Fysisk aktivitet på recept istället för läkemedel blir allt vanligare. Äldre personer hänvisas ofta till träning på kommersiella gym. Träningen ger dem både bättre hälsa och nya sociala kontakter. Men mötet med gymkulturen är inte helt friktionsfri.
Även om det sällan finns några restriktioner för vem som får bli en del av kundkretsen på ett gym, finns en uppenbar koppling mellan gym och ungdom. Gymmens väggar pryds ofta av bilder på unga och välsvarvade kroppar. Många instruktörer är också unga (1). Samtidigt har andelen äldre i befolkningen ökat konstant och man beräknar att denna grupp kommer att fördubblas innan år 2060 (2). Fysisk aktivitet minskar vanligen med stigande ålder (3). Gruppen äldre är därför sannolikt den del av populationen som skulle kunna göra störst hälsovinster genom regelbunden träning.
Förbjuden mark
Med otillräcklig muskelstyrka minskar möjligheterna till ett oberoende liv, vilket påverkar såväl hälsa som livskvalitet (4). Studier visar dock att frånvaron av äldre förebilder i gymsammanhang verkar avskräckande, och kan stärka en tro på att äldres träning är mindre viktig (5,6). Denna artikel har ett tvådelat syfte. Den handlar för det första om hur äldre gymbesökare hittar sin väg till gymmet, och hur dessa vägar kan förstås i relation till föreningsidrotten och sjukvården. För det andra är syftet att diskutera om och hur gymträning påverkar äldres sociala hälsa. Artikeln bygger på ett etnografiskt projekt i vilket 24 äldre (63 år och äldre) gymbesökare intervjuats och observerats.
Obs!
Denna artikel är några år gammal. Det kan finnas nyare forskning i ämnet. Använd gärna vår sökfunktion. På centrumforidrottsforskning.se finns även en översikt av de studier CIF finansierar.
Ladda ner pdf:en nedan för att läsa hela artikeln
