Min läslista

Din läslista är tom.

29
Delningar
Lägg i läslista
Kost / Hälsa

Hälsorisk eller hälsoboost? Så påverkas kroppen av ett lågt kaloriintag

24 May 2022
Text: Michail Tonkonogi, professor i medicinsk vetenskap, Högskolan Dalarna

Vad händer om man, över tid, får i sig 10-20 procent färre kalorier än vad kroppen borde ha? Denna fråga studeras inom forskningsfälten Relativ energibrist och Caloric Restriction. Men där det ena lyfter fram flera allvarliga hälsorisker ser det andra en potentiellt längre livslängd. Hur kan det komma sig?

Under de senaste åren har ett forskningsområde fått allt större medialt genomslag, inte minst tack vare att svenska forskare börjar bli väldigt framträdande inom fältet. Det handlar om forskningen kring relativ energibrist hos individer som tränar hårt. Relativ energibrist innebär att man får i sig för lite energi och kroppen drar ner på viloämnesomsättningen.

Läs också:

Förändrad ämnesomsättning

Kroppens dagliga energiutgifter består av tre delar – viloämnesomsättning; energi som går åt till rörelseaktivitet; och energi som går åt för att smälta föda.

Fakta: Relativ energibrist

Relativ energibrist orsakas av låg energitillgänglighet, oftast till följd av otillräckligt energiintag.

Energitillgänglighet (kcal per kg fettfri massa per dag) är den mängd energi som finns kvar till kroppens grundläggande fysiologiska processer när den mängd energi som använts under träning dras bort från energiintaget.

Låg energitillgänglighet medför ett katabolt (nedbrytande) tillstånd, där kroppen kompenserar det otillräckliga energiintaget genom att bryta ner muskel- och fettväv för att tillgodose substrat till träning och fysiologiska processer.

Vid låg energitillgänglighet under en längre period regleras viloämnesomsättningen och grundläggande fysiologiska processer såsom produktion av könshormoner ned.

Det medför att energibalansen återupprättas på en lägre nivå, vilket betyder att idrottare kan vara viktstabila/ha normalvikt, men samtidigt ha för låg energitillgänglighet för normal fysiologisk funktion med ökad risk för ohälsa, skador och nedsatt prestation.

Källa: Idrottsforskning.se

Viloämnesomsättning utgör kroppens största energiutgift och består av många olika bitar. Även om man ligger helt stilla så behövs det energi för att hjärtat ska slå, njurarna ska producera urin, hjärnan ska göra sitt jobb, diverse uppbyggnadsprocesser i kroppen ska vara i gång, immunsystemet ska vara aktivt, med mera.

Det intressanta är att kroppen har förmågan att justera viloämnesomsättningen. Om man minskar på energiinkomster, det vill säga äter mindre (får i sig färre kilokalorier) så drar kroppen ner på viloämnesomsättningen så att kroppens energiutgifter matchar energiinkomster och man förblir viktstabil. Det uppstår alltså en situation där man inte går ner eller upp i vikt (energiinkomster och energiutgifter är i balans) men egentligen har man energibrist. Det är det som är relativ energibrist.

Hot mot hälsan

Så långt är det inga kontroverser. Kontroverserna startar när man börjar tolka vad en sådan situation innebär. Inom det framväxande forskningsfältet kring relativ energibrist hos hårt tränande individer är utgångspunkten att relativ energibrist är ett allvarligt hot mot idrottarnas hälsa. Det är inte helt ologiskt att tänka sig att om kroppen behöver dra ner på vissa processer, inte minst uppbyggnadsprocesser, så kan det vara väldigt negativt. Man lyfter fram eventuella problem med benskörhet, hormonella rubbningar, menstruationsrubbningar och ökad risk för skador, med mera.

Det är detta paradigm som är navet inom det här forskningsfältet. En förträfflig artikel av Anna Melin, publicerad på Idrottsforskning.se, ger en väldigt god inblick i detta spännande och snabbt framväxande forskningsområde. I artikeln hänvisas bland annat till en studie bland svenska kvinnliga uthållighetsidrottare på elitnivå, där hela 60 procent uppvisade relativ energibrist. Vilket ju låter väldigt oroande.

Minskad risk för sjukdomar

Samtidigt har ett annat forskningsområde – caloric restriction – vuxit sig allt starkare under de senaste decennierna. Det är ett område som spänner från studier på rundmaskar till primater av olika slag och även människor (1,2,3).

Stora mängder av högkvalitativa studier publicerade i världens allra främsta vetenskapliga tidskrifter har ansamlats genom åren. Men vad är caloric restriction för något? Jo, caloric restriction innebär att man begränsar energitillförseln, kroppen får färre kalorier än vad kroppen borde ha. Oftast handlar det om 10-20 procent färre kalorier i förhållande till behovet.

Men vänta lite… det är ju exakt samma sak som relativ energibrist! Men när det gäller caloric restriction så visar forskningen istället en mängd positiva hälsoeffekter. Studier på våra närmaste släktingar (primater) visar nämligen att caloric restriction leder till bland annat ökad livslängd, lägre fettprocent, mindre förlust av muskelmassa med åldern, lägre risk för cancer, lägre risk för hjärtkärlsjukdomar, lägre risk för typ 2 diabetes och endometrios, bättre insulinkänslighet och glukostolerans – och inga negativa effekter på skeletthälsa (ingen ökad benskörhet) (2,3).

