I boken "I tjejers spår – för framtids segrar. Om tjejlopp och villkor för kvinnors motionsidrottande" har vi undersökt olika aspekter av motionslopp för kvinnor: deras framväxt, form, budskap, deltagare, villkor och konsekvenser. I den här artikeln tar vi ett samlat grepp om den kunskap som vår forskning har genererat och presenterar de viktigaste slutsatserna.
Svenska motionslopp för kvinnor, så kallade tjejlopp, attraherar varje år hundratusentals deltagare. Trots det uttrycker många av tjejloppsdeltagarna en viss kluvenhet kring fenomenet. Det framkommer i de över 600 deltagarberättelser som vi har samlat in, samt dyker med jämna mellanrum upp i samhällsdebatten. Det är något som skaver med tjejloppen. De beskrivs bland annat som alltför jippobetonade, förminskande och könsdiskriminerande – för både kvinnor och män.
Det är något som skaver med tjejloppen. De beskrivs bland annat som alltför jippobetonade, förminskande och könsdiskriminerande

När projektet startade undrade vi varför tjejloppen har så stor attraktionskraft: Varför ställer så många upp? Vad betyder tjejloppen för de enskilda deltagarna? Hur upplever deltagarna dessa lopp och hur pratar de om dem? Men vi funderade också över tjejloppen som kulturellt fenomen: Vad är ett tjejlopp? Och vad gör tjejloppen, det vill säga vilka är de sociala och politiska konsekvenserna av tjejloppen? Det handlar här både om tjejloppen som de ser ut i dag och i relation till hur de har vuxit fram.
Materialet vi studerat genomsyras också av uttryck för kvinnokraft, ”girl power” och systerskap – och initiativtagare till loppen har ofta haft en jämställdhetsambition. De mycket personliga berättelser som deltagarna har förmedlat till oss, och våra analyser av dem, pekar mot att tjejlopp som fenomen skulle kunna ha feministiska, jämställdhetsfrämjande och frigörande konsekvenser. Fungerar tjejloppen rentav som ett feministiskt projekt – och i så fall hur och varför? Eller gör de inte det – och i så fall varför?
Varför tjejlopp är ett feministiskt projekt
Ett första resultat av tjejloppens betydelse är att de lär kvinnor fysisk styrka och kroppsligt och mentalt självförtroende. Kvinnor upplever här en kropp som är ändamålsenlig, i rörelse, funktionell och stark – och finner glädje i detta. Den individuella upplevelsen förstärks av det kollektiva sammanhanget. En viktig dimension är den gemensamma rörelseglädjen.
Ett andra resultat är att tjejloppens inramning och tilltal medger en möjlighet att sporta och delta i motionslopp på andra sätt än genom den manliga idrottsnormen om tävling, tider och konkurrens. Tjejloppsarrangörernas betoning av fest, glädje och gemenskap, samt nedtoning av prestationsmomentet, ger utrymme för fysisk aktivitet oavsett erfarenhet och ambitionsnivå. Tjejloppen blir lågtröskelarrangemang där alla kan vara med.
Ett tredje resultat är att det helkvinnliga sammanhanget gör att betydelsen av kön försvinner och att själva idrottandet hamnar i fokus. Den maskulina idrottsnormen är annars så dominerande att det är omöjligt för kvinnor att inte mätas och jämföras med hur män genomför ett motionslopp. Deltagarna upplever att de i tjejloppen får möjlighet att bli motionsidrottare bortom kön, och detta är en av anledningarna till att de föredrar motionslopp för kvinnor.
Det helkvinnliga sammanhanget gör att betydelsen av kön försvinner och att själva idrottandet hamnar i fokus
Ett fjärde resultat är att kvinnorna genom tjejloppen initieras i och får tillgång till sportvärlden. Tjejloppens funktion som instegslopp är en viktig del i att ge kvinnor tillgång till motionsidrott och motivation för regelbunden träning.
Ett femte resultat är att framväxten av de svenska tjejloppen, deras utveckling och det som har kommit i deras efterföljd, innebär en frigörelse på motionsidrottens område för både kvinnor och män. Genom kortare könsblandade lopp som Halvvättern och Blodomloppet, inspirerade av tjejloppen, skapas förebilder och möjligheter att motionsidrotta och delta i lopp på ett annat, mer måttfullt sätt även för män.
Vårt sjätte resultat är att tjejloppen synliggör sportande kvinnor som kollektiv, vilket förändrar normer både för vad en idrottare är och vad en kvinna är. I och med tjejloppens storlek och karaktär av evenemang och folkfest, med musik, sponsortält, matförsäljning, och tusentals loppdeltagare på en tydligt uppmärkt och avgränsad plats, blir kvinnor som idrottar synliga och tar plats i det offentliga rummet.
