2022 blev tacklingar tillåtna i svensk damhockeys elitserie SDHL. Sverige var därmed först ut i världen. Därefter har även USA och Kanada börjat tillåta tacklingar. Två aktuella forskningsstudier från Lunds universitet har nu undersökt vad införandet har inneburit för skadeutvecklingen i Sverige.

Den ena studien utgår från försäkringsdata under sex säsonger, där alla ishockeyrelaterade skador som lett till kontakt med spelarnas licensförsäkringsbolag har registrerats via försäkringsbolaget.

Under det första spelåret med tacklingar sköt de inrapporterade skadorna i höjden. Från att ha legat på 6,6 skador per 1 000 spelartimmar säsongen före regeländringen, låg de säsongen efter på 16,7 skador per 1 000 spelartimmar. Sedan sjönk skadenivåerna lite, men genomsnittet för de sex undersökta säsongerna hamnade på 11. Snittet för motsvarande tidsperiod före regeländringen var 6,0.

Ovana kan bidra till skador

– Skadenivåerna kan komma att fortsätta sjunka i takt med att spelarna anpassar sig till det fysiska spelet, men det återstår att se. Det går inte att säkert säga att de högre skadesiffrorna beror på tacklingar, men vi spekulerar att så är fallet, eftersom allt annat är sig likt jämfört med tidigare säsonger, säger Amanda Lahti, forskare inom allmänmedicin och samhällsmedicin vid Lunds universitet.

Skador i axel och knä utgjorde de vanligaste skadeärendena hos försäkringsbolaget, vilket möjligen skulle kunna bero på att tjejerna tar emot tacklingar mot sargen med utsträckt arm, spekulerar Amanda Lahti. Att siffrorna ändå planar ut kan enligt henne eventuellt tolkas som att spelarna lär sig ett mer fysiskt spel med tiden.

Hjärnskakning vanligaste skadan

Den andra studien kartlade skador som ledde till frånvaro från träning eller match och som rapporterades in till ett skaderegister. Totalt registrerades 46 matchrelaterade skador. Resultaten visar att tacklingar är den vanligaste orsaken till skada och att hjärnskakning är den vanligaste skadetypen bland de registrerade frånvaroskadorna.

Studien visade också att spelaren ofta fortsatte att spela match, trots skada. I sex av tio fall av hjärnskakning stannade spelaren kvar i rinken. Majoriteten av skadorna, inklusive hjärnskakningar, visade sig inträffa i tredje perioden, alltså i slutet av matchen. Detta skulle eventuellt kunna tyda på att trötthet ökar risken för skada.

– Kanske handlar det inte bara om trötthet efter en tuff match. Eftersom kvinnliga hockeyspelare generellt tjänar mindre än sina manliga motsvarigheter kombinerar många elitidrott med arbete, vilket kan begränsa återhämtningen och bidra till ökad trötthet. I det fortsatta arbetet vill jag bland annat fördjupa förståelsen för hur sömn och återhämtning eventuellt påverkar risken för skada, säger Amanda Lahti.

Viktigt med forskning på kvinnor

Hon betonar att studien har följt skadeutvecklingen under endast två års tid och bygger på ett relativt litet antal skadehändelser. Resultaten bör därför tolkas med viss försiktighet.

Hos kvinnliga och manliga idrottare finns biologiska, anatomiska och sociala skillnader som påverkar risken för idrottsskador. Samtidigt är bara en liten del av idrottsmedicinsk forskning gjord på kvinnor.

– Detta gör kvinnospecifika studier nödvändiga. Även om den här studien har begränsningar bidrar den med viktig kunskap och baslinjedata för fortsatt uppföljning av kohorten och skadeutvecklingen över tid, säger Amanda Lahti.

Spelarna positiva till tacklingar

I resultaten framgår också att spelarna själva är fortsatt positiva till tacklingar – och att de inte tror att sådana leder till fler skador.

– Denna skillnad mellan spelarnas egen uppfattning och våra objektiva skadedata tittar jag närmare på i ett kommande arbete. Jag har då bland annat tagit hjälp av en genusforskare från IOK (Internationella olympiska kommittén) för att försöka förstå bättre, säger Amanda Lahti.