppförsbacke eller på andra ställen där det går långsammare. Blåser det motvind och är nysnö i spåret blir det förstås ännu tyngre att ligga först i spåret. Effekten av drafting är också större för män än kvinnor på grund av generellt större kroppsstorlek och högre tävlingshastighet, säger Mats Ainegren.
2 kommentarer
På senare tid har masstarter ökat i antal bl.a. i världscupen. Kanske roligt/lättöverskådligt att se för publiken och från tv-fåtöljen. Men åkarna får en rättmätligare tävling med individuell start, som var mera vanlig tidigare.
Det måste kännas hopplöst för åkare som saknar spurtförmåga, att ständigt bli frånåkta i spurten av åkare dom litar på sin spurt och inte är villiga att dra en meter innan det är dags för spurten.
För att få bort detta kan regeländringar nog vara en lösning.
Mera tävlingar med individuell start kan vara en väg att gå.
Snegla på andra sporter, exempelvis tempolopp cykel och orientering, där fair play är gyllene regler.
Självklart måste masstarter finnas kvar, men om åkstarka åkare med hög kapacitet skall kunna konkurrera över ett helt lopp, krävs det att man tar en funderare över hur man vill ha det i framtidens skidlopp…
Tack för ”evidens”! Nu när alla vet det, då vill väl ingen ligga först? Blir det mera maskning, som ibland på 5-milen?