I kuperade terränglopp lönar det sig att bromsa farten i kraftiga utförsbackar. Det visar en studie från Mittuniversitetet. Resultaten går emot tidigare råd.
– Är det tillräckligt brant är det för oekonomiskt att springa för fort, säger David Sundström, en av forskarna.
Hur löpare hanterar utförsbackar har stor påverkan på prestationen i kuperade terränglopp, till exempel i fjällmaraton. Ny forskning från Mittuniversitetet visar att det lönar sig att hålla en lägre fart vid brant nedförslutning. Alltså tvärtemot vad många tror.
– Det är en spridd uppfattning att löpare bör hålla igen i uppförsbackar och blåsa på utför. Men är det tillräckligt brant utför är det för oekonomiskt att springa fort, säger David Sundström, en av forskarna bakom studien.
Läs också:
Tester i olika lutningar och tempo
Forskarna har undersökt hur mycket energi en löpare gör av med i olika farter i nedförsbackar. Studien utgår från scenarier med tre lutningar: fem respektive tio grader, samt plant underlag.
Testpersoner fick springa i samtliga lutningar i två olika hastigheter. En fart som representerade tävlingshastighet vid långa kuperade terränglopp, samt ett långsammare tempo.
– Det visar sig att löpningen i fem graders utförslutning är mer energieffektiv i den högre farten än i den lägre. När det är brantare tycks det vända. Då förbrukas mindre energi vid en lägre hastighet, säger David Sundström.
Motionären tjänar mest
Hur mycket man har att vinna på forskarnas råd beror på banans längd och backarnas lutning. Inte minst motionäraren har tid att tjäna på en smart strategi, enligt David Sundström.
– Motionärer tar lång tid på sig och behöver vara mer sparsamma med sina energiresurser. Elitlöpare är ute en kortare tid och har därför inte lika begränsat med energi, säger han.
Testerna har genomförts på ett löpband med hjälp av infraröda kameror som detaljerat mätt rörelsemönstret i löpsteget. Det är den första studien som undersöker löpning i lutning i kombination med olika löphastigheter.