Ett sjunde resultat är att tjejloppen samtidigt innebär en befriande osynlighet för den enskilda deltagaren, i och med att hon uppgår och försvinner i den stora massan, istället för att vara den enstaka, avvikande ”tjejen” som springer förbi. En viktig aspekt av denna osynlighet beskrivs av deltagarna som att det är skönt att få fokusera sitt eget görande istället för hur ”man ser ut i spåret” och att man får vara sig själv och ”bara springa”.
Varför tjejloppen inte är ett feministiskt projekt
Trots ovanstående, finns också inslag i arrangemangen som motverkar jämställdhet.
Ett sådant inslag är att tjejloppen som kommersiell produkt har en specifik inramning som bygger på stereotypa förståelser av kön: distanserna är korta, prestationsmomentet nedtonas, loppen utformas som ”tjejevent” som förstärker en heteronormativ ordning, exempelvis föreställningen om att kvinnor och män är varandras motsatser och attraheras av varandra. Detta är en målgruppsanpassning som utgår från en generaliserad uppfattning om vad en kvinna är, vilka intressen och egenskaper hon har, vilken typ av liv hon lever och vilka relationer hon är involverad i.
Som kontrast kan nämnas att ursprungstjejloppet New York Mini 10K fortfarande har ett starkt fokus på ”empowerment through running” och en politisk underton
En annan aspekt bygger vidare på den sociala inramningen där det trevliga med tjejloppen hela tiden betonas. Detta görs dels från arrangörernas sida, men även av deltagarna själva. Tjejloppen definieras som ”en kul grej”, vilket styr bort tankarna från feminism och jämställdhet. Som kontrast kan nämnas att ursprungstjejloppet New York Mini 10K fortfarande har ett starkt fokus på ”empowerment through running” och en politisk underton. Det är ett löplopp, snarare än ett socialt event, och en manifestation för kvinnors rätt till löpning och god fysisk hälsa.
En tredje aspekt är att tjejloppens koncept omfattar idéer om att jämställdhetskamp inte behövs eftersom Sverige anses vara ett jämställt land. Feminism bygger på tanken om kvinnors kollektiva vilja att förändra samhällsstrukturer. Termen ”girl power”, som återkommer i deltagarberättelserna, är central. Den uppfattas dock inte som en politiserad kraft, utan bygger istället på enskilda individers självförverkligande, om än sida vid sida.
Vår slutsats är att normer kring kvinnlighet, så som de framträder i tjejloppen, inte verkar gå ihop med feminism och jämställdhetskamp. Tjejloppen ses som ”snälla” arrangemang och feminism som något aggressivt. Samtidigt med tjejloppens framväxt har också kommersialisering och marknadstänkande fått genomslag inom träning och motionslopp på bred front. Kombinationen av ”ett lopp för alla (kvinnor)” och den ökade kommersialiseringen har också inneburit att det är enklare att göra tjejloppen till något socialt och snällt, än att utnyttja potentialen att göra det samhällsomdanande och politiskt.
Tjejloppen blir i ett avseende ett ”fängelse” som låser in och cementerar könsförståelser
Tjejloppen blir i ett avseende ett ”fängelse” som dels låser in och cementerar könsförståelser, dels förminskar betydelsen av kvinnors motionsidrottande, genom att tjejvarianterna framställs som mindre krävande och seriösa än andra lopp. Benämningar som ”tjej”-lopp och ”tjej”-klassiker, gör att många som identifierar sig som ”tjej”, ”kvinna”, ”tant” och så vidare, automatiskt väljer dessa alternativ och att tjejloppen därmed indirekt riskerar att begränsa kvinnors möjligheter att fritt välja distanser, inramningar och förhållningssätt till sitt motionsloppsdeltagande. ”Tjej” står för det måttfulla, sociala och eventbetonade motionerandet, i motsats till andra, könsblandade motionslopp som får stå för utmaning, prestation och tävling.
Spänning mellan härligt och problematiskt
Tjejloppen ger upphov till kluvna känslor både hos deltagarna och i samhällsdebatten. Det finns en spänning mellan härligt och problematiskt, befriande och begränsande, frizon och fängelse. Å ena sidan är loppen enormt populära arrangemang. Här handlar det för deltagarna i hög grad om igenkänning och att identifiera sig med den bild av vad det innebär att vara kvinna som tjejloppsarrangörerna presenterar. Å andra sidan visar vårt material att långt ifrån alla deltagare känner igen sig i denna bild. Därtill har många deltagare ett stort idrottsintresse och är ute efter att genomföra ett motionslopp i första hand, inte att delta i sociala kringarrangemang.
Vår slutsats är att allt det som handlar om görandet, själva aktiviteten, det kroppsliga och mentala genomförandet av loppet, pekar på att tjejloppen utgör ett feministiskt projekt. Detta i och med att kvinnorna genom sitt motionsloppsdeltagande erövrar en del av en domän som historiskt sett har varit förbehållen män. Inramningen av loppen motverkar dock ofta det feministiska projektet.
