Ridning kan ha stor betydelse för personer med fysiska funktionsnedsättningar. Som rehabilitering för kroppen, men också för att stärka självkänslan och att vara en del i en gemenskap. Hästen gör det dessutom möjligt att få tillbaka delar av livet före sjukdomen eller skadan.
Under 1900-talet skapade två världskrig tillsammans med flera polioepidemier ett behov av olika former av rehabilitering. Ridning blev ett sätt att möta dessa behov. Behandlingsformen användes först i England men spreds sig sedan snabbt över Europa och till Nordamerika. Att polioskadade Lis Hartel från Danmark tog en silvermedalj i dressyr i OS i Helsingfors 1952 belyste ytterligare ridningens förtjänster. Det gav också personer med funktionsnedsättningar en möjlighet att tävla mot icke funktionsnedsatta.
Kommentarsfunktionen är stängd på denna artikel