De elever som rör på sig allra minst på fritiden och sällan deltar i skolidrotten löper stor risk att skada sig i skolans idrottsundervisning. Det visar en stor svensk och internationell studie bland drygt 1000 ungdomar.
Syftet med studien var att undersöka förekomsten av skador inom fritidsidrott respektive i skolans idrottsämne hos ungdomar, och sätta det i relation till deras fysiska aktivitetsnivå i skola och på fritid. Studien genomfördes bland drygt 1000 ungdomar i 15–16-årsåldern i Nya Zeeland, Sverige, Tyskland och USA med hjälp av en omfattande enkät (1).
Ungdomarna fick svara på frågor om sina fysiska aktivitetsvanor på fritiden och hur de vanligtvis deltog i skolans idrottsundervisning. De svarade också på frågor om eventuella skador de råkat ut för i samband med idrottsutövning eller fysiska aktiviteter på fritiden respektive i skolans idrottsundervisning.
Läs också:
Två grupper stack ut
65 procent av ungdomarna svarade att de någon gång hade skadat sig när de utövat idrottsaktiviteter på sin fritid. De vanligaste kroppsdelarna de skadat var i nämnd ordning knä, fot, arm, hand och huvud. Andelen som angav att de skadat sig på skolans idrottslektioner var 52 procent och de vanligaste kroppsdelarna att skada var desamma som vid fritidsidrotten.
Skadeförekomsten ökade stegvis i relation till ungdomarnas aktivitetsgrad, med den högsta förekomsten av skador bland de som tränade fyra eller fler gånger i veckan, vilket kan te sig som naturligt. De som rör sig ofta har fler tillfällen att skada sig.
Mer anmärkningsvärt var att de ungdomar som var fysiskt inaktiva på fritiden och sällan deltog i skolan idrottsundervisning skadade sig i ungefär samma utsträckning som de som var aktiva i hög grad på både fritiden och i skolans idrott.
Olika skäl till skador
Dessa två ytterlighetsgrupper av ungdomar skadar sig i skolans idrott av helt olika skäl.
Den mest aktiva gruppen ådrar sig skador i sina fritidsidrotter där de har många tillfällen att skada sig utifrån aktivitetsfrekvensen, men enkätsvaren visar också att de inte låter sina skador läka ut och att de ständigt går upp igen. Skadorna som inte läkt färdigt och går upp igen i skolan rapporteras som skador inom skolans verksamhet. De aktiva ungdomarna deltar också alltid aktivt i skolans idrott, de uteblir inte och har även där fler tillfällen att skada sig.
Den andra gruppen ungdomar, de mest inaktiva, som skadar sig i skolans idrottsundervisning i nästan samma utsträckning som de allra mest aktiva gör det av motsatt anledning. De rör sig för sällan. Hos dessa ungdomar ger en kombination av låg grundmotorik och överdriven försiktighet föranledd av lågt självförtroende en ökat skaderisk (2-6).
Andra populära artiklar:
Bristande physical literacy
Det som kan ses som gemensamt för dessa båda ytterlighetsgrupper är att de kan anses ha bristande physical literacy (på svenska rörelserikedom) – fast på olika sätt.
Om Physical literacy
Physical literacy-begreppet omfattar fysisk kompetens men även motivation, självförtroende, förståelse och kunskap som individer utvecklar för att upprätthålla fysisk aktivitet på en lämplig nivå.
Physical literacy är alltså fysiskt kunnande i en mycket bred bemärkelse och kan jämföras med till exempel läs- och skrivkunnighet (literacy) och med matematisk kunnande (numeracy).
Den inaktiva gruppen av ungdomar skulle kunna benämnas ”rörelseanalfabeter”. De har inte tillräcklig koll på kropp och motorik, och den fysiska aktivitetsnivån blir lidande och skaderisken ökar.
Studien undersökte tonåringar men aktualiserar vad som sker under barndomen och som sedan följer med in i tonår och vuxenliv. Det är risk att de fumliga eller klumpiga barnen tidigt i livet avstår från fysisk aktivitet för att de upplever att de inte klarar av att vara i rörelse tillsammans med andra barn. De som i 15-16-årsåldern har låg grundmotorik riskerar skador i både arbete och fritid i framtida vuxenliv.
De mest högaktiva ungdomarna som dras med efterhängsna skador skulle behöva låta dem läka och minska aktivitetsgraden för att slippa men i framtiden. Physical literacy är även viktigt för att känna av vad som är lagom aktivitetsnivå; både för hög eller för låg dos fysisk aktivitet bryter ner och ökar skadebenägenheten.
Ju tidigare desto bättre
Physical literacy för alla barn har stora hälsovinster och är en billig försäkring, både skade- och livförsäkring, med nytta och nöje för fysisk aktivitet i ett livsperspektiv.
Samtidigt är det en utmaning för både fritidsidrott och skolidrott att utveckla barn och ungdomar i physical literacy på bästa vis för att undvika skador som följer med idrott och fysisk aktivitet. Allra bäst är om det läggs stort fokus på grundmotorik i förskoleåldern och sedan byggs upp på mer komplexa rörelser under uppväxten.
De som i 15-16 års åldern har låg grundmotorik hämtar näppeligen in det, men skulle uppmuntras till enkla motionsövningar för framtiden.
Referenser
1. Ann-Christin Sollerhed, Axel Horn, Ian Culpan, James Lynch. 2020. “Adolescent physical activity-related injuries in school physical education and leisure-time sports” Journal of International Medical Research (sagepub.com).
2. Bloemers, Frank, Dorine Collard, Mai Chin A Paw, Willem Van Mechelen, Jos Twisk, and Evert Verhagen. 2012. ”Physical inactivity is a risk factor for physical activity-related injuries in children.” Br J Sports Med 46 (9):669-674.
3. Clark, EM, JH Tobias, L Murray, and C Boreham. 2011. ”Children with low muscle strength are at an increased risk of fracture with exposure to exercise.” J Musculoskelet Neuronal Interact 11 (2):196-202.
4. Faigenbaum, Avery D, Trina L Gipson-Jones, and Gregory D Myer. 2012. ”Exercise deficit disorder in youth: an emergent health concern for school nurses.” The Journal of School Nursing 28 (4):252-255.
5. Kontos, Anthony P. 2004. ”Perceived risk, risk taking, estimation of ability and injury among adolescent sport participants.” Journal of pediatric psychology 29 (6):447-455.
6. Verhagen, EALM, Dorine Collard, M Chin A Paw, and Willem Van Mechelen. 2009. ”A prospective cohort study on physical activity and sports-related injuries in 10–12-year-old children.” British journal of sports medicine 43 (13):1031-1035.