I boken "I tjejers spår – för framtids segrar. Om tjejlopp och villkor för kvinnors motionsidrottande" har vi undersökt olika aspekter av motionslopp för kvinnor: deras framväxt, form, budskap, deltagare, villkor och konsekvenser. I den här artikeln tar vi ett samlat grepp om den kunskap som vår forskning har genererat och presenterar de viktigaste slutsatserna.

Svenska motionslopp för kvinnor, så kallade tjejlopp, attraherar varje år hundratusentals deltagare. Trots det uttrycker många av tjejloppsdeltagarna en viss kluvenhet kring fenomenet. Det framkommer i de över 600 deltagarberättelser som vi har samlat in, samt dyker med jämna mellanrum upp i samhällsdebatten. Det är något som skaver med tjejloppen. De beskrivs bland annat som alltför jippobetonade, förminskande och könsdiskriminerande – för både kvinnor och män.

Det är något som skaver med tjejloppen. De beskrivs bland annat som alltför jippobetonade, förminskande och könsdiskriminerande

När projektet startade undrade vi varför tjejloppen har så stor attraktionskraft: Varför ställer så många upp? Vad betyder tjejloppen för de enskilda deltagarna? Hur upplever deltagarna dessa lopp och hur pratar de om dem? Men vi funderade också över tjejloppen som kulturellt fenomen: Vad är ett tjejlopp? Och vad gör tjejloppen, det vill säga vilka är de sociala och politiska konsekvenserna av tjejloppen? Det handlar här både om tjejloppen som de ser ut i dag och i relation till hur de har vuxit fram.

Materialet vi studerat genomsyras också av uttryck för kvinnokraft, ”girl power” och systerskap – och initiativtagare till loppen har ofta haft en jämställdhetsambition. De mycket personliga berättelser som deltagarna har förmedlat till oss, och våra analyser av dem, pekar mot att tjejlopp som fenomen skulle kunna ha feministiska, jämställdhetsfrämjande och frigörande konsekvenser. Fungerar tjejloppen rentav som ett feministiskt projekt – och i så fall hur och varför? Eller gör de inte det – och i så fall varför?

Varför tjejlopp är ett feministiskt projekt

Ett första resultat av tjejloppens betydelse är att de lär kvinnor fysisk styrka och kroppsligt och mentalt självförtroende. Kvinnor upplever här en kropp som är ändamålsenlig, i rörelse, funktionell och stark – och finner glädje i detta. Den individuella upplevelsen förstärks av det kollektiva sammanhanget. En viktig dimension är den gemensamma rörelseglädjen.

Ett andra resultat är att tjejloppens inramning och tilltal medger en möjlighet att sporta och delta i motionslopp på andra sätt än genom den manliga idrottsnormen om tävling, tider och konkurrens. Tjejloppsarrangörernas betoning av fest, glädje och gemenskap, samt nedtoning av prestationsmomentet, ger utrymme för fysisk aktivitet oavsett erfarenhet och ambitionsnivå. Tjejloppen blir lågtröskelarrangemang där alla kan vara med.

Ett tredje resultat är att det helkvinnliga sammanhanget gör att betydelsen av kön försvinner och att själva idrottandet hamnar i fokus. Den maskulina idrottsnormen är annars så dominerande att det är omöjligt för kvinnor att inte mätas och jämföras med hur män genomför ett motionslopp. Deltagarna upplever att de i tjejloppen får möjlighet att bli motionsidrottare bortom kön, och detta är en av anledningarna till att de föredrar motionslopp för kvinnor.

Det helkvinnliga sammanhanget gör att betydelsen av kön försvinner och att själva idrottandet hamnar i fokus

Ett fjärde resultat är att kvinnorna genom tjejloppen initieras i och får tillgång till sportvärlden. Tjejloppens funktion som instegslopp är en viktig del i att ge kvinnor tillgång till motionsidrott och motivation för regelbunden träning.

Ett femte resultat är att framväxten av de svenska tjejloppen, deras utveckling och det som har kommit i deras efterföljd, innebär en frigörelse på motionsidrottens område för både kvinnor och män. Genom kortare könsblandade lopp som Halvvättern och Blodomloppet, inspirerade av tjejloppen, skapas förebilder och möjligheter att motionsidrotta och delta i lopp på ett annat, mer måttfullt sätt även för män.

Vårt sjätte resultat är att tjejloppen synliggör sportande kvinnor som kollektiv, vilket förändrar normer både för vad en idrottare är och vad en kvinna är. I och med tjejloppens storlek och karaktär av evenemang och folkfest, med musik, sponsortält, matförsäljning, och tusentals loppdeltagare på en tydligt uppmärkt och avgränsad plats, blir kvinnor som idrottar synliga och tar plats i det offentliga rummet.

Ett sjunde resultat är att tjejloppen samtidigt innebär en befriande osynlighet för den enskilda deltagaren, i och med att hon uppgår och försvinner i den stora massan, istället för att vara den enstaka, avvikande ”tjejen” som springer förbi. En viktig aspekt av denna osynlighet beskrivs av deltagarna som att det är skönt att få fokusera sitt eget görande istället för hur ”man ser ut i spåret” och att man får vara sig själv och ”bara springa”.

