Min läslista

Din läslista är tom.

Foto: JOHAN BERNSTRÖM, Bildbyrån

177
Delningar
Lägg i läslista
Förebygga skador / Hälsa & Medicin

Krafttag ska stoppa styrkelyftarnas skador

29 jan 2016
Text: Ulrika Aasa, Umeå universitet

Svenska styrkelyftare har stora skadeproblem. Hela 70 procent hade pågående smärtproblem i ny undersökning. Orsaken är överträning eller överbelastning, enligt styrkelyftarna själva. Forskningen söker nu svar på varför skadorna uppkommer.

Styrkelyft är en idrott inom Riksidrottsförbundet. Idrotten går ut på att lyfta en så tung vikt som möjligt i momenten knäböj, marklyft och bänkpress.1 Hur tungt man lyfter på träning och tävling beror förstås på lyftarens styrka, men även på erfarenhet, teknik, ålder, kroppsvikt och kön. Vikten kan uppgå till mellan två och fyra gånger den egna kroppsvikten.

Inom Svenska styrkelyftförbundet vill man utveckla styrkelyftarnas konkurrenskraft vid internationell tävlan. Därför anordnar förbundet fortlöpande utbildning i hur man bör periodisera sin träning och betydelsen av återhämtning. Trots detta har flera lyftare i junior- och seniorlandslaget skador som tvingar dem till både tränings- och tävlingsuppehåll.

Vikten kan uppgå till mellan två och fyra gånger den egna kroppsvikten.

Detta faktum har bekymrat Lars Berglund, doktorand vid Umeå universitet, som själv är aktiv styrkelyftare med egen erfarenhet av träningsuppehåll på grund av höftbesvär. Tillsammans har vi som forskar inom fysioterapi, ortopedi och idrottsmedicin genomfört ett antal styrkelyftsstudier för att på sikt kunna ta reda på om en optimering av styrkelyftarnas motorik och rörelsekontroll kan minska antalet skador.

Skillnader mellan könen

En första litteraturgranskning visar att det hittills är få studier som belyst möjliga riskfaktorer för styrkelyftare. De flesta studier om lyftarnas besvär är dessutom av mycket låg forskningsmässig kvalité.2

Vi gjorde en enkätstudie med syfte att ringa in skadeområden hos tävlingsaktiva män och kvinnor samt att undersöka möjliga riskfaktorer.3 Det visade sig att 70 procent av alla aktiva styrkelyftare i Sverige har kroppsliga besvär som de kopplar samman med utövande av sporten och som hämmar deras prestation. I enkätstudien definierade vi skada som ”smärta eller förlust av kroppsfunktion som begränsar den aktive i sin träning eller tävling”.

De viktigaste resultaten i enkätstudien är att det verkar finnas skillnader mellan män och kvinnor när det gäller var i kroppen som man upplever besvär. De kvinnliga deltagarna rapporterade klart mer frekventa besvär från bröstrygg och nacke jämfört med männen. Annars var överlag de mest skadedrabbade kroppsområdena ländrygg, axel och höft.

I 70 procent av fallen hade skadorna utvecklats smygande över tid. Det var alltså mer sällsynt med akuta skador. Resultaten visar också att styrkelyftarna inte i första hand står över träning när de upplever skador. De snarare modifierar sin träning och fortsätter träna, ibland trots att de känner smärta.

Ny skadeförebyggande forskning

Just nu utvecklar vi ett protokoll som ska kunna användas vid bedömning av tekniskt utförande i de tre delgrenarna. Protokollet granskas av flera experter inom styrkelyft och rörelseanalys. De har ombetts att skatta betydelsen av de olika bedömningsmomenten när det gäller förmågan att förebygga skador och öka prestationen hos lyftarna.

Ytterligare ett protokoll håller på att utarbetas. Det ska användas vid bedömning av lyftarnas besvär, kroppsfunktion, motorik och rörelsekontroll. Protokollet grundas på den kinesiopatologiska modellen. Modellen utgår ifrån tanken att störda rörelsemönster kan orsaka någon form av mikroskador i rörelseapparaten. Om man fångar upp och korrigerar dem kanske det går att undvika större och allvarligare skador utvecklas över tid.

150130 …rebro KK:s Ahmed Glizas ben under SM i styrkelyft under dag fyra av SM-veckan den 30 januari 2015 i …rebro. Foto: Johan Bernstršm / BILDBYRN / COP 119
Örebro KK:s Ahmed Glizas ben under SM i styrkelyft 2015. Foto: Johan Bernström, Bildbyrån

Vi hoppas även på att få forskningsmedel till att undersöka hur väl styrkelyftarnas upplevda besvär, kroppsfunktion och rörelsekontroll korrelerar med objektiva fynd såsom faktiska förändringar i ryggens anatomiska strukturer. Vi kommer att mäta strukturella förändringar med en magnetresonanskamera (MR-undersökning). Många inom vården hävdar att de besvär som styrkelyftare utvecklar beror på de höga belastningarna de utsätter sig för och att dessa besvär är direkt kopplade till patologiska strukturella förändringar, till exempel diskbuktningar.

Det verkar finnas skillnader mellan män och kvinnor när det gäller var i kroppen som man upplever besvär.

En MR-undersökning skulle kunna ge en vägledning i hur man ska undersöka och diagnostisera styrkelyftare med neuromuskuloskeletala besvär. Detta är något som borde ha gjorts för länge sedan.

I detta projekt söker vi efter möjliga riskfaktorer för utvecklandet av skador samt identifierar faktorer som kan påverka lyftarnas prestationsutveckling. Detta är nödvändig information för att man därefter ska kunna utveckla möjliga förebyggande åtgärder samt testa dessa vetenskapligt i fortsatta studier.

