Majoriteten av barn och ungdomar i Sverige rör sig för lite och sitter stilla för mycket. En grupp motionerar knappt alls, varken i skolan eller på fritiden. Det visar en regeringsrapport från Centrum för idrottsforskning.

Lite motion, stillasittande, många timmar framför skärmar. Det är den bild av många barn och ungdomars liv, som Centrum för idrottsforskning (CIF) i dag presenterar i en rapport till regeringen.

Men skillnaderna är stora mellan olika grupper. Pojkar rör sig mer än flickor. Yngre mer än äldre ungdomar. Vissa är mycket aktiva både i skolan och på fritiden. Andra rör sig nästan inte alls.

– Det är en stor samhällsutmaning att få unga att vara mer fysiskt aktiva, säger Johan R Norberg, utredare på CIF.

Svenskar är som andra

För att få positiva effekter på hälsan bör unga ägna minst 60 minuter per dag åt pulshöjande motion och träning, enligt den svenska läkarkårens rekommendationer. I det ingår allt från att cykla till skolan, lek på raster till tävlingsidrott på fritiden.

Men bara 44 procent av pojkarna och 22 procent av flickorna når den nivån. Det visar en studie av närmare 1 700 barn och ungdomars rörelse i skolan och på fritiden, som ingår i CIF:s rapport. Det är den första nationella undersökning som mätt fysisk aktivitet med rörelsemätare, så kallade accelerometrar. Sedan tidigare finns bara nationella enkätstudier där unga själva fått bedöma hur mycket de rör sig. Cirka 800 elever bar mätarna tillräckligt länge för att kunna analyseras.

Det har funnits en bild av att unga i Sverige rör sig mer än jämnåriga i andra jämförbara länder. Nu kan vi konstatera att så inte är fallet, menar Gisela Nyberg. Hon är forskare på Karolinska Institutet och har genomfört undersökningen i samarbete med Livsmedelsverket.

– Resultaten stämmer väl överens med andra studier och vi får ett liknande resultat som i andra länder. Det är inget överraskande. Men det är viktigt att kunna visa att det är så här det ser ut med objektiva mätmetoder, säger hon.

Flickor rör sig minst

Mest aktiva är de yngsta pojkarna. Minst aktiva är de äldsta flickorna på gymnasiet. Så få som 14 procent rör sig tillräckligt i den gruppen. Gymnasieeleverna tillbringar dessutom närmare 80 procent av sin tid stillasittande. Det gäller både flickor och pojkar.

Resultaten speglar tidigare forskning som visar att ungas fysiska aktivitet avtar med åldern. Och att särskilt tonårsflickor rör sig betydligt mindre än de borde.

– Vi behöver öka den fysiska aktiviteten hos barn och ungdomar. Konsekvenserna blir annars sämre hälsa på både kort och lång sikt. Vi kan till exempel se att den psykiska ohälsan är ganska hög, framför allt hos lite äldre tonårsflickor. Övervikt och fetma har också ökat. Det är sådant som kan förebyggas med fysisk aktivitet, säger Gisela Nyberg.

Mest motion på skoltid

Krav på fler timmar till ämnet idrott och hälsa är ett populärt åtgärdsförslag bland politiker och debattörer för att öka ungas fysiska aktivitet. Men det är inte i skolan de rör sig minst. Tvärtom. Huvuddelen av veckans dos motion får eleverna där.

– Det är spännande att de har så stor andel tid i hälsofrämjande intensitet just på skoltid. Det visar att det finns en potential att höja aktiviteten på fritiden. Just nu pratar man mest om vilka insatser man bör göra i skolan. Man glömmer då bort att samverkan mellan lokalsamhället, föräldrar och skolan är jätteviktigt, säger Gisela Nyberg.

På helger sjunker aktivitetsnivån kraftigt bland både pojkar och flickor i alla ådrar. Det gäller särskilt flickorna på gymnasiet. Och den stillasittande tiden framför skärmar ökar.

– Vi talar ofta om skolans och föreningsidrottens viktiga roll att främja fysisk aktivitet hos unga. Men om de är mest inaktiva under helgerna verkar det vara viktigt att lyfta fram familjens betydelse för att uppmuntra till fysisk aktivitet på lediga dagar, tillägger CIF:s utredare Johan R Norberg.

Idrottskulturen ett hinder

En grupp är nästan inte alls fysiskt aktiv, varken i skolan eller på fritiden, visar CIF:s rapport. Det handlar om cirka 6 procent av alla barn och ungdomar. De deltar sällan eller aldrig i skolans undervisning i idrott och hälsa, är stillasittande på rasterna, tillhör sällan föreningsidrotten och uppger att de även i övrigt har en fysiskt inaktiv fritid.

– Det kan framstå som måttligt, men handlar i praktiken om en ganska stor grupp individer. Att uppmuntra till ökad fysisk aktivitet för just dessa unga är både den viktigaste och svåraste folkhälsopolitiska utmaningen. Tyvärr är de samtidigt svårast att nå. Här måste idrottsrörelsen och alla vi andra tänka utanför boxen, säger Johan R Norberg.

Problemet är att de varken tilltalas av idrotten i skolan eller det som föreningsidrotten erbjuder. Åtgärder som vanligtvis framförs i debatten – mer resurser till föreningar och fler lektionstimmar i idrott och hälsa – är därför ingen självklar lösning på problemet, enligt Johan R Norberg.

Åtminstone inte så länge som verksamheten bedrivs på samma sätt som i dag, det vill säga att man måste prestera och bli bedömd och jämförd med andra.

– Den här gruppen uppfattar sig som exkluderade från den rådande idrottskultur som finns inom både idrottsföreningar och i skolan. För dem måste man istället skapa nya och alternativa möjligheter för fysisk aktivitet som verkar inkluderande, säger han.

Polariserat idrottande

Rapporten ger även en polariserad bild av ungas föreningsidrottande. Cirka 20 procent idrottar inte alls på fritiden. En lika stor andel är mycket aktiva.

Ett intressant resultat är också att de som idrottar i förening är mer fysiskt aktiva totalt sett, sitter mindre stilla och surfar mindre på sina telefoner, jämfört med dem som inte är föreningsaktiva.

– Det har vi inte riktigt kunnat se tidigare utan objektiva mätmetoder. Att få med barn i föreningsaktiviteter kan alltså vara ett sätt att öka den fysiska aktiviteten, säger Gisela Nyberg.