Även om barn- och ungdomsidrotten för det mesta förknippas med positiva upplevelser och erfarenheter speglar den också samhället i övrigt, med dess brister, problem och missförhållanden. Jonas Stier, forskare vid Mälardalen högskola, går i denna text igenom de sju största riskområdena inom barn- och ungdomsidrotten samt vad som går att tänka på och göra inom respektive riskområde för att främja en god idrottskultur.

Texten ingår i regeringsrapporten ”Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott” och finns att läsa i sin helhet i ett pdf-dokument. Kapitlet bygger på den forskning Jonas Stier bedrivit inom området under många år, samt på arbete som utförts under 2020, vilket omfattat intervjuer, en genomgång av idrottens styrdokument jämte en kartläggning av forskningsläget i Sverige och resten av världen.

se även vårt seminarium om osunda idrottsmiljöer:

Målet med texten är att ledare, föräldrar och andra personer som på olika sätt deltar i barn och ungas idrottande ska bli bättre på att få syn på, förstå, förändra och förebygga osunda idrottsmiljöer (”de fyra f:en”) och därmed i förlängningen kunna motverka dessa och i stället främja sunda miljöer.

Eftersom texten är en betydligt längre än vad artiklarna normalt är på Idrottsforskning.se presenteras den istället som ett pdf-dokument. Även fast artikeln är lång rekommenderar vi alla som är engagerade i barn- och ungdomsidrott att läsa igenom den då den innehåller många viktiga och användbara råd.

Nedan följer textens viktigaste slutsatser och lärdomar:

Idrottsmiljöer för barn och ungdomar

• finns i samhällsstrukturella, idrottsorganisatoriska, föreningsspecifika, interpersonella samt individuella sammanhang
• innebär alltid ett makt- och statusöverläge för de vuxna
• innebär vissa risker, vilka bör föranleda överväganden och förhållningssätt hos föreningar, ledare och vårdnadshavare
• blir mer riskfyllda ju slutnare och tätare de är
• blir mer riskfyllda i elitinriktade miljöer med en utbredd personkult och där ledare, föreningar och vårdnadshavare har mycket att förlora på kritik och negativ publicitet
• innebär risker kopplade till synen på kroppen, mat och vikt, skador, sjukdom och smärta
• innebär risker kopplade till kommunikationen och relationerna mellan vuxna och barn eller ungdomar
• verkar ibland i en etisk gråzon och kan bli osunda och direkt ohälsosamma
• inrymmer i vissa fall ledare som agerar olämpligt och i strid med Barnkonventionen.

Föreningar, förbund och kommuner bör verka för att

• idrottsmiljöer för barn och ungdomar fungerar i enlighet med idrottens värdegrund, Barnkonventionen och annan lagstiftning
• erbjuda fortsatta utbildningsinsatser samt att verksamheter drar nytta av befintlig forskning
• kritik och larm om missförhållanden bemöts med respekt samt värderas sakligt och med ett öppet sinne
• i högre grad än i dag ta den utsattes position vid misstanke om missförhållanden
• ta sitt ansvar i fråga om skyldigheten att vidta åtgärder om en ledare uppträder olämpligt eller en idrottsmiljö är osund.

Vårdnadshavare bör

• inte utgå ifrån att barn och ungdomar berättar om något är fel
• vara vaksamma på personkulter, restriktioner gällande kommunikation med ledare, skador, sjukdom samt kost, inklusive ”pratet om maten”
• kräva mer insyn i sina barn och ungdomars idrottande
• stå upp för alla barn och ungdomar som far illa.

Andra populära artiklar: