När allvarliga idrottsskador inträffar letar vi ofta efter de medicinska och fysiologiska förklaringarna. Men många gånger finns det även psykologiska orsaker. Det visar Andreas Ivarsson i en ny avhandling från Högskolan i Halmstad.

En summering av resultaten är att stress verkar ha en stark koppling till alla typer av akuta skador. Det handlar här om en upplevd stress som både kan finnas i idrottslivet och i det privata livet. Stressen kan också bottna i att man tränat mycket och inte hunnit återhämta sig tillräckligt. Det är också en typ av stress, säger Andreas Ivarsson.

Totalt besvarade 18 kvinnliga fotbollsspelare som drabbats av en korsbandsskada under säsongen 2011/2012 på en enkät om hur de hade upplevt tiden före skadan. Spelarna identifierade där själva tillstånd som trötthet, livsstress och oro som riskfaktorer för att drabbas av en korsbandsskada.

Förlorat jobbet

I en ytterligare delstudie – en fallstudie på en före detta manlig elitspelare i handboll som drabbats av en allvarlig idrottsskada – kunde Andreas Ivarsson identifiera fyra distinkta faser utifrån berättelsen.

Där återfinns först tiden innan skadan inträffat och där den intervjuade betonat vikten av en balans mellan belastning och återhämtning. Därpå följer den första reaktionen direkt efter att skadan inträffat. En traumatisk och ovan situation där den aktive ju faktiskt också blir av med sitt arbete. I fas tre söker den skadade hjälp med att gå vidare för att en dag komma tillbaka. Här upprättas konkreta träningsprogram.

Den fjärde och avslutande fasen handlar om hur idrottaren motiverar sig för att fortsätta den mödosamma rehabiliteringen och hur han hanterar alla de upp- och nedgångar som följer med den.

Hålla fokus

För att motverka allvarligare idrottsskador finns i dag inom idrottsmedicinen olika preventiva program, som exempelvis Knäkontroll. Frågan är om även idrottspsykologin kan bidra med något? I en av Andreas Ivarssons delstudier ingick en interventionsgrupp som fick genomföra ett träningsprogram med mindfulness samt en kontrollgrupp.

– Gruppen som tränade mindfulness hade 40 procent färre skador än kontrollgruppen vid studiens slut. Det är ett resultat som förvisso inte når upp till signifikant nivå, men väl en ”medium effect size”. Personligen tror jag att mindfulness skulle kunna utgöra en del av ett mer omfattande skadeförebyggande program. Här handlade det enbart om 45 minuter i veckan under sju veckors tid så det rör sig ju inte om någon jätteinvestering i tid. Återkopplingen från deltagarna var positiv. Den här träningens syfte är att bli bättre på att ”befinna sig i nuet” och att hålla fokus på det som är viktigt för stunden i matchen, säger Andreas Ivarsson.