Bör man träna hårt mitt under en pågående cancerbehandling? Svaret är ja, det visar ett stort svenskt forskningsprojekt. Högintensiv intervallträning är ett effektivt sätt att lindra cancerrelaterad trötthet och förbättra den fysiska funktionen under och efter cytostatikabehandling.

Framsteg i cancerterapi har gjort att fler överlever bröstcancer. Eftersom cancerbehandlingarna blir effektivare – men även aggressivare – innebär det samtidigt att fler drabbas av negativa långtidseffekter av cytostatikabehandlingen, såsom hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.

Studier har visat att risken att dö av hjärt- och kärlsjukdomar var större än risken att dö från sin cancer sju år efter diagnosen hos äldre bröstcanceröverlevare [1].

Brist på träningsstudier

Fysisk träning är en intervention som kan motverka flera av dessa skadliga effekter. Högintensiv intervallträning har visat sig vara en effektiv träningsmodell för både friska individer och individer med hjärt- och kärlsjukdom [2]. För patienter med cancer råder dock en brist på träningsstudier under pågående cytostatikabehandling och studier som jämfört effekten av olika träningsprogram.

Bör man träna under en pågående cancerbehandling? Hur aktiv ska man vara? Vilken typ av träning ger en bevisad positiv effekt på både cancer- och behandlingsrelaterade symptom? Detta är några av de tidigare obesvarade frågorna inom cancervård och träning som forskningsprojektet OptiTrain tittat närmare på.

Unikt svensk forskningsprojekt

Forskningsprojektet OptiTrain (se faktaruta) vid Karolinska Universitetssjukhuset är den största studien i världen som testat och utvärderat effekten av högintensiv intervallträning under pågående cancerbehandling – och en av få studier som har inkluderat längre uppföljningar.

Sammantaget visar OptiTrains studie att patienter med bröstcancer kan ha stor nytta av styrketräning och högintensiv konditionsträning under pågående cytostatikabehandling. Vi anser därför att det är viktigt att inom cancervård implementera fysisk träning för patienter med bröstcancer under pågående behandling.

Detta för att så tidigt som möjligt motverka många av de negativa effekterna av cytostatika och inaktivitet på både muskelstyrka, muskelfunktion, samt för att förbättra livskvaliteten.

Cancerpatienter i tre grupper

I studien slumpades 240 patienter med bröstcancer till tre olika grupper. En grupp deltog under den 16 veckor långa cytostatikabehandlingen i ett professionellt lett träningsprogram två gånger per vecka, vilket kombinerade styrketräning med högintensiv intervallträning. 

Den andra gruppen genomförde ett professionellt lett träningsprogram som innehöll måttligt ansträngande konditionsträning samt högintensiv intervallträning. Även detta två gånger per vecka. Den tredje gruppen (kontrollgruppen) fick standardråd om fysisk aktivitet, med andra ord fick de inte något professionellt lett träningsprogram.

Därefter undersöktes hur träningen påverkade trötthet, fysisk kapacitet, cancerspecifika symptom, fysisk funktion, samt muskelstruktur och muskelfunktion, både före och direkt efter behandlingen samt tolv månader senare.

Patienterna klarade av träningen

Trots att många av patienterna i de två träningsgrupperna inte var vana vid fysisk ansträngning klarade 86 procent av deltagarna den planerade intensiteten för både styrketräningen med fria vikter och maskiner och den högintensiva intervallträningen på stationär cykel.

Deltagarna var positivt överraskade att de orkade träna så hårt under sin behandling

När patienterna intervjuades om träningen framkom det att de upplevde träningen som ett verktyg för att uppleva hälsa [3]. Deltagarna var positivt överraskade att de orkade träna så hårt under sin behandling och upplevde att de genom att klara av denna typ av träning kunde ta makten över situationen trots att de var mitt i en krävande behandling.

Minskad trötthet och bättre muskelfunktion

Resultaten av studien, som publicerats i tidskriften Breast Cancer Research and Treatment, visade att kvinnorna som tränade kombinerad styrke- och högintensiv intervallträning minskade sin smärtkänslighet och var mindre trötta än kvinnorna i kontrollgruppen. Deltagarna i de två professionellt ledda träningsgrupperna hade även fått positiva effekter på kondition, kroppsvikt och symptombörda, jämfört med kontrollgruppen [4].

Analys av muskelvävnad visade att båda typerna av träningsprogram, till skillnad från kontrollgruppen, skyddade musklernas funktion under cytostatikabehandlingen. Muskelproverna från de tränande kvinnorna visade på bibehållen eller förbättrad muskelfunktion. Även muskelfibrernas storlek och kapillärer ökade [5].

Hos de kvinnor som lottades till kontrollgruppen försämrades mitokondriefunktionen och muskelfibrerna minskade i storlek under cytostatikabehandlingen.

Sammantaget tyder detta på att träning under en cytostatikabehandling medför träningsspecifika anpassningar på muskelnivå av liknande magnitud som i otränade friska individer. Kontrollgruppen hade istället generella försämringar efter cytostatikabehandlingen.

Positiva effekter även på lång sikt

I projektet fick deltagarna i de två träningsgrupperna ”Fysisk aktivitet på recept” (FaR) efter den 16 veckor långa träningsinterventionen. Detta för att underlätta för de deltagare som ville fortsätta att träna på egen hand efter cytostatikabehandlingen.

Tolv månader efter att patienterna gått med i studien gjordes nya mätningar som visade att de kvinnor som deltagit i träning under behandlingen minskade den cancerrelaterade tröttheten och förbättrade muskelstyrkan, jämfört med en fortsatt försämrad muskelstyrka hos de som varit del av kontrollgruppen.

De som hade tränat konditionsträning under sin cytostatikabehandling hade en minskad symptombörda och en fortsatt bibehållen kroppsvikt. Denna information är viktig då viktuppgång i samband med cancerbehandling har blivit allt vanligare och inte bara ökar risken att drabbas av andra sjukdomar (diabetes, hjärt- och kärlsjukdom) utan också risken för förtida död efter en cancerdiagnos [6].

Dessa deltagare var också mindre sjukskrivna jämfört med kvinnorna som var lottade till kontrollgruppen vid 12-månadersuppföljningen, vilket indikerar att träning även kan ha en positiv påverkan på samhällsekonomin.