”Idrott åt alla” har varit parollen för staten, kommunerna och idrottsrörelsen under drygt 40 år. Men när ambitionerna skärps och idrottens ansvar vidgas möter de motstånd i såväl föreningarnas som de kommunala strukturernas traditioner. Om föreningar ska kunna fungera som välfärdspolitiska verktyg, så krävs förändringar av resurser och struktur men även vilja och kultur.
Lägg i läslista
/
Kommentarsfunktionen är stängd på denna artikel