Min läslista

Din läslista är tom.

Lägg i läslista
Kontroversiellt konstgräs / Idrottsskador

Obefogad rädsla för VM:s konstgräs

1 Jul 2015
Text: Karolina Kristenson, Linköpings universitet

I årets fotbolls-VM spelas samtliga matcher på konstgräs. Inför turneringen reagerade en grupp namnkunniga spelare kraftfullt. De hävdade att konstgräset ökar skaderisken. Forskning visar att de inte behöver vara så oroliga.

Fotbolls-VM för damer i Kanada är det första mästerskapet i fotboll för seniorer som avgörs på konstgräs. Detta beslut har gett upphov till kraftfulla reaktioner. Sommaren 2014 signerade ett 40-tal spelare, anförda av världsstjärnan Abby Wambach, ett protestbrev adresserat till Internationella fotbollsförbundet (Fifa) och Kanadensiska fotbollsförbundet. De krävde att beslutet skulle ändras då de upplever en ökad skaderisk vid spel på konstgräs.

Fifa och det kanadensiska fotbollsförbundet har dock stått fast vid sitt beslut och mästerskapet kommer äga rum som planerat. Utsätts spelarna för en fara när de nu tvingas att spela ett mästerskap på konstgräs mot sin vilja?

Konstgräset dominerar

De tidiga generationerna av konstgräs som introducerades under 1970-talet visade på en ökad skaderisk och en skillnad i skademönster. En större andel fick skrubbsår och överbelastningsskador, i jämförelse med spel på naturgräs.1,2

Sedan dess har tekniken utvecklats till vad som kallas tredje generationens konstgräs. Detta underlag har en konstgjord matta med längre och spretigare plastfibrer och mellan dessa gummigranulat som ger en känsla och utseende mer lik en vanlig fotbollsplan. I den här artikeln är det dessa moderna typer av konstgräs som avses när termen konstgräs används.

Denna säsong spelar en majoritet av lagen i damallsvenskan och häften av lagen i herrallsvenskan på konstgräs. Under sommaren kommer BK Häcken att byta till konstgräsarena och därmed blir konstgräs för första gången det mest förekommande underlaget även i herrallsvenskan.

Ingen ökad risk för elitspelare

Vad vet vi då om skaderisken i fotboll vid spel på tredje generationens konstgräs? Det finns i dag tre stora välgjorda studier inom elitfotboll där man jämfört skaderisken på konstgräs med på naturgräs. Europeiska fotbollsförbundet (Uefa) initierade i början av 2000-talet en studie där man bjöd in alla elitlag i Europa (herrar och damer) som vid tillfället hade konstgräs installerat på sin hemmaarena. Dessa lag följdes säsongerna 2003-2008.3,4 Den andra studien består av data insamlat från lag i den högsta ligan för herrar i Norge (Tippeligan) under säsongerna 2004-2007.5

Därtill har jag nyligen försvarat en avhandling vid Linköpings universitet där resultat presenteras från ett svensknorskt samarbete kallat Nordic Football Injury Audit (NFIA).6 Här studerade vi lag från allsvenskan för herrar och Tippeligan under säsongerna 2010-2011.7 Alla dessa studier visar med tämligen stor säkerhet att det inte finns någon skillnad i den totala skaderisken för akuta skador (skador med plötslig debut) på de två underlagen.

150527 Spelare tar talk pŒ fštterna infšr en trŠning med landslaget den 27 maj 2015 i Toronto. Foto: Carl Sandin / BILDBYRN / kod CS / 57656
Det heta konstgräset i Kanada gav upphov till lite annorlunda problem. Svenska spelare använde talk för att skydda fötterna från brännskador. Foto: Carl Sandin, Bildbyrån

Skademönster är dock svårare att studera, då det kräver stora material för att finna statistiskt säkerställda skillnader mellan grupper. I min avhandling gjorde jag därför en sammanställd analys där jag slog samman data från samtliga studier gjorda på elitnivå och räknade ut skaderisken i det totala materialet. Jag fann då att vid spel på konstgräs har man en ökad risk för mjukdelsblödningar (till exempel en lårkaka), och på match en ökad risk för fotledsstukningar.6 Risken för fotledsstukningar har dock sjunkit över tid under 2000-talet och i den nyaste studien baserat på data från allsvenskan och Tippeligan fann vi inte längre någon skillnad mellan underlagen. Detta tyder på att konstgräsen fortsätter att förbättras i standard, alternativt att klubbarna blivit mer proaktiva i sitt arbete för att förebygga dessa skador när man spelar på konstgräs, till exempel genom att tejpa fotleder.