Marklyft som rehabilitering

Förutom att fokusera på styrkelyftare undersöker vi om marklyft kan användas som rehabiliterande övning för personer med ländryggsbesvär. I juni 2016 ska Lars Berglund försvara en randomiserade kontrollerad studie om delmomentet marklyft. Frågan är om marklyft kan användas istället för lågbelastande träning med fokus på motorisk kontroll, vilket har varit en vanlig metod inom både rehabilitering och friskvård under de senaste åren.

Sjuttio personer ingår i projektet. De rekryterades från företagshälsovården och hade alla besvär som var av en mer mekanisk karaktär där smärtan kunde härledas till deras hållning eller sätt att röra sig. Detta kallas för nociceptiva mekaniska ländryggsbesvär. Hälften av deltagarna tränade marklyft tillsammans med en sjukgymnast, tillika styrkelyftsprofilen David Holmberg från Piteå, flerfaldig svensk mästare i 120 kilosklassen och med internationella meriter på Europanivå. Den andra gruppen tränade motorisk kontroll, vilket i denna studie innebar att patienterna tränade på att hitta tillbaka till mer optimala rörelsemönster, både när det gäller specifik aktivering av stabiliserande muskler och när det gäller vardagsrörelser och rörelser kopplade till deras arbeten eller intressen.4

Deltagarna i båda grupperna erbjöds tolv träningstillfällen över en period på åtta veckor. I tillägg till träningen fick patienterna också en gedigen utbildning om hur ryggen fungerar och hur rörelsemönster och svaghet i muskulaturen kan vidmakthålla smärtproblemen. Smärta, självskattad funktion, uthållighet och styrka i bålen, tjocklek i ryggens djupt liggande multifidmuskler och hållning mätt med röntgenbilder fick avgöra effekten av träningen.

Skälet till att vi testade just marklyft är att patienter med ländryggsbesvär ofta uppvisar både en förändrad hållning och förändrad motorik samt nedsatt styrka. Marklyft har visat sig ge ökad styrka både i de ytliga rörelsemusklerna och de mer på djupet liggande stabilisatorerna.

Lovande resultat

Båda träningsformerna var mycket gynnsamma för patienterna; deras smärtintensitet sänktes och funktionsförmågan ökade. Däremot uppvisade patienterna som tränade motorisk kontroll en större ökning i funktionsförmåga, något som dock kan bero på att de skattade en lägre funktion vid baslinjemätningarna innan träningen startade.

Ett spännande resultat var också att deltagarna i båda grupperna ökade sin statiska lyftstyrka och förmågan att stå i plankan. Träning av motorik med lågbelastande övningar kan alltså på sikt öka prestation både i styrke- och uthållighetstester. Dock fann man ingen överförbarhet från marklyftsträning till motorik.

Det var endast gruppen som tränade motorisk kontroll som förbättrade sig när det gäller att klara så många rörelsekontrolltester som möjligt av sju möjliga. I denna grupp ökade antal korrekt utförda test från tre till sex, men i marklyftgruppen var det ingen skillnad. Detta innebär att de fysioterapeuter som jobbar med träning för patienter med nociceptiv mekanisk ländryggssmärta kan välja mellan marklyftsträning, om den utförs med en för individen anpassad progression och lyftteknik, och/eller motorisk kontrollträning när det gäller att minska smärta.

Men om patienterna behöver förbättra sin motorik under vissa specifika aktiviteter kanske en individualiserad motorikträning är nödvändig. Sekundära analyser av marklyftsgruppen visar att de patienter som hade högst smärta och sämst uthållighet i ryggens muskler när de började träna inte kunde tillgodogöra sig marklyftsträningen lika bra som patienterna i den andra gruppen.4

Sammanfattningsvis hoppas vi i projektgruppen tillsammans med Svenska styrkelyftförbundet att vi ska kunna fortsätta genomföra studier för idrotten styrkelyft och styrkelyftsutövare i Sverige. Med den stigande populariteten av styrketräning med skivstång anser vi att det behövs mer forskning om lyftarnas besvär, samt undersöknings- och utvärderingsmetoder och lämpliga förebyggande åtgärder anpassade för de krav som tung skivstångsträning ställer på idrottarnas kroppar.

Referenser

  1. Siewe, J. m.fl. Int J Sports Med. 2011. 32(9). s. 703-11.
  2. Svartholm, I. m.fl. Injuries among weightlifters and powerlifters – a systematic review. Submitted to British Journal of Sports Medicine. November 2015.
  3. Strömbäck, E. m.fl. Pain does not stop powerlifters from training: a cross-sectional study of injury and training patterns in Swedish powerlifters. Submitted to British Journal of Sports Medicine. November 2015.
  4. Aasa, B. m.fl. J Orthop Sports Phys Ther, 2015. 45(2). s. 77-85, B1-4.
  5. Berglund, L. m.fl. J Strength Cond Res. 2015. 29(7). s. 1803-11.

Forskare

Björn Aasa

Leg. sjukgymnast, Doktorand
Umeå universitet, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap

Lars Berglund

Leg. sjukgymnast, Doktorand
Umeå universitet, Institutionen för samhällsmedicin
och rehabilitering

Ulrika Aasa

Leg. sjukgymnast, Lektor
Umeå universitet, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering

Kommentarsfunktionen är stängd på denna artikel

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Idrottsforskning.se ges ut av Centrum för idrottsforskning

08-120 537 00 (vxl)
cif@gih.se