Under träningspassen dominerar monologen. Tränaren avgör vad som ska göras och sägas och hur det ska formuleras. Men ofta räcker verbalspråket inte till för att barn ska förstå. Tränaren måste även använda kroppsspråket om en äkta lärandesituation ska uppstå.

I alla sammanhang där människor träffas är språket centralt. Språket har en avgörande funktion att uttrycka innehåll och mening, men utöver detta också att socialisera in människor i nya sammanhang. Kommunikationen i idrott utgör inget undantag. Inte minst gäller detta för barn som för första gången  deltar i idrottsaktiviteter. I vår språkvetenskapligt inriktade idrottsforskning undersöker vi språket som medel för lärande, för demokratisk fostran och för  maktutövning i olika idrottssammanhang.

Idrott och språk

Vårt material dokumenterar hur två unga manliga friidrottstränare genomför tre träningspass med barn i nioårsåldern. Under dessa tre timslånga pass har vi spelat in den kommunikation som äger rum mellan tränarna och barnen. Målet är att fånga de instruktioner tränarna ger till barnen och hur dessa instruktioner språkligt uttrycks (1). De språkliga uttrycken har sedan analyserats och klassificerats som olika språkhandlingar (2). En analys av  språkhandlingar är en nödvändig utgångspunkt för diskussioner om språkbruk i idrottskontext.

Ladda ner pdf:en nedan för att läsa hela artikeln

pdf Ladda ner artikeln