Uefa-studien är den enda studien som hittills jämfört skaderisken i relation till spelunderlag inom elitfotboll för damer. Denna studie fann inga skillnader i skademönstret vid spel på konstgräs och gräs, men dessa resultat är relativt osäkra då gruppen damspelare i studien var begränsad.4

Andra skador hos ungdomar

Studier gjorda på amatör- och ungdomsnivå inom fotboll visar samma grundläggande resultat som studierna på elitnivå, nämligen att det inte finns någon skillnad i den totala akuta skaderisken vid spel på de två underlagen. En studie fann dock en minskad total skaderisk vid spel på konstgräs inom collegefotboll för damer i USA. Denna studie har dock metodologiska svagheter och använder andra definitioner än övriga studier vilket försvårar jämförelser.8

Däremot skiljer sig skademönstret på amatör- och ungdomsnivå från de studier som är gjorda på elitnivå. Inom amerikansk collegefotboll såg man att damer hade en minskad risk för stukningar i nedre extremitet (främst fot och knäled) på konstgräs.9 En studie från världens största ungdomsturnering, Norway Cup, visade på en minskad risk för fotledsskador vid spel på konstgräs.10

Detta omvända mönster i jämförelse med fynden från elitnivå beror förmodligen på att amatör- och ungdomslag sällan spelar på högkvalitativt naturgräs, vilket är fallet för elitlag. Studien från Norway Cup fann också en ökad risk för ryggskador för ungdomar vid spel på konstgräs.10 En studie från Japan visade liknande resultat där man där såg att spelare i ungdomslag som främst spelar på konstgräs hade mer smärta i ländryggen en lag som främst spelar på gräs.11 Orsaken till detta är oklar men skulle kunna bero på att konstgräs som ungdomar spelar på generellt är stummare/hårdare än gräsplaner.

Rädda för skrubbsår

På sociala medier sprids emellanåt bilder på fotbollsspelares otäcka skrubbsår som uppstått efter att de har tacklat på konstgräs. Finns det studier som studerat om risken att drabbas av skrubbsår är ökad vid spel på konstgräs? I Uefa-studien bad man de deltagande lagen att registrera alla skrubbsår som spelarna fick i samband med fotbollsspel, även de som inte ledde till frånvaro från fotboll (som annars är den vanligaste definitionen för skada).

Intressant nog fann man då inte någon skillnad i frekvensen av skrubbsår vid spel på konstgräs jämfört med naturgräs. Dock är det viktigt att poängtera att dessa studier är gjorda i verkliga livet, och då kan spelare anpassa sin spelstil om de upplever en ökad skaderisk av vissa beteenden. Man har i studier kunnat mäta att antalet glidtacklingar är färre på konstgräs i jämförelse med spel på naturgräs.12 Det är troligt att denna förändring i beteende beror på att spelarna upplever en risk för skrubbsår när de glidtacklar. Tacklar de mindre sjunker antalet uppmätta skrubbsår, men spelarnas upplevelse av underlaget kan kvarstå.

Fler överbelastningsskador

Överbelastningsskador uppstår per definition långsamt och symtomen kommer smygande. Det gör att de är svåra att utvärdera i relation till utlösande faktorer. Symtomatisk för detta är att de allra flesta studier som studerar skaderisk i relation till spel på konstgräs bara har inkluderat akuta skador. Därtill diskuterar man ofta inom idrottsvärden om det inte är farligt för lag som är vana att spela på gräs, att spela bortamatcher på konstgräs. Detta har vi nu inom min avhandling studerat i detalj.

I NFIA-materialet ingick elva lag som spelade hemmamatcher på konstgräs (konstgräslag), och 21 lag som spelade hemmamatcher på naturgräs (gräslag). Resultaten visade att konstgräslagen hade en generell ökad skaderisk i jämförelse med gräslagen, speciellt när det gäller överbelastningsskador. Dessa överbelastningsskador var främst lokaliserade till underbenen (fyra gånger ökad risk för överbelastningsskada för konstgräslag i jämförelse med gräslag) och höft/ljumske-regionen (60 procent ökad risk för konstgräslag).7

Förvånande nog visade det sig att gräslag hade en minskad skaderisk när de spelade borta på konstgräs.

Konstgräslagen hade dock en ökad skaderisk både på naturgräs och på konstgräs, och man kan därför inte enkelt skylla deras ökade skaderisk på att de exponeras mer för konstgräs. Dessa två grupper skiljde sig inte heller åt när det gäller andra faktorer som man sedan tidigare vet kan påverka skaderisken, såsom ålder, längd och vikt samt tränings- och matchbelastning. Intressant var dock att vi i våra analyser kunde se att den ökade skaderisken för konstgräslag inträffade under tävlingssäsongen. Under försäsongen, då alla lag spelar på konstgräs, hade lagen liknande skaderisk.

Då tävlingssäsongen är den period då byte mellan underlag sker, och eftersom konstgräslagen under dessa säsonger var i minoritet i båda ligorna, tvingades de till ett mer frekvent byte av underlag under matchsäsongen i jämförelse med gräslagen. Tänkbart var därför att den ökade skaderisken bland konstgräslagen kunde bero på att de tvingades till ett mer frekvent skifte av underlag under bortamatcher.