Det låter ju nästan osannolikt bra. Jo, faktum är att caloric restriction framträder som ett av de väldigt få sätten som vetenskapen känner till idag för att förlänga livet på en biologisk varelse utan negativa hälsoeffekter. Även de studier där man har studerat människor stödjer detta.

Lågt kaloriintag i blå zonerna

När forskare undersökte de områden på jorden där människor har den längsta livslängden och bäst hälsa, de berömda ”blåa zonerna” (4), så har det visat sig att den gemensamma nämnaren för människornas livsstil i dessa områden är just lågt kaloriintag. Begreppet ”Hara hachi bu” som härstammar från en av de blåa zonerna (Okinawa) handlar just om att få i sig ca 20 procent färre kalorier i förhållande till vad man skulle behöva och samma förhållningssätt kännetecknar kosten i alla blåa zoner.

Andra populära artiklar:

Vi har med andra ord två separata forskningsfält som har utvecklas parallellt med varandra, som studerar exakt samma fysiologiska fenomen men som har olika utgångspunkter när man tolkar betydelsen av detta fenomen. Vad skulle kunna ligga till grund för en sådan diskrepans? Och, framför allt – var är diskussionen kring vad som ligger bakom den? Det är ju väldigt centralt att de råd och rekommendationer som ges till allmänheten från vetenskapligt håll är väl underbyggda.

Mikronutrienter påverkar

Teoretiskt sett så kan orsaken till diskrepansen vara samvarierande faktorer, så kallade ”confounding factors”. I de experimentella studier där man undersöker caloric restriction är man noga med att kroppen ska få alla nödvändiga vitaminer och mineraler i tillräcklig mängd. Det enda som begränsas är just mängden kilokalorier.

Likaså ligger de ”blåa zonerna” på breddgrader där människorna året runt har tillgång till färska vegetabilier och därmed får i sig tillräckligt med vitaminer, mineraler, och andra mikronutrienter trots att de äter mindre mat totalt sett. Svenska forskare som undersöker svenska elitidrottare konfronteras med en annan situation.

Om man i Sverige får i sig 20 procent mindre mat än vad man egentligen behöver så riskerar man att potentiellt utveckla brist på mikronutrienter. Våra livsmedel har inte alls samma täta innehåll av dessa. Vi lever i ett annat klimat. Vegetabilier i våra livsmedelsaffärer har i många fall transporterats över långa sträckor, lagrats under lång tid, odlats under förhållanden som är optimerade för att maximera skörden och inte nutrientinnehåll.

Mer kunskap behövs

Det kan alltså vara så att de hälsoproblem som forskare inom fältet relativ energibrist observerar inte i första hand är kopplade till det begränsade energiintaget utan till brist på mikronutrienter som uppstår som en konsekvens av det i vår specifika miljö.

En annan förklaring skulle kunna vara att samma relativa energibrist som uppstår vid hög total energiomsättning (som är typisk för elitidrottare) har andra effekter än samma relativa energibrist som uppstår vid lägre total energiomsättning (som är typisk för den generella populationen).

Det känns högst angeläget att föra en diskussion kring sådana aspekter så att balanserad och adekvat kunskap ska kunna kommuniceras till såväl elitidrottare som till allmänheten. I Sverige har vi idag framstående forskargrupperingar som ger viktiga bidrag för att driva detta högst aktuella forskningsfält framåt. Därmed finns det goda förutsättningar att på sikt få klarhet i denna ur flera synvinklar relevanta och viktiga fråga.

Referenser

1, Bales, Connie W. RD, PhD; Kraus, William E. MD, Caloric Restriction, IMPLICATIONS FOR HUMAN CARDIOMETABOLIC HEALTH, Journal of Cardiopulmonary Rehabilitation and Prevention: July/August 2013 – Volume 33 – Issue 4 – p 201-208. https://journals.lww.com/jcrjournal/Abstract/2013/07000/Caloric_Restriction__IMPLICATIONS_FOR_HUMAN.1.aspx
2, Joseph W. Kemnitz, Calorie Restriction and Aging in Nonhuman Primates, ILAR Journal, Volume 52, Issue 1, 2011, Pages 66–77. https://academic.oup.com/ilarjournal/article/52/1/66/648976
3, Emiliana Giacomello, Luana Toniolo, The Potential of Calorie Restriction and Calorie Restriction Mimetics in Delaying Aging: Focus on Experimental Models, Nutrients 2021, 13(7), 2346; https://doi.org/10.3390/nu13072346
4, Dan Buettner, Sam Skemp, Blue Zones: Lessons From the World’s Longest Lived, American Journal of Lifestyle Medicine, 2016 Sep-Oct; 10(5): 318–321. https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/1559827616637066

Forskare

Michail Tonkonogi
Professor i medicinsk vetenskap
Högskolan Dalarna

Läs mer om:

kost

Artikelflöde

Nyhetsbrevswidget (undersidor)

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Kontakta oss

Utges av

link

Idrottsforskning.se ges ut av Centrum för idrottsforskning

08-120 537 00 (vxl)
cif@gih.se