Det är när motionsloppet i sig blir sekundärt som det inte längre har en feministisk funktion. När fokus blir på att ”vara” istället för att ”göra” förändras deltagarnas position från aktivt subjekt till passivt objekt. Utmaningen ligger därför i att lyckas få den fysiska och mentala prestationen, det aktiva görandet, att träda fram och bli huvudfokus även i tjejloppen – och att dessa lopp ska erkännas som den bedrift och prestation de faktiskt är, inte som en ”fegisvariant”.
Referenser
Lindelöf, K.S. och Woube A. I tjejers spår – för framtids segrar. 2019.
3 kommentarer
Hej Karin och Annie! Superintressant läsning, tack för det! Ni sätter ord på saker som jag känt men aldrig formulerat. Kom på mig själv med att sitta och nicka när jag läste. Exempelvis har jag gått från att tävla på landsvägscykel där det är självklart med damklass till att testa på tävling på mountainbike där det ofta är gemensam start. Utöver att det känns farligt i starten och att det är svårt att se sina medtävlande under loppet (vilket ger en helt annan taktik) så har något gnagt. Efter att ha läst denna text har jag kommit fram till att för mig är det ”Ett tredje resultat är att det helkvinnliga sammanhanget gör att betydelsen av kön försvinner och att själva idrottandet hamnar i fokus.” samt ”Ett sjunde resultat är att tjejloppen samtidigt innebär en befriande osynlighet för den enskilda deltagaren, i och med att hon uppgår och försvinner i den stora massan, istället för att vara den enstaka, avvikande ”tjejen” som springer förbi”. Intressant, stämmer in på min upplevelse av gemensam start i cykeltävlingar! Nu förstår jag vad det är som skavt men som jag inte kunnat förklara, vilket känns viktigt i diskussion (med män) om detta med separat damstart, vilket verkar vara en het potatis. Stort tack för erat arbete! /Cecilia
Hej! Tack för en intressant diskussion i ämnet löpning för kvinnor! Jag är 66 år och har sprungit i 25 år! Jag hängde med på Vårruset 1994 – tror jag det var – med jobbet! Hade aldrig löptränat innan utan var gymnast och simmare! Men jag fastade för den sporten! Det var lätt att utföra löpningen – mitt i livet och med familjen – bara sticka ut- inga tider att passa! Jag sprang tjejmilen några år och sedan år 2000 började jag springa Göteborgsvarvet! Jag funderade rätt länge innan jag anmälde mig om jag skulle våga springa -det var ju inte så många kvinnor då! Jag sprang mitt 19: e varv i år! Lite tankar om dessa år som kvinnlig och nu äldre kvinnlig löpare: varje gång jag pratade med andra människor om varvet så frågade de alltid – både kvinnor och män – Din man springer väl också varvet! Det var som om jag som kvinna inte kunde göra prestationen själv! Då för 20 år sedan fanns det inte så mycket tekniska prylar att kolla sin prestation med, det var ont om kvinnliga attiraljer, kläderna – t-shirts av bomull, på mitt första Gbg-varv sprang jag först 21 km och sedan tänkte jag köpa en t-shirt som minne! Då efter varvet fanns det bara storlek XL kvar – så jag har en blå stor bomullst-shirt som minne! Min man har inte börjat springa än men mina döttrar som idrottade i lagspel när de var yngre -löptränar till husbehov och deltar ibland i lopp! Jag tror att jag har inspirerat dem att löpa -de hejar på mig vid olika lopp! Så gör även mina barnbarn – speciellt mitt barnbarn som är 3 år och flicka! Hon har sett mig springa varvet och själv sprungit lilla varvet- Jag springer som du gör mormor! Att delta i ett lopp handlar om att våga visa sig inför andra, publiken är oftast imponerade av alla som springer och de hjälper till att driva fram dig i loppet! Man får räkna med att bli bedömd eller/och uppskattad! Män som jag och min man träffar frågar ofta om jag är en löpare! De säger att det syns på mig! De sista 6 åren arbetade jag i team på min arbetsplats med en man som var 25 år yngre än mig! Vi blev ett bra team i vårt arbete och jag påverkade honom att börja springa varvet! Vi sprang samma seedningslopp för några år sedan! I det fallet blev aktiviteten vårt samtalsämne – ett möte mellan två människor – olika kön, olika åldrar, olika erfarenheter – 20 års löpning – explosivitet i löpsteg m.m Det var mina tankar om mitt liv som kvinnlig löpare Mvh May Johansson PS Jag har anmält mig till Göteborgsvarvet 2020 ds
Tack May för din fina berättelse och för att du delade med dig av dina reflektioner. Lycka till med ditt fortsatta löpande – och om du läser vår bok, hör gärna av dig och berätta vad du tycker efteråt! Hälsn, Karin S Lindelöf