Täta byten ökar inte risken

Baserat på materialet från NFIA-studien har vi därför i detalj analyserat skifte mellan underlag och spel på ovant underlag. Vi studerade huruvida det täta bytet påverkar risken för överbelastningsskada, samt om spel på ovant underlag påverkar risken för efterföljande överbelastningsskada eller akut skada i samma match.

Resultaten visade inget samband mellan frekvent byte av underlag och efterföljande överbelastningsskada. Inte heller fann vi något samband mellan spel på ovant underlag och efterföljande överbelastningsskada. När det gäller akuta skador hade konstgräslagen ingen skillnad i skaderisk vid spel på vant i jämförelse med ovant underlag.

Förvånande nog visade det sig att gräslag hade en minskad skaderisk när de spelade borta på konstgräs. En möjlig orsak är att spelarna från gräslag kanske inte tar samma risker vid spel på konstgräs och helt enkelt spelar lite försiktigare, då de själva upplever att de är utsatta för en ökad risk.13

Dessa resultat är viktiga med tanke på sommarens VM, eftersom många av spelarna i vanliga fall spelar på gräs. Det finns därför inget vetenskapligt stöd för att det skulle vara farligt för dem att spela match på ovant underlag. Våra resultat tyder närmast på motsatsen! Då vi inte fann någon relation mellan frekvent skifte av underlag eller spel på ovant underlag och ökad skaderisk, kan vi inte förklara konstgräslagens ökade skaderisk med att de spelar mer på ovant underlag. Vi har därför inte funnit någon förklaring till den ökade skaderisken bland elitlag som har konstgräs installerat på sin hemmaarena. Det är fortsatt något av en gåta och stimulerar till fortsatta studier inom området.

Osäkerhet kring korsbandsskador

Överbelastningsskador är svårstuderade. Den skadedefinitionen som vi använt i NFIA-studien innefattar skador som leder till frånvaro från träning eller match. Det är möjligt att vi hade hittat ett samband mellan skifte av underlag och skaderisk om vi använt en definition som också fångade nivåer med lägre smärta, där spelarna fortsätter att spela.

En andra skadetyp som i dag är otillräckligt studerad i relation till konstgräs är främre korsbandsskador. Antalet främre korsbandsskador har ökat de senaste åren i damallsvenskan i Sverige. Orsaken till detta är oklar, men en förändring som har skett under de senaste åren är att antalet konstgräsplaner har ökat. Främre korsbandsskada är en allvarlig skada och får mycket uppmärksamhet när den sker. Dessa skador är dock relativt ovanliga, även inom elitfotboll. Det gör att man måste studera mycket stora grupper över lång tid för att kunna finna eventuella skillnader i skaderisk mellan två olika typer av underlag.

Ingen av de hittills publicerade studierna har visat på någon skillnad i risk för främre korsbandsskada på de två underlagen, men tyvärr har ingen studie varit tillräckligt stor för att med säkerhet kunna utesluta att det finns ett sådant samband. Vi som forskare behöver vara tydliga med det vi vet, men också ödmjuka med det vi inte känner till. Risken för korsbandsskada vid spel på konstgräs faller inom det facket.

Referenser

  1. Engebretsen, L. m.fl. Tidsskr Nor Laegeforen. 1987. 20: 2215- 2217.
  2. Árnason, A. m.fl. Scand J Med Sci Sports 1996. 6:40-45.
  3. Ekstrand, J. m.fl. Br J Sports Med. 2006. 40:975-980.
  4. Ekstrand, J. m.fl. Scand J Med Sci Sports. 2011. 21:824-832.
  5. Bjørneboe, J. m.fl. Br J Sports Med. 2010. 44:794-798.
  6. Kristenson, K. Risk factors for injury in men´s professional football. 2015.
  7. Kristenson, K. m.fl. Br J Sports Med. 2013. 47:775-81.
  8. Meyers MC. 2013. 41:2409- 2420.
  9. Fuller, CW. m.fl. Br J Sports Med. 2007. 41 Suppl 1:i27-32.
  10. Soligard, T. m.fl. Scand J Med Sci Sports. 2012. 22:356-361.
  11. Aoki, H. m.fl. Clin J Sport Med. 2010. 20:1-7.
  12. Andersson, H. m.fl. J Sports Sci. 2008. 26:113-122
  13. Poulos, C. m.fl. BMC Sports Sci Med Rehabil. 2014. 6:11.

Forskare

Karolina Kristenson
Medicine doktor
Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa

Läs mer om:

Fotboll
Idrottsskador
Karolina Kristenson

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

link

Idrottsforskning.se ges ut av Centrum för idrottsforskning

08-120 537 00 (vxl)
cif@gih.se