Idrotten kan vara en riskmiljö för mäns våld mot kvinnor. Samtidigt är idrottsrörelsen en betydelsefull aktör för att minska detta allvarliga samhällsproblem. Det visar en regeringsrapport från Centrum för idrottsforskning.
– En idrottsrörelse som aktivt tar ställning mot våld, och arbetar våldsförebyggande, kan bli en viktig kraft i formandet av ett tryggare samhälle, säger Daniel Alsarve, docent i idrottsvetenskap och en av rapportförfattarna.

Centrum för idrottsforskning (CIF) har på regeringens uppdrag analyserat idrottsrörelsens roll i det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Resultatet presenteras i rapporten Idrottens ansvar att förebygga mäns våld mot kvinnor, skriven av Daniel Alsarve, docent i idrottsvetenskap och Susanne Strand, docent i kriminologi.

– Det här är ett viktigt pionjärarbete. I samhällsdebatten lyfts ofta idrottens betydelse att möta olika utmaningar och problem. Men få har diskuterat idrottens möjlighet att minska mäns våld mot kvinnor, säger Johan R Norberg, utredare vid CIF.

Idrotten – risk och lösning

Rapporten visar att idrotten kan vara både en riskmiljö och ett viktigt förebyggande verktyg. Inom idrotten finns problem som riskerar att öka risken för våld i nära relationer. Osunda idrottskulturer kan förstärka sexistiska föreställningar och göda attityder och värderingar som, tillsammans med andra riskfaktorer, kan ligga till grund för mäns våld mot kvinnor.

– Idrottsrörelsens ledare och tränare möter varje dag tusentals barn och ungdomar och är därför en central samhällsaktör i att förebygga våld i nära relation på såväl kort som lång sikt, säger Susanne Strand, docent i kriminologi som skrivit rapporten tillsammans med Daniel Alsarve, docent i idrottsvetenskap.

Öka medvetenheten

Idrottsrörelsen är en av Sveriges största folkrörelser, och därmed en viktig samhällsaktör. Idrottens primära syfte är inte att förebygga våld, påpekar forskarna.

– Men idrotten behöver bli medveten om att värderingar och beteenden inom idrottskulturer har konsekvenser även efter slutsignalen. Varje förening och ledare måste därmed engagera sig i sin klubbs kultur. Idrottsrörelsen är en demokratisk organisation. Om ideella ledare, volontärer och frivilliga föräldrar har motivationen, viljan och energin finns stora möjligheter, fortsätter Susanne Strand.

Andra populära artiklar:

Det finns många goda exempel på idrottsföreningar som arbetar kontinuerligt med att motverka sexistiska, homofoba och misogyna attityder. Men ytterst få föreningar och förbund arbetar långsiktigt genom exempelvis ett våldsförebyggande program, med kontinuerlig uppföljning och utvärdering, visar rapporten.

Förebyggande arbete på alla nivåer

Från centralt håll inom idrottsrörelsen har Riksidrottsförbundet under senare år skapat funktioner där individer kan rapportera eventuella missförhållanden, till exempel en visselblåsartjänst och en idrottsombudsman. En mer genomgripande förändring i det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor kräver dock ett mer omfattande preventionsarbete på alla nivåer inom idrottsrörelsen, enligt CIF:s rapport.

– Individer är viktiga, men det förebyggande arbetet i lag, föreningar och förbund är lika viktigt. Här finns fortfarande metoder och insatser att utveckla. För att skapa förändring behöver individers insatser kombineras med ett arbete att ta fram till exempel riktlinjer och en policy, säger Daniel Alsarve.