Varför tjejloppen inte är ett feministiskt projekt

Trots ovanstående, finns också inslag i arrangemangen som motverkar jämställdhet.

Ett sådant inslag är att tjejloppen som kommersiell produkt har en specifik inramning som bygger på stereotypa förståelser av kön: distanserna är korta, prestationsmomentet nedtonas, loppen utformas som ”tjejevent” som förstärker en heteronormativ ordning, exempelvis föreställningen om att kvinnor och män är varandras motsatser och attraheras av varandra. Detta är en målgruppsanpassning som utgår från en generaliserad uppfattning om vad en kvinna är, vilka intressen och egenskaper hon har, vilken typ av liv hon lever och vilka relationer hon är involverad i.

Som kontrast kan nämnas att ursprungstjejloppet New York Mini 10K fortfarande har ett starkt fokus på ”empowerment through running” och en politisk underton

En annan aspekt bygger vidare på den sociala inramningen där det trevliga med tjejloppen hela tiden betonas. Detta görs dels från arrangörernas sida, men även av deltagarna själva. Tjejloppen definieras som ”en kul grej”, vilket styr bort tankarna från feminism och jämställdhet. Som kontrast kan nämnas att ursprungstjejloppet New York Mini 10K fortfarande har ett starkt fokus på ”empowerment through running” och en politisk underton. Det är ett löplopp, snarare än ett socialt event, och en manifestation för kvinnors rätt till löpning och god fysisk hälsa.

En tredje aspekt är att tjejloppens koncept omfattar idéer om att jämställdhetskamp inte behövs eftersom Sverige anses vara ett jämställt land. Feminism bygger på tanken om kvinnors kollektiva vilja att förändra samhällsstrukturer. Termen ”girl power”, som återkommer i deltagarberättelserna, är central. Den uppfattas dock inte som en politiserad kraft, utan bygger istället på enskilda individers självförverkligande, om än sida vid sida.

Vår slutsats är att normer kring kvinnlighet, så som de framträder i tjejloppen, inte verkar gå ihop med feminism och jämställdhetskamp. Tjejloppen ses som ”snälla” arrangemang och feminism som något aggressivt. Samtidigt med tjejloppens framväxt har också kommersialisering och marknadstänkande fått genomslag inom träning och motionslopp på bred front. Kombinationen av ”ett lopp för alla (kvinnor)” och den ökade kommersialiseringen har också inneburit att det är enklare att göra tjejloppen till något socialt och snällt, än att utnyttja potentialen att göra det samhällsomdanande och politiskt.

Tjejloppen blir i ett avseende ett ”fängelse” som låser in och cementerar könsförståelser

Tjejloppen blir i ett avseende ett ”fängelse” som dels låser in och cementerar könsförståelser, dels förminskar betydelsen av kvinnors motionsidrottande, genom att tjejvarianterna framställs som mindre krävande och seriösa än andra lopp. Benämningar som ”tjej”-lopp och ”tjej”-klassiker, gör att många som identifierar sig som ”tjej”, ”kvinna”, ”tant” och så vidare, automatiskt väljer dessa alternativ och att tjejloppen därmed indirekt riskerar att begränsa kvinnors möjligheter att fritt välja distanser, inramningar och förhållningssätt till sitt motionsloppsdeltagande. ”Tjej” står för det måttfulla, sociala och eventbetonade motionerandet, i motsats till andra, könsblandade motionslopp som får stå för utmaning, prestation och tävling.

Spänning mellan härligt och problematiskt

Tjejloppen ger upphov till kluvna känslor både hos deltagarna och i samhällsdebatten. Det finns en spänning mellan härligt och problematiskt, befriande och begränsande, frizon och fängelse. Å ena sidan är loppen enormt populära arrangemang. Här handlar det för deltagarna i hög grad om igenkänning och att identifiera sig med den bild av vad det innebär att vara kvinna som tjejloppsarrangörerna presenterar. Å andra sidan visar vårt material att långt ifrån alla deltagare känner igen sig i denna bild. Därtill har många deltagare ett stort idrottsintresse och är ute efter att genomföra ett motionslopp i första hand, inte att delta i sociala kringarrangemang.

Vår slutsats är att allt det som handlar om görandet, själva aktiviteten, det kroppsliga och mentala genomförandet av loppet, pekar på att tjejloppen utgör ett feministiskt projekt. Detta i och med att kvinnorna genom sitt motionsloppsdeltagande erövrar en del av en domän som historiskt sett har varit förbehållen män. Inramningen av loppen motverkar dock ofta det feministiska projektet.

Det är när motionsloppet i sig blir sekundärt som det inte längre har en feministisk funktion. När fokus blir på att ”vara” istället för att ”göra” förändras deltagarnas position från aktivt subjekt till passivt objekt. Utmaningen ligger därför i att lyckas få den fysiska och mentala prestationen, det aktiva görandet, att träda fram och bli huvudfokus även i tjejloppen – och att dessa lopp ska erkännas som den bedrift och prestation de faktiskt är, inte som en ”fegisvariant”.