AI-baserade mätningar av hur idrottshallar används kan ge kommuner bättre underlag för investeringar och fördelning av halltider. Men tekniken väcker också frågor om integritet och övervakning, och kan påverka relationer mellan kommun och idrottsföreningar.

Tillgången till idrottsanläggningar är i dag ett av de allra viktigaste offentliga ekonomiska stöden till idrottsrörelsen. Bara kommunernas driftskostnader för idrotts- och fritidsanläggningar är mångfalt större än de kommunala och statliga bidragen och anslagen till idrottsrörelsens organisationer (1).

Samtidigt ökar efterfrågan från flera idrottsföreningar. Den upplevda anläggningsbristen kan mötas på flera sätt, däribland genom ökat byggande eller ett bättre nyttjande av befintliga lokaler. Därför är det viktigt för Sveriges kommuner att få kunskap om hur idrottsanläggningar används ändamålsenligt och effektivt.

Stort intresse för ny teknik

I dag är intresset stort bland kommunala beslutsfattare och tjänstepersoner, liksom inom idrottsrörelsen, för hur ny teknik kan användas för att mäta användningen av kommunala idrottsanläggningar. I en studie, utformad i samarbete mellan Linköpings universitet, Centrum för idrottsforskning (CIF) och Linköpings kommun, har vi följt införandet av ett digitalt system som mäter närvaro och aktivitet i idrottshallar.

Systemet mäter aktivitet med hjälp av kameror och gör automatiserade AI-analyser, utan att enskilda individer kan identifieras. Med hjälp av tekniken har vi undersökt hur idrottsföreningar nyttjar idrottshallarna, hur automatiskt insamlad rörelsedata kan bidra till mer effektiv resursanvändning, och hur införandet av ny teknik påverkar kommunen och de föreningar som använder hallarna.

Positiva erfarenheter från Danmark

System med AI-kameror har tidigare studerats i Danmark (2). Resultaten visar att tekniken kan bidra till bättre beslutsunderlag för kommunerna och till en utvecklad dialog med de idrottsföreningar som använder idrottshallarna. Den danska uppföljningen visar också att tekniken kan bidra till minskade driftskostnader och till en mer långsiktig strategisk utveckling av anläggningar och aktiviteter. Resultaten är lovande, men behöver studeras vidare i fler sammanhang.

Andra undersökningar visar att manuella mätmetoder tenderar att överskatta både antal användare och faktiskt nyttjad tid, medan sensorbaserade system ger mer tillförlitliga kvantitativa data (3).

I vår studie har vi använt data från AI-kamerorna för egna kvantitativa analyser av lokalanvändningen. Vi undersöker också kvalitativt hur kommunen arbetar med tekniken, både operativt och strategiskt. Därmed studerar vi både det faktiska nyttjandet av idrottshallarna och de möjligheter och utmaningar som tekniken medför för kommunens arbetssätt och beslutsfattande.

En bokning betyder inte alltid aktivitet

Mätningarna i Linköping visar att idrottshallarna främst används under vardagskvällar klockan 17–20 samt helgförmiddagar – tider som traditionellt är bokade för föreningsträning. Närvarodata från sena kvällstider, klockan 21–23, visar dock låga aktivitetsnivåer trots att de ofta är bokade.

I jämförelse med bokningsdata visar aktivitetsmätningarna att bokningar inte alltid motsvarar faktisk närvaro. Analysen visar att tid på dygnet är den viktigaste förklaringsfaktorn till lågt nyttjande, med lägst sannolikhet för högt nyttjande under sena kvällar.

Analysen visar också att nyttjandet är relativt stabilt under skolterminerna, medan lovperioder och storhelger innebär lägre nyttjandegrad eller helt tomma lokaler. Detta gäller särskilt kring jul, påsk och sportlov. Även sommarveckorna präglas av lägre aktivitet. Dessa säsongsvariationer är förenliga med hur föreningslivet är organiserat och bekräftar därmed förväntade mönster.

Mönstren är stabila över tid, men varierar mellan olika idrottshallar. En slutsats som kan dras är att idrottshallar inte utgör en homogen grupp där nyttjandet följer samma mönster. Skillnader i hallarnas nyttjande kan påverkas av hallarnas fysiska kapacitet och geografiska placering, men även av organisatoriska förutsättningar hos de föreningar som använder dem.

Oro för ökad övervakning och kontroll

Analysen av den kommunala organisationens arbete med aktivitetsmätningarna och den data som de genererar leder till flera viktiga slutsatser: Tillgången till stora datamaterial ger i sig inga garantier för bättre beslutsunderlag. Det behövs kompetens i organisationen för att kunna analysera och tolka materialet. Dessutom krävs kunskap om de lokala förutsättningarna – idrottshallarnas läge, föreningarnas villkor och invånarnas rörelsemönster.

Intervjuer med både kommunanställda och representanter från idrottsföreningar visar att tekniken väcker förhoppningar om effektivare resursanvändning, mer faktabaserade beslut och en stärkt dialog. Pilotprojektet gav många idéer om möjliga arbetssätt för att mer systematiskt följa upp hur idrottshallar används i relation till bokningar, för att identifiera mönster där lokaler inte utnyttjas fullt ut.

Men intervjupersonerna lyfter också farhågor kring integritet, transparens och tillit. Kamerorna uppfattas inte enbart som ett praktiskt verktyg för närvaromätning, utan även som ett uttryck för övervakningssamhället. Frågan om kontroll betonas särskilt av representanter från idrottsföreningarna. Flera respondenter beskriver dessutom en oro för att känsliga uppgifter kan samlas in och i värsta fall missbrukas, exempelvis genom att anonymiserade bilder återställs.

Oron kopplas även till utvecklingen i vissa stadsdelar, där kameraövervakning på allmänna platser blivit allt vanligare. Aktivitetsmätningarna blir därmed en del av vissa människors vardagliga erfarenhet av att vara övervakade, vilket kan bidra till en mer reserverad inställning till systemet. I mötet med den lokala befolkningen kan ambitionen att effektivisera lokalanvändningen i stället komma att uppfattas som ett verktyg för kontroll och övervakning.

En ny relation mellan kommunen och idrottsföreningarna

Införandet av kamerorna kan alltså bidra till att omforma relationen mellan kommunen och idrottsföreningarna på sammansatta och ibland motsägelsefulla sätt.

Systemet skapar nya möjligheter till dialog, samtidigt som det introducerar inslag av kontroll och övervakning. Även om data stärker faktabaserad kommunikation kan känslan av att vara övervakad bidra till försvarsbeteenden och förskjuta relationen från tillit till kontroll.

Införandet av aktivitetsmätningar med AI-kameror kan därför förstås som ett skifte i hur relationen mellan kommun och föreningar formas. Samspelet mellan människa, digital teknik och kommunal organisation förändras, där tekniken får en allt mer framträdande roll i hur relationerna utvecklas.

Sammanfattningsvis ser vi att våra resultat stödjer tidigare forskning om hur datadriven planering kan optimera hallarnas kapacitet och minska ineffektivitet. När aktivitetsmätningar kombineras med bokningsdata synliggörs skillnader mellan planerat och faktiskt nyttjande. I övrigt ligger resultaten väl i linje med internationell forskning om idrottsanläggningars användning (4).

Samtidigt som aktivitetsmätningar rymmer en betydande potential aktualiserar de också principiella och politiska frågor. Det gäller särskilt hur data och teknik påverkar tilliten mellan kommun och föreningar, samt hur frågor om integritet och övervakning hanteras lokalt.